Voltairestatyn (marmor, i Théâtre français' foajé, 1781). På inbjudan från Förenta staterna följde han Franklin till Philadelphia för att utföra Washingtons staty (i kongress-salen därstädes). Större delen af H:s verk utgöres af porträttbyster (han utförde öfver 200 dylika), bland dem Molière, Buffon, Mirabeau, Voltaire, Rousseau, Franklin, Gluck, Lafayette, Napoleon, Joséphine, Joseph Chénier, Marceau, Ney (flera finnas i Louvre, i Trocadéromuseet, Versailles, i Dijon och andra franska museer). H:s byster utgöra en samling karaktärshufvuden af yppersta art. H. står fullt själfständig i sin tids konst. Han hvarken efterbildar antiken eller den på hans tid moderna eklektiska klassicismen, han bygger på det skarpa och personliga naturstudiets grund och sträfvar till intet annat än natursanning och karaktär. Han tillhör 1700-talet genom det spirituella, det liffulla, den ögonblickliga rörelsen i figurerna — exempelvis i Voltairestatyn —, 1800-talet genom sin skarpa och intima karaktärsteckning, sin förmåga att låta marmorn tala. Hans konst slår bryggan mellan de båda århundradena, han är en föregångare till Rude och Carpeaux. — Under revolutionen blef H. ställd inför revolutionstribunalet därför, att man i hans ateljé funnit en staty af S:ta Scholastica — hans advokat räddade honom genom uppgiften, att bilden framställde filosofiens gudinna. — Gipsexemplar af flera byster af H. finnas i Glyptoteket i Köpenhamn. Jfr monografi af Dierks, "H:s leben und werke" (1887). G—g N. Houen, Anton Christian, norsk mecenat, f. 18 sept. 1823 i Arendal, d. 26 juli 1894 i Lausanne, egnade sig tidigt åt handel och arbetade på kontor i Dunkerque och Newcastle, där han hade egen affär 1845—48. Ruinerad genom februarirevolutionen, började han alldeles från början igen i Spanien och Italien och slog sig så 1853 på nytt ned i Newcastle, där han dref en omfattande affärsverksamhet, som han efter 20 år af hälsoskäl lämnade. Han skänkte sin födelsestad en präktig kyrkoorgel, upprättade en stiftelse, som efter hans moder bär namnet "Margaretestiftelsen" (Grundfonden, urspr. 200,000 kr., utgjorde 1908 330,812 kr.) och lämnade nationella företag (t. ex. Nansens nordpolsexpedition) sitt stöd. 1878 grundade han "De norske kunstneres reise- og uddannelsesfond" med ett kapital af 4,000 pd st. (72,700 kr.), senare ökad med 1/10 af räntan. 26 dec. 1885 utvidgad till att innefatta musiker och vetenskapsmän och ökad till 181,500 kr., och slutligen i sammanhang med kapitalfondens fördubbling, utsträckt äfven till skådespelare och diktare. Fonden har stigit till 500,000 kr., hvaraf räntan utdelas med 5/8 till konstnärer och med 3/8 till vetenskapsmän. Legatets direktion utnämnes af norska regeringen. Genom testamente af 30 jan. 1893 med kodicill af 11 dec. s. å. stiftade H. "Anton Christian Houens fond", omfattande en museifond (147,682 kr. 1907) till inköp af konstverk till nationalgalleriet och en premie- och stipendiefond (193,130 kr. s. å.) för främjande af arkitekturen och fackmässig utbildning af artistiska dekorationsmålare. Premier och stipendier, som utdelas af kyrkodepartementet, öfverstiga aldrig 500 kr., men stipendierna kunna få innehas i 3 år. Stipendiaterna äro skyldiga att återvända till Norge och utöfva sin konst där; af premierade teckningar och planer skola kopior lämnas till konstmuseet eller ett eventuellt museum för arkitektoniska arbeten. O. A. Ö. Houf, dialektiskt namn för Hof, socken i Kristianstads län, se Hof 1. Houghton [hå͡u'tən], Daniel, f. på Irland omkr. 1740, företog, i tjänst hos Association for promoting the discovery of Africa, en färd från Gambia mot Timbuktu och nådde Bambuk, men omkom under den västerut därifrån fortsatta färden 1791 (ovisst hvar och huru). Hans forskningar, som ej oväsentligt vidgade européernas kännedom om Afrikas land och folk i denna trakt, fortsattes af Mungo Park. De underrättelser han samlade hos infödingarna kastade ljus öfver Nigerproblemet. Houghton [hå͡u'tən], lord. Se Milnes. Houghton le Spring [hå͡u'tən-lə spri'ȵ], stad i engelska grefsk. Durham, 10 km. n. ö. om Durham. 7,858 inv. (1900). Kolgrufvor, järnverk. J. F. N. Hougrän, dialektiskt namn för Hogrän, socken i Gottlands län. Hougue, La [la og] 1. La Hogue, redd på östra sidan af halfön Cotentin, franska dep. La Manche, nära staden S:t-Vaast-la-Hougue. Redden, som oriktigt fått namnet La Hague (sa Hague), har gifvit namn åt en stor sjöstrid 29 maj 1692, i hvilken Tourville, som förde 44 franska skepp, blef slagen af den förenade engelsk-holländska flottan, 99 skepp och 20 fregatter, under E. Russell. Hounslow [ha͡u'nṡlå͡u], stad i engelska grefsk. Middlesex, 19 km. s. v. om S:t Paul i London. 11,377 inv. (1901). Stort sjukhus. Polytekniskt institut. H. var förr den första skjutshållplatsen vid vägen till Southampton och Bath, och man beräknar, att 500 skjutsar dagligen passerade stället kort före järnvägarnas tillkomst. H. heath v. och s. v. om staden var förr beryktadt för sina landsvägsröfverier och mord. Wbg. Houplines [oplīn], stad i franska dep. Nord, vid Lys, som där bildar gräns mot Belgien. 7,156 inv. (1901). Linne- och bomullsindustri, spetstillverkning. J. F. N. Houppelandes [oplã'd], fr. Se Dräkt, sp. 932. Houri. Se Huri. Household words [ha͡u'så͡uld ωə̄'dṡ], eng., "hemmets ord", hvardagsord, titeln på en af Ch. Dickens (se d. o.) redigerad tidskrift (1850—59). Uttrycket är lånadt från Shaksperes "Henrik V" (4: 3). House of commons [ha͡u's əv kå'mənṡ], förkortadt H. C., eng. statsr., underhuset, den folkvalda delen af det brittiska parlamentet. Jfr Commons. House of keys [ha͡u's əv ki'ṡ], eng. Se Man, ö. House of laymen [ha͡u's əv le͡i'men]. Se England, sp. 595. House of lords [ha͡u's əv lå̄'dṡ], förkortadt H. L., eng. statsr., lordernas hus l. öfverhuset, det brittiska parlamentets första kammare. House party [ha͡u'ṡ pāti], bjudning, som rika engelska godsegare göra, då vänner och bekanta vistas ofta nog i månader hos dem på landet. Houses of convocation [ha͡u'siṡ əv kånvəke͡i'ʃn], den engelska episkopalkyrkans representation, konvokationerna. Se England, sp. 595. Houssaye [osǟ]. 1. Arsène H., fransk skriftställare, f. 1815 i Bruyères, nära Laon, d. 1896 i Paris, egnade sig med framgång i Paris åt författarverksamhet och trädde i nära förbindelse med