generaladjutant och deltog i statskuppen 18 brumaire. 1797—98 och 1800 var han kommendant i Milano, blef 1803 divisionsgeneral och förde 1804 presidiet i den krigsrätt, som dömde hertigen af Enghien till döden, S. å. blef han baron och 1808 grefve. Som kommendant i Paris 1812 upptäckte och omintetgjorde han Mallets sammansvärjning, men blef själf af en af de sammansvurne sårad. Efter bourbonernas återkomst 1814 förlorade han befälet i Paris, hvilket han dock under de "hundra dagarna" åter beklädde. Efter den andra restaurationen tillbragte han några år i landsflykt i Bruxelles och Hamburg, tills han 1819 fick tillåtelse att återvända. Emot anklagelser af Savary för sitt förfarande vid hertigens af Enghien död utgaf H. 1824 Explications au sujet du jugement du duc d'Enghien. Hulk, sjöv. Se Holk. Hull [ha'l]. 1. Kingston upon H. [ki'ȵstən əpən ha'l] Stad och sedan 1888 grefskap (3,63 kvkm.), förut tillhörande engelska grefsk. York, East Riding, på norra stranden af Humber, som där är 3 km. bred, och vid mynningen af dess lilla biflod Hull, 32 km. från Nordsjön. 266,762 inv. (1907). Staden ligger på en slätt, så lågt, att man genom dammar måst skydda den för öfversvämningar. Den äldsta stadsdelen, med trånga, krokiga gator, omslutes af dockorna, Humber och Hull, men i n. och ö. utbreda sig vackra förstäder med många trädgårdar. De förnämsta bland de många kyrkorna äro Holy trinity church, en gotisk korskyrka, grundlagd i slutet af 1200-talet, färdig 1492, restaurerad 1860, och S:t Mary's church i perpendikularstil, grundlagd i början af 1300-talet och restaurerad 1863—65. Staden har vidare ett ståtligt stadshus i italiensk stil (1866), en börs (fullb. s. å.), en navigationsskola (stiftad 1716), ett döfstuminstitut, ett museum med bibliotek (Royal institution), botaniska och zoologiska trädgårdar samt en mängd välgörenhetsanstalter, särskildt för sjömän bl. a. Trinity hospital, stiftadt 1369, som är ett ålderdomshem för sjömän. H. är nordöstra Englands största handelsstad och förmedlar i synnerhet samfärdseln med norra Europa. Dess 9 dockor ha en vattenyta af 78 har. Det egde 1906 1,066 fartyg om 269,532 ton och 730 fiskarbåtar. Exporten hade 1907 ett värde af 24,6 mill. pd st. britt. produkter (mest ull, ylle- och bomullsvaror, metaller, kol och maskiner); importens värde steg till 39,8 mill. pd st. (hufvudsakligen spannmål och frö, ull, bomull, läder, petroleum, salpeter, järn- och stålvaror, kött, smör, fisk, ägg och socker). H. har äfven en stor industri, omfattande i synnerhet maskinfabriker, skeppsvarf, olje- och mjölkvarnar, bomullsfabriker och kemiska fabriker; dessutom drifver det ett stort fiske. Det är sedan 1891 säte för en anglikansk suffraganbiskop (ärkestiftet York). — Staden bildades af två närbelägna byar, Myton och Wyke, fick 1293 af Edvard I sitt nuvarande namn, Kingstown (den kallades förut Myton Wyke), och kort därefter stadsrättigheter. 1778 började man bygga dockorna. — 2. Stad i Canada, provinsen Quebec, midt emot Ottawa, till hvilket det kan betraktas som en fabriksförstad, vid Ottawafloden, öfver hvilken gå två broar. 13,993 inv. (1901). Stora, genom Grande Chaudièrefallen drifna sågverk, tändsticks-, trämasse- och pappersfabriker. Stor trävaruhandel. J. F. N. Hull [ha'l]. 1. William H., nordamerikansk general, f. 1753 i Derby, Connecticut, d. 1825 i Newton, Massachusetts, utmärkte sig under oafhängighetskriget, blef sedermera generalmajor vid Massachusetts' milis och var 1805—12 guvernör i territoriet Michigan. Vid utbrottet af 1812 års krig med England blef H. befälhafvare öfver den illa utrustade nordvästra armén och nödgades af den kanadensiske generalen Brock till en skymflig kapitulation, som följdes af Detroits fall och Michigans eröfring af engelsmännen. H. gjordes af allmänna meningen till syndabock för krigets olyckor, ställdes inför krigsrätt och dömdes till döden, men blef genast benådad. — 2. Isaac H., den föregåendes brorson och adoptivson, sjöhjälte, f. 1773 i Derby, Connecticut, d. 1843 i Philadelphia, blef 1798 löjtnant i den då nyskapade amerikanska flottan och utmärkte sig under 1812—14 års krig mot engelsmännen genom modiga kryssningar med sitt fartyg "Constitution", hvilka i hemlandet framkallade oerhördt jubel. Som commodore afgick han ur flottans tjänst 1841. 1 o. 2. V. S—g. Hullgren, Karl Oskar, målare, f. 10 aug. 1869 i Målilla, Småland, studerade vid konstakademien i Stockholm 1888—93 och 1894—96 samt i London och Paris. Kustnaturen och framför allt hafvet i lugn och i storm är hans område. Representerad af två mariner (båda 1901) på Nationalmuseum och två (från 1899 och 1905) på Göteborgs museum. H. är äfven etsare. G—g N. Hullhår, anat. Se Hud, sp. 1198. Hullin [ylä̃'], P. A. Se Hulin. Hullingborst, bot., hos växter sådana styfva hår eller borst, som närmare spetsen äro försedda med nedåt vända, stickande och vidhäftande hullingar. Jfr Mucuna. O. T. S.* Hulmanen, Semnopithecus entellus, zool. Se Semnopithecus. Hulocken, Hylobates hulock, zool., är en art (eller varietet) tillhörande gibbonsläktet (se Hylobatidæ). Den är i allmänhet svartfärgad öfver hela kroppen; endast tvärs öfver pannan går ett hvitt band. Lefver i Bortre Indiens bergsskogar i flockar af stundom mera än 100 individer. Den är allätare; stor skicklighet ådagalägger den i att fånga fåglar. L—e. Hulst, stad och fordom stark fästning i nederländska prov. Zeeland, genom en sidokanal förenad med kanalen Terneuzen—Gent. 2,789 inv. (1900). (J. F. N.) Hult (fsv. holt). 1. Skogsbacke. I äldre svenska ortnamn betyder hult (och hylta) skog, företrädesvis löfskog (hvaremot skog betecknar barrskog). — 2. Sjöv., trä, ingår som andra sammansättningsleden i åtskilliga skeppsbyggeri- och sjötermer. Se Bärghult, Frihult, Krysshult, Lifhult, Rundhult, Råhult, Sluthult och Ställhult. Hult, lastageplats vid Vänern, i Visnums socken, Värmlands län, tilltänkt som ändpunkt för Sveriges äldsta järnväg, Köping—H. Hult, socken i Jönköpings län, Södra Vedbo härad. 11,844 har. 1,281 inv. (1908). H. bildar med Edshult ett konsist. pastorat i Linköpings stift, Södra Vedbo kontrakt. Hult, gjuteri, mekanisk verkstad och manufakturverk, beläget i Kvillinge socken, Östergötlands län, vid Ågelsjöns utlopp, i en af höga berg omgifven dalgång och tax. till 165,100 kr. (1907).