"öknens kyrka" (l'église du désert). Ledd af trosvarma män, såsom Cl. Brousson, A. Court och P. Rabaut, bar denna kyrka fortsatta förföljelser under 1700-talet, då Ludvig XV under jesuiternas inflytande utfärdade nya kättaredikt, som visserligen i allmänhet icke strängt tillämpades. En bestämd förbättring i de franske protestanternas ställning inträdde tack vare den skärpa, hvarmed upplysningsfilosoferna gisslade trosförföljelserna, framför alla Voltaire i det berömda arbetet "Traité sur la tolérance" (1763, se Calas). 1789 års revolution förskaffade hugenotterna full religionsfrihet, och denna har sedan egt bestånd. Om de franske protestanternas nuvarande ställning, organisation och antal se Frankrike, sp. 1126 ff. Litt.: Beza (?), "Histoire des églises réformées en France" (3 bd, 1580; bästa uppl. 1883—89), Thuanus, "Historia sui temporis" (1604; bästa uppl. i 7 bd 1733), Duplessis-Mornay, "Mémoires et correspondence" (1624—52; ny uppl. i 12 bd 1824—25), Aymon, "Les synodes nationaux des églises réformées de France" (2 bd, 1710), Larcretelle, "Histoire de France pendant les guerres de religion" (4 bd, 1814—16), Capefigue, "Histoire de la réforme, de la ligue et du règne de Henri IV" (8 bd, 1834—38), Puaux, "Histoire de la réformation française" (7 bd, 1859—64), de Croze, "Les Guises, les Valois et Philippe II" (2 bd, 1866), Hugues, "Antoine Court, Histoire de la restauration du protestantisme en France au 18:e siècle" (2 bd, 1872) och "Les synodes du désert" (3 bd, 1885—87), Aguesse, "Histoire de l'établissement du protestantisme en France" (4 bd, 1882—85), de Félice, "Les protestants d'autrefois" (3 bd, 1897—99); Soldan, "Geschichte des protestantismus in Frankreich bis zum tode Karls IX" (2 bd, 1855), v. Polenz, "Geschichte des französischen calvinismus" (5 bd, 1857—69); C. W. Baird, "History of the rise of the huguenots" (2 bd, 1879), "History of the huguenot emigration to America" (2 bd, 1885), "The huguenots and the revocation of the edict of Nantes" (2 bd, 1895), H. M. Baird, "The huguenots and Henry of Navarre" (2 bd, 1886). Jfr Haag, "La France protestante" (10 bd, 1846—59; ny uppl. af Bordier 1877 ff.; biografiskt lexikon), "Bulletin de la société de l'histoire du protestantisme français" (1882 ff.), och "Geschichtsblätter", utg. af den tyska Hugenottenverein (1890 ff.). V. K—r. (G. W—k.) Hugg i sabelfäktning (nedhugg, inhugg, uthugg). Se Fäktkonst, sp. 216. Hugga, sjöv. 1. (Om fartyg) Vid grundstötning till följd af sjögången göra mer eller mindre häftiga stötar mot grundet. — 2. I en kaus, ring, stropp e. d. fästa något, som är försedt med en hake, hvars spets däruti instickes; man säger t. ex. hugga en talja, ett skot, ett fall, o. s. v. R. N.* Huggare, krigsv., en kort, bred sabel, af hvilken det i Sverige finnes två modeller, 1856 års och en förändring däraf, hvilka skilja sig blott i fråga om fästet. Huggare begagnas numera blott af sjukvårdstrupper och andra "icke stridande". H. W. W.* Huggbajonett, detsamma som sabelbajonett. Se Bajonett. Huggbar, skogsh., säges en skog vara, då den uppnått den ålder (huggbarhetsålder), vid hvilken den enligt hushållningens plan kan afverkas. Se vidare Omloppstid. C. G. H.* Huggbarhetsålder. Se Huggbar. Huggenäs, socken i Värmlands län, Näs härad. 3,689 har. 527 inv. (1908). Annex till By, Karlstads stift, Nors kontrakt. <img l>

Huggins [ha'ginṡ], sir William, engelsk fysiker och astronom, f. 7 febr. 1824 i London, studerade kemi, fysik och astronomi samt uppförde 1856 ett eget observatorium vid Upper Tulse hill i London, där han i början gjorde observationer på dubbelstjärnor och planeter. Från 1862 sysselsatte han sig hufvudsakligen med spektralanalys af himlakropparna och kom härvid till högst betydelsefulla resultat. H. kan, jämte Secchi och Janssen, räknas som grundläggare af den celesta spektralanalysen. Tillsammans med W. A. Miller iakttog han spektra af en mängd stjärnor och jämförde dem med spektra af jordiska kroppar. Han fann därvid bl. a., att flera nebulosor voro gasformiga och att väte var en af deras förnämsta beståndsdelar. Vidare utförde han viktiga arbeten öfver planeternas och kometernas spektra samt öfver solytans struktur, solkoronan och protuberanserna m. m. Han var en af de förste, som lyckades fotografera fixstjärnornas spektra, och hans därvid gjorda upptäckter angående spektrallinjernas anordning i vissa stjärnors, t. ex. Sirius', spektrum väckte stort uppseende. H. var den förste, som (1869) lyckades genom uppmätning af spektrallinjernas förskjutningar i fixstjärnspektra bestämma stjärnornas rörelser i synlinjens riktning, och han har därigenom infört den moderna astronomien på en väg, där den har att anteckna sina mest storartade och glänsande landvinningar i nutiden. Hans undersökningar öfver kalciumspektret äro äfven viktiga på grund af deras betydelse för sol- och fixstjärnfysiken. — H. har publicerat en mängd afhandlingar i facktidskrifterna. Af hans större arbeten må nämnas det monumentala verket An atlas of representative stellar spectra from λ 4870 to λ 3300 together with a discussion of the evolutional order of the stars, and the interpretation of their spectra (1899), liksom flera af hans senare arbeten utgifvet af honom tillsammans med hans hustru, lady Margaret H. (född Murray), hvilken varit hans trogna medhjälparinna och som äfven själfständigt publicerat arbeten af högt värde. — H. var flera gånger president i Royal society; 1891 valdes han till president i British association. Han blef led. af Fysiogr. sällsk. i Lund 1873, af Vet. soc. i Uppsala 1875 och af Vet. akad. 1883. Han anses för Englands störste astronom i våra dagar. B—d. Huggkrok, för lax. Se Fiskredskap, sp. 449. Huggningsplan, skogsh. Se Skogsafverkning. Huggormarna, Viperidæ, zool., höra till ordningen ormar bland kräldjuren. De ha bredt hufvud, som