Hufvud, bot. Se Blomställning. Hufvudafsked. Se Afsked. Hufvudagent. Se Agent. Hufvudalperna. Se Alperna, sp. 702. Hufvudarmé, krigsv. Se Armé. Hufvudart, bot. Många växtarter anses omfatta flera underarter (betecknade med*), varieteter (ofta betecknade med β, γ, o. s. v.) och former. Den form, som anses representera artens typ, kallas hufvudart eller hufvudform och betecknas ofta med α. G. L-m. Hufvudaxel. 1. Geom. Ett kägelsnitts hufvudaxel kallas den axel, på hvilken brännpunkterna (foci) ligga. Hufvudaxeln kallas särskildt för ellipsen större axel, för hyperbeln transversalaxel och för parabeln (som eger endast en axel) blott axel. — 2. Fys. Se Axel, fys. 2, och Lins. — 3. Bot. (Hufvudskott). Se Förgrening. Hufvudbaner, her., en afliden adelsmans eget släktvapen, till skillnad från anvapnen, hvilka voro mindre. Hufvudbaneret började användas mot slutet af 1500-talet. Det uppsattes efter egarens död (i äldre tider fördes det jämte anvapnen i likprocessionen) i den kyrka, där den döde begrafts. B. S.* Hufvudbestånd, skogsv., de träd, som på grund af lika längd, ålder och groflek ge ett skogsområde dess karaktär. W. E—n. Hufvudbevis, jur. Se Motbevis. Hufvudblodsvulst, patol., en under förlossningen stundom uppkommen blödning mellan ett af fosterhufvudets hufvudskålsben, vanligen ettdera hjässbenet, och utanpå detta liggande benhinna. Ansvällningen ökas vanligen under första dagarna och försvinner därefter mycket långsamt under loppet af många veckor (1—3 månader). Den har i regel intet att betyda, blott den lämnas i fred, och kräfver sällan särskilda åtgärder af läkare. Bvn. Hufvudbok, hand., räkenskapsbok, till hvilken öfverföringar göras från inventarieboken, memorialen och kassaboken genom journalen och som visar resultatet af samtliga räkenskaperna (se Bokföring, sp. 951—952). Hufvudbonad. Se Barett, Chaperon, Dräkt, Hatt, Mössa o. s. v. Jfr planscherna till art. Afrika, Amerika, Asien, Borgare och Folkdräkt. Hufvudbrott, petrogr., de brottytor, som uppkomma vid klyfning af lagrade eller skiffriga bergarter (kalksten, sandsten, skiffer, gnejs o. s. v.) och hvilka således äro parallella med bergartens skikt- eller skiffringsplaner. Tvärbrottet framkommer vid bergartens sönderslagning snedt emot eller vinkelrätt emot hufvudbrottet. I dagligt tal säges en bergart vara slagen "på flis", då hufvudbrottet, och "på borst", då tvärbrottet framkommit. Jfr Flis. E. E.

Hufvuddimensioner, skpsb. Ett fartygs hufvuddimensioner äro längd, bredd, djupgående, konstruktionsdjup, malladt djup och djup i rummet (se fig. 1 och 2, den förra utvisande ett järn-, den senare ett träfartyg). — Beroende på, huru längden mätes, kallas den längd öfver allt l. största längd, längd mellan perpendiklarna eller längd i konstruktionsvattenlinjen. Längd öfver allt l. största längd (A—A) är afståndet mellan förstäfvens och akterstäfvens (häckens eller rodrets) yttersta punkter, mätt parallellt med konstruktionsvattenlinjen. Längd mellan perpendiklarna (B—B) är afståndet mellan de båda å fartygets konstruktionsritning, vinkelrätt mot vattenlinjen, vid båda stäfvarna uppdragna s. k. perpendiklarna (jfr Konstruktionsritning). Enär i olika