<img l>

novellform af spiritismen och den bekanta religiösa sekten shakers), Doctor Breene's practice, A modern instance (1882), The rise of Silas Lapham (1885), Indian summer (1886), A hazard of new fortunes (1889), Ragged lady (1899), The Kentons (1902) m. fl. samt äfven några lustspel i en akt (Sleeping car 1882, Parlor car, Elevator), essayer (My literary passions, 1895, Heroines in fiction, 1901, m. fl.) och lefnadsminnen (Literary friends and acquaintance, 1900). H. är en af Nord-Amerikas talangfullaste författare, kraftig realist med fin människokännedom, men ej pessimist och materialist, utan fylld af en ädel och frisk världsåskådning samt begåfvad med ett människovänligt öga och ett rent sinne. Hans karaktärs- och samhällsskildringar äro betydande; likväl ha hans senaste arbeten i alltför hög grad umburit poetisk stämning och alltför bredt, och uteslutande skildrat hvardagsvärlden i dess tarflighet. C. R. N.* Hoven [hå̄fen], J., pseudonym för österrikiske tonsättaren Joh. Vesque von Püttlingen (se d. o.). Hovenia dulcis Thunb., bot., ett litet träd hörande till fam. Rhamnaceæ. De köttiga fruktställningsgrenarna smaka likt päron och värderas i Japan och Kina, där trädet odlas, som en läckerhet. G. L—m. Hoverbeck [håfer-], Leopold von, friherre, tysk politiker, f. 1822 i Nickelsdorf, d. 1875 i Gersau i Schweiz, blef 1858 som godsegare i Ostpreussen medlem af preussiska deputeradekammaren, där han tog en framstående del i den kamp, som det s. k. framstegspartiet (bildadt 1861) förde mot Bismarck 1862—66. 1866 uppstod söndring inom partiet, och en del däraf bildade det nationalliberala partiet, men H. trädde jämte Virchow och Waldeck i spetsen för det sammansmälta framstegspartiet. Från 1867 tillhörde han Nordtyska riksdagen och från 1871 Tyska riksdagen. Han vann allmänt anseende för sin karaktärsfasthet samt den klarhet och hofsamhet, hvarmed han talade för rätt och frihet. — Jfr Parisius, "L. freiherr v. H." (2 bd,. 1897—1900). Hoveri. Se Hofveri. Hovgaard [-går], Andreas Peter, dansk sjöofficer och nordpolsfarare, f. 1 nov. 1853, blef 1876 premiärlöjtnant, 1888 kapten och 1901 kommendör samt 1906 konungens jaktkapten. 1878—80 deltog han i Nordenskiölds Vegaexpedition, hvilken han beskref 1881. Hans försök 1882 att med det lilla skeppet "Dijmphna" framtränga till Frans Josefs land, hvarifrån färden skulle till lands fortsättas mot nordpolen, misslyckades, emedan han frös inne i Kariska hafvet. Hans berättelse om Dijmphnaexpeditionen (1884) innehåller bidrag till Karahafvets kartläggning. H. är korresp. led. af Örlogsmannasällsk. i Karlskrona (1880) och led. af Vet. o. vitt. samh. i Göteborg (1883). E. Ebg. Howick [ha͡u'ik], Charles Grey, lord H. Se Grey 8. Hoving, Karl Isak Viktor, finsk donator, f. 1846 å egendomen Ladvik i Salems församling, Stockholms län, d. 1876 i Rom. Sedan föräldrarna, hvilka 1851 öfverflyttat till Finland, 1852 aflidit, upptogs den värnlöse gossen af en privatlärarinna, Sofia Lindeberg, i Viborg. H. fick 1862 plats på handelskontor och blef sedermera sin egen. Största delen af sin förmögenhet, omkr. 230,000 mark, testamenterade han till Finska konstföreningen (se d. o.). H. af S.* Hoving, Helga Teodora, skådespelerska, född Adamsen, f. 24 febr. 1862 i Kristianshavn (Danmark), var elev vid k. teatern i Stockholm 1878—81, anställd som aktris där 1881—83, vid Södra teatern 1883—85 och vid Dramatiska teatern 1885—98 samt blef premiäraktris 1888. Hon ingick äktenskap 1885 med operasångaren A. Rundberg och, sedan detta upplösts, 1894 med läkaren J. Hoving från Finland. Fru H. var en behagfull och sprittande liflig skådespelerska med intelligent uppfattning samt gåfvor för både det högre dramat och lustspelet. Bland hennes roller förtjäna nämnas Viola-Sebastian i "Trettondagsafton", Portia i "Köpmannen i Venedig", Toinette i "Den inbillade sjuke", Chérubin i "Figaros bröllop", Richelieu i "Richelieus första vapenbragd", Julia i "Galeotto", Mandanika i "Vasantasena", Marianna i "Mariannas nycker" och Antoinette i "Klädeshandlaren och hans måg". Fru H. är nu bosatt i New York. Howitt [ha͡u'it]. 1. William H., engelsk skriftställare, f. 1792, d. 1879 i Rom, af kväkarfamilj, gifte sig 1821 med Mary Botham (se H. 2), som äfven tillhörde kväkarna, och var en tid apotekare i Nottingham. Gemensamt med sin hustru utgaf han diktsamlingarna The forest minstrel (1823) och The desolation of Eyam (1826). Bland hans följande många arbeten märkas The book of the seasons (1831), A popular history of priestcraft (1833; "Prestlistens historia i England och andra länder", 1849), Rural life in England (1837), Student life in Germany (1841), grundad på intryck från en tids vistelse i Heidelberg, den mot adeln riktade The aristocracy of England (1846), i hvilken han framhöll, huru litet det egentliga folket kom i åtnjutande af styrelsens välgärningar, Land labour and gold, or two years in Victoria (1855) och Tallangetta, the squatter's home (1857), båda framkallade af erfarenheter från Australien 1852—54, Illustrated history of England (1856—61, i 6 bd) och dessutom en hel del verk af blandadt innehåll, afsedda att vara folkbildningen till gagn. Stor framgång hade bl. a. en hans publikation, "Howitt's journal" (1847—49). — 2. Mary H., född Botham, den föregåendes hustru, engelsk författarinna, f. 1799, d. 1888, skildrade i My own history sina af allvarliga studier upptagna ungdomsår. Efter att i förening med mannen ha författat ett par poetiska arbeten utgaf hon på egen hand dikten The seven temptations (1830) samt Ballads and other poems (1847), romanerna Wood Leighton (1832) och The heir of West Wayland, några mindre berättelser, af hvilka ett par ("Kärlek och penningar", 1847, samt "Arbete och trefnad", s. å., med inledningar af Fr. Bremer) utgifvits på svenska, Tales for the people and their children, Our cousins of Ohio och The dial of love. Under vistelsen i Heidelberg lärde hon sig svenska och utgaf 1842 ff. samtliga Fredrika Bremers arbeten