af spanska regeringen gjorde slut därpå. Tills. med Pieter Dirk Keyser förde han 1595—96 den första holländska handelsexpeditionen s. om Afrika till Indien (Java) och afslöt handelsfördrag. På en andra expedition blef han 1599, till en del till följd af sitt taktlösa uppträdande, mördad på befallning af sultanen af Atjeh. Hans broder Frederik blef tillfångatagen, men återfick friheten 1600, vardt 1605 guvernör på Amboina och dog 1627. Han är författare till den första ordboken öfver malajiska språket: Spraeck ende woordboeck in de maleysche en madagaskarsche talen met vele arabische ende turcksche woorden (Amsterdam 1603). Houtskär, svensk skärsocken i Östersjön, hörande till Virmo härad, Masku domsaga, Åbo och Björneborgs län, Finland. Landareal 99,2 kvkm. 2,051 inv. (1907). H. utgör ett imperiellt pastorat af 3:e kl., Åbo ärkestift, domprosteriet. En gammal tradition, som ännu ej kan anses bestyrkt, förmäler, att befolkningen ditflyttats från Dalarna i utbyte mot socknens förra invånare, som till straff för visad ohörsamhet mot konungen öfverförts till de ödsligaste trakterna af nämnda landskap. O. I. (A. G. F.) Houtte [ha'ute], Louis van, belgisk hortikultör, f. 1810 i Ypres, d. 1876 i Gent, gjorde samlingsresor till Brasilien och Afrikas västkust och blef därefter föreståndare för botaniska trädgården i Bruxelles. Han grundade 1839 ett trädgårdsetablissemang i Gent, som efter hand utvidgades till ett af de största och namnkunnigaste i Europa. Under medverkan af samtidens mest framstående botanister utgaf H. fr. o. m. 1845 praktverket "Flore des serres et des jardins de l'Europe" (hvaraf 21 bd utgåfvos af H. och 2 utkommo 1877 och 1880), innehållande mer än 2,000 färglagda afbildningar af växter, en mängd värdefulla uppsatser öfver hortikultur och naturvetenskap o. s. v. C. G. D. Houwald [hōvalt], Christoph Ernst, friherre von, tysk dramaturg, f. 1778, d. 1845, är bekant framför allt som författare af skådespel, tillhörande den genre, som kallas "schicksalstragödien", af hvilka kunna nämnas Der leuchtturm (1821; "Fyrbåken", 1829), Das bild (s. å.; "Bilden", 1828; båda öfv. i "Dramatisk blomsterkrans" af E. V. Djurström; äfven öfv. af D. Dunckel, 1828; "Spinnrosa", 1843) och Fluch und segen (s. å.) samt Die heimkehr (uppf. i öfv. af Tekla Knös 1852); se Minor, "Die schicksalstragödie" (1883). — Romantische akkorde (1817), Buch für kinder gebildeter stände (3 bd, 1819—24) och Bilder für die jugend (3 bd, 1829—32) innehålla berättelser och sagor. En samlad upplaga utkom i 5 bd 1858—60. R—n B. Houx, Jean Le [lə o]. Se Le Houx. Houzeau [oṡå̄], Jean Charles, belgisk astronom, f. 7 okt. 1820 i Mons, d. 12 juli 1888 i Bruxelles, var 1846—48 biträdande astronom vid observatoriet i Bruxelles, lämnade af politiska skäl denna plats, vistades sedermera bl. a. i Nord-Amerika och på Jamaica och utsågs efter Quételets död (1874) till direktör vid observatoriet i Bruxelles. H. utöfvade en ganska omfattande litterär verksamhet, icke endast inom astronomien, utan äfven inom närbesläktade vetenskaper, företrädesvis meteorologien och den fysiska geografien. Särskildt sökte han väcka intresse för och underlätta astronomiens studium. Så lämnade han t. ex. i Vademecum de l'astronome (1882) jämte en konturteckning af astronomien och dess historia en mängd värdefulla bibliografiska hänvisningar. Ett arbete af monumental betydelse för studiet af astronomien är den af honom (i förening med A. Lancaster) utgifna Bibliographie générale de l'astronomie (2 dlr, 1882—89). Därjämte utgaf han Physique du globe et météorologie (1851), Règles de climatologie (1852), Études sur les facultés mentales des animaux comparées à celles de l'homme (1872), L'étude de la nature ses charmes et ses dangers (1876), Le ciel mis à la portée de tout le monde (1873, 3:e uppl. 1882), Résumé de quelques observations astronomiques et météorologiques faites dans la zone surtempérée et entré les tropiques (1875) m. fl. — H. deltog i den expedition, som utsändes till Texas för att observera Venuspassagen 6 dec. 1882. (B—d.) <img l>En hova.

Hova, den förnämsta bland folkstammarna på Madagaskar, som har sitt hemvist i den bergiga provinsen Imerina i centrum af ön. Hovaerna äro af malajisk ras och stå både genom kroppsliga — fin kroppsbyggnad, brun eller olivgul hudfärg och slätt eller lockigt hår — och andliga egenskaper i stark motsättning till negrerna. Såväl deras språk som kulturella öfverensstämmelser i bruket af tabu, bearbetning af järnmalm med blåsbälgar af bambu, båtbyggnad, tämjande af buffeloxar, tala för denna samhörighet. Urinvånarna ha de underkufvat eller, som fallet är med sakalaverna, trängt ut mot v. Genom blodiga strider (1810—28) fingo hovaerna öfvermakten och bildade en mäktig stat, som 1895 kom under Frankrike. Jfr Madagaskar och Malagassiska språket. K. F. J. Howard [ha͡u'əd], gammal engelsk adelssläkt, numera räknad som den engelska högadelns förnämligaste, delvis kanske till följd af den traditionella uppgiften, att den kan leda sina anor tillbaka till den angelsaxiska tiden. Dess äldste bevisligen styrkte stamfader är emellertid sir William H., som 1297—1308 var domare i öfverdomstolen Court of common pleas. Hans sonsons sonson sir Robert H. förvärfvade åt släkten anspråk på gods och titlar genom sitt giftermål (trol. på 1420-talet) med en dotter till Thomas de Mowbray, hertig af Norfolk, och deras son John H. (se H. 1) blef 1470 lord H. och 1483 hertig af Norfolk. Med honom erhöll ock ätten det hedersämbete som riksmarskalk (earl marshal), hvilket där sedan gått i arf och ännu innehafves af dess hufvudman. Hufvudmannens arftagare bar titeln earl af Surrey. Af den 2:e hertigens af Norfolk (se H. 2) många söner förlorade och återfick den äldste, Thomas H., hertigtiteln (se H. 3), som än en gång förverkades (1571) af hans sonson, Thomas H. (se H. 6); en annan, lord Edmund H., var far till Henrik VIII:s femte gemål, Catherine H. (se Katarina, engelska