<img l>

(Massachusetts), d. 1867 i Brooklyn, var 1835—37 arbetare på en bomullskardfabrik i Lowell och flyttade därefter till Boston, där han 1841 började arbeta på att konstruera en symaskin. 1846 hade han lyckats att konstruera en symaskin med skyttel, på hvilken han erhöll patent i Nord-Amerikas förenta stater. Det hufvudsakliga i uppfinningen angaf H. vara användandet af en nål med ögat förlagdt nära spetsen, och denna geniala anordning visade sig vara en så väsentlig betingelse för symaskinens utveckling, att ingen af H:s många efterhärmare kunde afvara densamma. Han begaf sig med sin uppfinning till England; men då hans maskin där lika litet som förut i Nord-Amerika vann någon afsättning, återvände han 1850 till Amerika, där Singer under tiden uttagit patent på en något förändrad konstruktion af H:s maskin och lyckats öfvervinna fördomen mot bruket af dessa maskiner. Sedan H. efter flera års rättegång häfdat sin rätt till uppfinningen, fick han slutligen skörda vinsten af densamma. Han grundade Howe machine company i Bridgeport, och från detta bolags storartade verkstäder spredos H:s symaskiner öfver både Nya och Gamla världen. <img l>

Howe [ha͡u'], Julia, född Ward, amerikansk författarinna, f. 1819 i New York, gifte sig 1843 med Samuel Gridley H. (d. 1876), den kände läkaren och filantropen (jfr L. D. Bridgman). 1854 utgaf hon sin första diktsamling, Passion flowers, och 1856 en ny, Words for the hour (1898 utkommo hennes dikter samlade i From sunset ridge). Sedermera egnade hon sig hufvudsakligen åt filosofiska studier samt skref ett stort antal essayer af teologiskt och metafysiskt innehåll. 1866 utkom samlingen Later lyrics, innehållande hennes bästa poetiska alster, bl. a. den berömda dikten The battle hymn of the republic, det nordamerikanska inbördeskrigets (1861—65) marseljäs. Utom dramer och reseskildringar har hon skrifvit äfven Sex and education (1874), Modern society (1881), Life of Margaret Fuller (1883) och memoarerna Reminiscences 1819—99 (1900). Fru H. är en af förkämparna för kvinnoemancipationen i Amerika, fängelsereformen, fredsrörelsen. Hoveden, stundom Howden [ha'vdən l. hå͡u'vdən], Roger of, engelsk krönikeskrifvare, lefde på Henrik II:s tid (1154—89) och nyttjades af denne konung i åtskilliga viktiga värf. Vid konungens död var han assisdomare i Northumberland, Cumberland och Yorkshire, men drog sig sedan tillbaka till Howden, där han antagligen författade sin ryktbara krönika. H:s födelse- och dödsår äro okända: troligtvis afled han ej långt efter 1201, med hvilket år hans krönika slutar. H:s krönika (tr. 1596; bäst utg. af Stubbs, 1868—71) behandlar tiden 732—1201 och är till största delen en kompilation af äldre krönikor. Slutet, omfattande tiden 1102—1201, är dock hans eget verk, och hans skildring är här af vikt, såsom grundad på hans egna iakttagelser. Likvisst är det anmärkningsvärdt, att han, som dock lefde i nära beröring med tidens ledande män, afstod från alla intimare personliga skildringar. I stället gifver han en uttömmande framställning af Europas historia under Henrik II och Rikard I. (E. B—n.) Hovedpost, no. Se Hufvudtitel. Hovedöen, en 0,5 kvkm. stor norsk ö, strax utanför Kristiania hamn Björviken, eges af norska staten och hör till Akershus fästning, hvars kruthus m. m. äro förlagda dit. Ungefär midt på ön finnas de 1847—48 utgräfda ruinerna af ett cistercienskloster, hvilket 18 maj 1147 anlades af engelska munkar från Kirkstead abbey i Lincolnshire och som invigdes åt jungfru Maria och den helige Jetmund (Edmund). Klostret omtalas på flera ställen i sagorna. Så hade tronkräfvaren Jon Kuflung, som uppträdde mot konung Sverre, ursprungligen varit munk där. Då Munkelivs kloster i Bergen 1455 förstörts af eld, flyttade dess munkar till H. och uppehöllo sig där, till dess deras kloster blifvit ånyo uppfördt. Då Kristian II belägrade Akershus (1531), tog H:s abbot, Hans Anderssön, parti för honom. Knappt hade konungen dragit bort, förrän höfvitsmannen på Akershus, Mogens Gyldenstierne, bemäktigade sig klostret och lät jämna det med jorden (1532). Dess egendomar, som 1580 utgjorde 443 gårdar, lades efter klostrets förstöring omedelbart under Akershus län. Klosterkyrkan hade två skepp, och klostrets öfriga byggnader slöto sig omedelbart till densamma. O. A. Ö. Hovelacque [åvla'k], Alexandre Abel, fransk antropolog och språkforskare, f. 1843 i Paris, d. 1896 som rektor för École d'anthropologie därstädes, tillämpade strängt darwinismen på språkvetenskapen och författade bl. a. den första zendgrammatiken på franska (1869), La linguistique (1875; 4:e uppl. 1888), Notre ancêtre (1877), L'Avesta, Zoroastre et le mazdéisme (1880), Les races humaines (1882), Les débuts de l'humanité (s. å.) och Précis d'anthropologie (med G. Hervé, 1886). H., radikal vänsterman i politiken, var medlem af och en tid president i Paris' kommunalråd och 1889—93 af deputeradekammaren. Howells [ha͡u'ilṡ], William Dean, nordamerikansk författare, f. 1837 i Martinsville (Ohio), studerade först boktryckarkonst under sin fader, men blef sedan tidningsman, var 1861—65 nordamerikansk konsul i Venezia och lärde därunder känna det italienska lif, som han så fint skildrat i Venetian life (1867), Italian journeys (1868) och A foregone conclusion (1875; "Ett gifvet resultat", 1876). 1870—80 ledde han redaktionen af "Atlantic Monthly" och har sedan redigerat "Harper's magazine" och "Cosmopolitan". Han har författat bl. a. Private theatricals, Their wedding journey, Suburban sketches, A chance acquaintance, The foregone conclusion (1874), The lady of the Aroostook (1879), The undiscovered country (1880, en förträfflig behandling i