motsvarar således norröna mytologiens Höder (isl. Höðr). Se Balder. Hotho [hå'tå], Heinrich Gustav, tysk konsthistoriker, f. 1802, d. 1873 i Berlin, blef 1829 professor vid universitetet och 1858 direktör för k. museets kopparstickssamling. Hans förnämsta arbeten äro Geschichte der deutschen und niederländischen malerei (1842—43), Die malerschule Huberts van Eyck (1855—58; ofullb.), Die meisterwerke der malerei vom ende des 3. bis anfang des 18. jahrhunderts in photo- und photolithographischen nachbildungen (börjadt 1865; ofullb.) och Geschichte der christlichen malerei (1867—72; ofullb.). H. utgaf äfven Hegels "Vorlesungen über die aesthetik" (2:a uppl. 1842—43). Hotman, nomadiserande arabstam i prov. Fessan (se d. o.). Hotman [åtmã'], François, fransk rättslärd, f. 1524 i Paris, d. 1590 i Basel, öfvergick 1547 till protestantismen, var från 1555 lärare i juridik i Strassburg samt blef 1562 professor i juridik i Valence och 1567 i Bourges efter Cujacius. Hans lärjungar där räddade honom från att falla ett offer för katolikernas fanatism efter Bartolomeinatten (1572). H. flyttade därefter till Genève och 1579 till Basel. De förnämsta af hans skrifter äro Franco-Gallia (1573), i hvilket han påstår, att Frankrike var en val-, icke en arfmonarki samt häfdar folksuveräniteten och folkrepresentationens uteslutande lagstiftningsrätt, samt på den romerska rättens område, där H. var en af den s. k. franska skolans främsta namn, bl. a. L'Anti-Tribonian ou discours sur l'estude des lois (1567, 1603, 1609), De actionibus (1548), Commentarius verborum juris (1558, 1569), Jurisconsultus (1559), Antiquitatum romanarum libri V (1584). Efter hans död utgåfvos hans samlade (Œuvres (1599—1601). (Rld.) Hot Springs [hå't spriȵṡ], "heta källor". 1. Stad i nordamerikanska staten Arkansas. 9,973 inv. (1900). Se Arkansas Hot Springs. — 2. By i South Dakota, vid Fall river. 1,319 inv. (1900). Mineralkällor. Hotspur [hå't-spə̄], eng., "hetsporre", tillnamn på sir Henry Percy, f. 1364, d. 1403, äldste son till 1:e earlen af Northumberland. Se Percy. Hott (isl. Hǫttr) l. Hottur, nord. sagohist., hette en yngling vid Rolf Krakes hof, hvilken de öfrige hirdmännen alltid hade till spott och spe, ända till dess Bodvar Bjarke tog vård om honom och lät honom dricka blodet af ett rofdjur. H. vardt sedan en tapper kämpe och fick namnet Hjalte den hugprude. Th. W.* Hottentottbröd, bot., namn på Testudinaria elephantipes (se Dioscorea).

Hottentottisk !as (kraal).

Hottentotter, den numera allmänt antagna namnformen för den inhemska folkstam, som vid tiden för Kapkoloniens grundläggande (1652) innehade största delen af Afrika s. om Oranjeflodens hela lopp och som själf kallar sig khoi-khoin ("människo-människor", nom. pl. af khoi-p, "människa"), men af de omgifvande Bantufolken (kaffrer) benämnes ama-!eja l. ama-lau ("leja- l. lau-folket"). Khoi-khoin, hvilka jämte papua bilda en särskild ras, den tofvigt ullhåriga enligt Fr. Müllers indelning, omfatta egentliga khoi-khoin (hottentotter) och san ("ur-invånare", buschmän). Enligt egna traditioner skola khoi-khoin förr varit bosatta i östra hälften af Syd-Afrika, men därifrån undanträngts först mot s. af kaffrerna, sedan utmed västra kusten åter åt norden af européerna. Hottentotterna indelas numera i tre tydligt skilda grupper: koloniala (i Kap-kolonien bosatta) hottentotter, !kora och nama. De förstnämnde — hvilka i Syd-Afrika alltid åsyftas med namnet hottentotter, då de bägge senare, ehuru af alldeles samma ras, alltid gå under sina ursprungliga namn — ha fullkomligt förlorat sin nationalitet och utgöra bastarder af ursprungliga hottentotter samt européer och indiska eller afrikanska negerslafvar. De tala en med alla möjliga främmande element uppblandad holländska och söka att i seder och klädedräkt alltmera likna de sedan flera generationer fullkomligt acklimatiserade européerna. Af de många stammar, hvilka de äldsta och viktigaste källorna uppräkna, fortlefver ännu blott !gri-stammen, visserligen starkt uppblandad, men nationellt oberoende, i det n. om Oranjes mellersta lopp belägna Griqualandet. Något renare flyter hottentottblodet hos !kora, vanligen kallade !korana, hvilka förekomma spridda bland de koloniale hottentotterna och äro på väg att äfvenledes förlora sin nationalitet. Den enda återstående representanten af den äkta hottentottrasen är, till ett antal af omkr. 60,000, nama, vanligen, men olämpligt, kallade nama-qua, bosatta dels i det s. k. "Lilla Namalandet", s. om Oranjes mynning, dels som själfständig stam i det n. därom belägna "Stora Namalandet", utmed västra kusten mellan Oranje- och Swakopfloderna. — Om hottentotternas antropologiska och etnografiska förhållanden lämnas underrättelse af bl. a. svenskarna Sparrman och Anderson samt framför allt af Fritsch ("Die eingeborenen Süd-Afrikas", 1872). Kraniebildningen är dolikocefal, bakhufvudet starkt utveckladt, pannan liten, men hvälfd och framskjutande, ögonen små och djupt liggande, kindknotorna starkt framspringande, näsroten mycket bred samt näsans hela mellandel abnormt låg och afplattad (se pl. Afrikanska folk, n:r 21 o. 22, till art. Afrika). Det grofva håret växer i tofviga flockar; skägg och annan hårbeklädnad saknas nästan helt och hållet. Hudfärgen är smutsigt gulbrun, kroppslängden under europeisk medelstorlek, extremiteterna smala och spinkiga, men bålen, särskildt bäckentrakten, starkt utvecklad med den abnorma hypertrofi af bakdelen (i synnerhet hos kvinnor), som fått namn af steatopygi. En annan abnormitet