Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides / 1227-1228 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hufvudkål ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

visar hjärnskålens botten nedifrån (ansiktets
ben borttagna). Den bakre vidgningen i springan
(2) är utloppet för hjärnans blod till djupa
halsvenen och genomgångsstället för IX, X och
XI hjärnnerverna. Den främre klyftan (7), liksom
hela springan i öfrigt, fylles under lifvet
af en bindsubstans, som fäster centralmassan
vid omgifningen så pass smidigt, att en viss,
om än ytterligt ringa sviktning kan ega rum i
gränsen. Detta är af mekanisk vikt, enär hufvudets tyngd hvilar bak på
denna midtmassa i nackens ledknölar (con),
som stödja mot atlas, och enär genom denna
sviktning verkan på hjärnan af stötar vid gång
o. d. mildras. Ledknölarnas läge så långt fram
under kraniet är egendomligt för människan och är
ett villkor för hufvudets upprätta hållning. Dess
största tyngd ligger dock framom dem, hvarför
hufvudet, när icke musklerna bevaka ställningen,
sjunker framåt, t. ex. då man somnar sittande. I
kraniebottnen märkas i öfrigt följande hål. Genom
XII utgår tungans rörelsenerv; 3 är inre
hörselöppningen, hvarest ingå hjärnnerverna
VII och VIII; den förra passerar genom en lång
benkanal och framträder på kraniets undre yta
(12), den senare utbreder sig i örats i pyramiden
belägna labyrint. På pyramidens spets
mynnar en kanal (5), som börjar nedtill (6)
och innehåller hjärnans främre stora pulsåder
(carotis interna, a). 8 är inträdesstället
för den förut nämnda mellersta hjärnartären
(mha). Genom 9 utgår tredje, genom 10 andra
grenen af trillingnerven; den första utgår under
lilla kilbensvingens (K″) bakre kant genom
öfre ögongropsspringan (ösp), synlig på fig. 2
och 7. Längst fram höjer sig (fig. 4 och 6) från
silbensskifvan (S′) en kant, kallad "tuppkammen"
(tk). Därifrån sänker sig silbenets vertikala
skifva (S″) ned i näshålan; spår af detta
bens labyrint synes äfven på fig. 7, På denna
synas ock pyramidens (py) skarpa spetsar och
kanter, hvilka skaffat den namnet tinningbenets
"klippdel", samt den undre betäckningen (ty)
för yttre hörselöppningen (4). Där bakom
nedsticker det spetsiga pelarutskottet (pu);
där framom träffas underkäkens ledgrop (ulg)
med tillhörande knöl; där utgår (z) tinningbenets
andel i okbågen.

Fig. 6.

Fig. 7.

Fig. 8.

Å fig. 8 framställes kraniets undre sida, med
kvarsittande maxill, men borttagen underkäk, sedd
något snedt bakifrån. Om denna fig. jämföres med
1, 2 och 7, inses lätt ansiktsbenens samband med
hjärnskålen. De ansluta sig blott till främre
delen däraf, och den prickade linjen al (fig. 7)
angifver i hufvudsak ansiktets och svalgets
bakre gräns. Mandibeln hänger löst i sin ledgång
vid hjärnskålen; mot maxillen sträfva alla
öfriga fasta förbindelsedelar. Framtill stöder
pannbenet direkt mot maxillen nära midtlinjen
(flÖ′), indirekt åt sidorna genom okbenet (O′O),
som äfven sömmas fast med kilbenets stora vinge
(K′) och genom okbågen till tinningbenet. Mot
maxillens baksida lägga sig de med hvarandra
förenade nedstigande vingarna af kilbenet (K‴)
och gombenet (G) samt fästa sålunda maxillens
bakre del. I midtlinjen sker det på förut
skildradt sätt af sil- och plogben. I ögonhålans
mediana vägg fullständigas denna förening af det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>