litteraturhistoriker, f. 1875 i Aachen, filos. doktor 1899, har utvecklat en rik och beaktansvärd verksamhet, som framför allt gällt "Das junge Deutschland" och som omfattar bl. a. arbeten öfver Gutzkow (se d. o.) och E. Devrient (se d. o.), en Entwurf zu einer deutschen bibliographie (1902) och bibliografiska samlingsverk, ingående i Deutsche bibliographische gesellschafts publikationer, hvarjämte han utgifvit H. Laubes skrifter (med utförlig biografi, 1906 och 1908), Eckermanns "Gespräche mit Goethe" (1908; 2:a uppl. 1909) m. m. R—n B. Houbraken [haubr-]. 1. Arnold H., holländsk konsthistoriker och målare, f. 1660 i Dordrecht, d. 1719 i Amsterdam, var en måttlig konstnär, som vunnit sin egentliga berömmelse för sin nederländska konsthistoria (en fortsättning af Karel van Manders arbete) De groote schouburgh der nederlantsche konstschilders (3 dlr, 1718—19). — 2. Jakob H., den förres son, holländsk kopparstickare, f. 1698 i Dordrecht, d. omkr. 1780 i Amsterdam, utbildade sig efter Nanteuil, Edelinck och Devret. Han anses som en af de förnämste mästarna i sitt fack genom sin förmåga att förena det fina med det otvungna. Af hans verk berömmes Thomas Morus' porträtt, efter Holbein, m. fl. Han stack därjämte porträtten till sin faders konsthistoriska arbete. C. R. N.* <img l>

Houchard [oʃār], Jean Nicolas, fransk general, f. 1740 i Forbach, d. 17 nov. 1793 i Paris, var vid franska revolutionens utbrott kapten, utnämndes 1792 till öfverste vid ett hästjägarregemente, gjorde s. å. under Custine fälttåget vid mellersta Rhen och fick därpå själf befälet först öfver Rhen-, sedan öfver Mosel-, slutligen öfver Nordarmén. Han slog engelsmännen vid Hondschoote 8 sept. 1793 och undsatte det af dem belägrade Dunkerque. 13 sept. s. å. tillbakadref han holländarna vid Menin, men blef 15 sept. själf slagen af österrikarna under Beaulieu, vid Courtray. Skräckmännen i Paris dömde honom till döden och afrättade honom. Hans son utgaf 1809 "Notice historique et justificative sur la vie militaire du général H.". Houdanrasen [odã'-], en efter staden Houdan i franska dep. Seine-et-Oise uppkallad hönsras. Till rastecknen höra tofs i hufvudet, tvådelad bokformigt öppnad kam, fem tår, röda ögon och öronlappar. Färgen å fjädrarna är svart och hvit, öfverallt ganska likformigt blandad. Köttet är utomordentligt godt och saftigt. Tuppen väger 3,2—4,5 kg. och hönan 2,7—3,5 kg. Äggmängd per år och höna 130—150 st. à 60—85 gr. H. F. Houdard [odār], Georges Louis, fransk musikskriftställare, f. 1860, har efter ihärdigt bedrifna studier särskildt öfver neumerna skrifvit bl. a. det omfattande arbetet Le rythme du chant dit grégorien d'après la notation neumatique (1898—99), La richesse rythmique musicale de l'antiquité (1903) och La cantilène romaine (1906), hvarjämte han komponerat kyrkomusik samt sedan 1903 årligen i Sorbonne hållit fria föreläsningskurser öfver rytmens teori och historia. E. F—t. Houdas [oda'], Octave, fransk orientalist, f. 1840 i Outarville (Loiret), innehade lärarbefattningar i arabiska i Alger och utnämndes 1884 till professor i vulgärarabiska vid École spéciale des langues orientales vivantes i Paris. Bland hans många arbeten märkas Histoire de Djouder le pêcheur (1865, 2:a uppl. 1884), Épigraphie tunisienne (tills. med R. Basset, 1882), Traité de droit musulman — la Tohfat d'Ebn Acem (tills. med F. Martel, 1882—93), Mission scientifique en Tunisie (tills. med R. Basset, 1884), Le Maroc de 1631 à 1812 (arabisk text och öfv., 1886), Nozhet el-Hâdi histoire de la dynastie saadienne au Maroc 1511—1670 (text och öfv. 1888—89), Histoire de la conquête de l'Andalousie par Ibn el-Qouthiya (1889), En-Nesawi, Histoire du sultan Djelal ed-din Mankobirti (text och öfv. 1891—95), Chrestomathie maghrébine (1891), Recueil de lettres arabes manuscrites (tillsammans med G. Delphin, 1891), L'alchimie arabe au moyen âge (del 3 af Bertholets "La chimie au moyen âge", 1893), Précis de grammaire arabe (1897) och Documents arabes relatifs à l'histoire du Soudan. Tedskiret en nisian (text och öfv.; tills. med E. Benoist, 1898—1900). K.V.Z. Houdeng [odã'], två kommuner i belgiska prov. Hainaut, vid Canal du centre, 14 km. s. om Soignies: H.-Aimeries [ämri'], 7,376 inv. (1900), stenkolsgrufvor, och H.-Goegnies [gånji'], 7,975 inv. (1900), järnindustri, stenbrott. J. F. N. Houdetot [odətå'], Élisabeth Françoise Sophie de la Live de Bellegarde, grefvinna d'H., fransk författarinna, f. omkr. 1730, d. 1813, gifte sig 1748 med grefve d'Houdetot. Hon tillhör 18:e årh:s mera bekanta kvinnor både genom sin förbindelse med skalden Saint-Lambert och genom den starka passion, som hon ingaf J. J. Rousseau (se nionde boken af hans "Confessions"). Se Buffenoir, "La comtesse d'H., une amie de J. J. Rousseau" (1901). Mathilda Mallings "Eremitageidyllen" (1896) är en skildring af Rousseau och grefvinnan d'H. <img l>Staty öfver Houdon, i Versailles, modellerad af Tony-Noël.

Houdon [odå̃'], Jean Antoine, fransk skulptör, f. 20 mars 1741 i Versailles, d. 16 juli 1828 i Paris, vann vid 19 års ålder stora priset vid École des beaux-arts, tillbragte tio år i Italien och blef 1769 invald i akademien i Paris. Det förnämsta arbete han utförde i Rom var Den helige Bruno (staty i marmor, se fig. till art. Bruno). I Paris utförde han efter sin återkomst af större verk statyn Diana (1778, i brons 1790, Louvre), Cicero talande mot Catilina (museet i Montpellier) och framför allt den beundransvärda sittande