Kalmar län, drunknade i Mälaren 17 juli 1869, blef student i Uppsala 1851 och medicine kandidat 1863. Han hade många läkarförordnanden, bl. a. på emigrantfartyget "Ernst Merck" 1864, och arbetade dessutom emellanåt i ett par af Stockholms tidningar. — H. gjorde sig känd genom humoristiska kåserier och visor, af hvilka en stor del stod att läsa i "Nya dagligt allehanda". I bokform utgaf H., under märket Måns Månsson, Samlade berättelser (2 bd, 1859), Doktor Roback eller en svensk bonde i Amerika (1865) och Upsalasångarnes pariserfärd (1868). A. Flodman utgaf 1875 Valda skrifter af H. (med lefnadsteckning öfver H. af utg.). Hultin, Arvid Edvard, finsk litteraturhistoriker, f. 3 aug. 1855 i Helsinge, Nyland, blef student 1872, filos. kand. 1878, amanuens vid universitetsbiblioteket i Helsingfors 1879 och, efter 1902 aflagd filos. licentiatexamen, vicebibliotekarie 1903. H. tillhörde 1883—1900 tidningen "Nya pressens" redaktion, som utrikesredaktör, men har, sedan han 1895 valts till sekreterare i Svenska litteratursällskapet i Finland, alltmer uteslutande egnat sig åt litteraturhistorisk forskning. Han har utgifvit Studier bland inhemske lyriker (1881), biografien Daniel Achrelius (1895), "Samlade dikter af K. K. Malmström" (jämte lefnadsteckning, 1900), "Valda skrifter af Jakob Frese" (med en teckning af hans lefnad och skaldskap, 1902), Torsten Rudeen (biografi, s. å.), Den svenska vitterheten i Finland 1640—1720 (1904) och Finlands litteratur under frihetstiden, I (1906). Dessutom har han offentliggjort en mängd på själfständig forskning hvilande uppsatser i Svenska litteratursällskapets "Förhandlingar", i "Finsk tidskrift" och tidigare i svenska tidskrifter samt bibliografien Den svenska skönliteraturen i Finland t. o. m. år 1885 (1888). T. C. <img l>

Hultkrantz. 1. Klas Adolf H., teolog, f. 16 jan. 1823 i Flisby socken, Jönköpings län, d. 11 juni 1877 i Uppsala, student i Uppsala 1843 och filos. kandidat 1849, prästvigdes s. å., hvarefter han tjänstgjorde dels som präst inom Linköpings stift, dels som t. f. lektor vid Stockholms gymnasium. 1851 återkom han till universitetet, blef filos. magister s. å., aflade 1853 teol. kandidatexamen och kallades till docent i pastoralteologi. 1858 blef han adjunkt och 1862 e. o. professor i samma ämne samt utnämndes 1864 till ord. professor i exegetik, från hvilken plats han 1865 transporterades till professor i dogmatik och moralteologi. H. blef 1868 teol. doktor, 1869 ledamot af katekeskommittén och var vid 1873 års kyrkomöte ombud för teologiska fakulteten i Uppsala. 1876 utnämndes han till kyrkoherde i Förslöfs pastorat af Lunds stift. — H. var en skarpsinnig man, med djupa filosofiska och teologiska insikter. Bland hans skrifter märkas: Historisk framställning och granskning utaf hufvudpunkterna i Plotini theoretiska philosophi (1851), Om olika slag af religionsfrihet och möjligheten af deras införande i Sverige (1857), Om den kyrkliga separatismens orsaker och botemedel etc. (1858), Om ebreerbrefvets citater ur det Gamla testamentet (1864) samt D:r Martin Luthers Lilla katekes och den antagna förklaringen, med korta anmärkningar och tillägg (1866; 90:e uppl. 1884) m. fl. kateketiska arbeten. 2. Johan Vilhelm H., den föregåendes son, anatom, f. 11 dec. 1862 i Uppsala, student 1880, med. kandidat 1888, med. licentiat 1891 och med. doktor 1897 på afhandlingen Das ellenbogengelenk und seine mechanik, förordnades s. å. till docent i anatomi vid Karolinska institutet och utnämndes 1899 till e. o. professor i anatomi i Uppsala. Bland H:s skrifter märkas vidare Om diaphragmas respiratoriska rörelser (Uppsala läkarfören:s Förh. 1889), Om svenskarnes kroppslängd (i "Ymer", 1896) och Antropologiska undersökningar å värnpliktige (i "Tidskrift i militär hälsovård", 1897). Därjämte har han behandlat den antropologiska afdelningen af Magalhãesexpeditionens vetenskapliga resultat. I kommittén för reformer af det medicinska undervisningsväsendet har H. varit en mycket verksam ledamot. 1. (E. M. R.) 2. R. T—dt. Hultman, Johan, taffeltäckare hos Karl XII, memoarförfattare, blef 1694 lakej hos prins Karl (sedermera Karl XII). Under Karl XII:s vistelse i Bender blef H. taffeltäckare hos konungen, hvilken tjänst han behöll till dennes sista dag. Efter konungens död innehade han samma befattning hos drottning Ulrika Eleonora och konung Fredrik, åtminstone till 1734, då han till dem öfverlämnade sina Enfaldige, dock sannfärdige annotationer och anmärkningar öfver.....konung Carl XII:s för hela världen namnkunnige hjeltebedrifter etc. Från 1707 följde H. Karl XII under alla hans fälttåg och farligheter hvarenda dag — utom under färden från Bender till Stralsund — ända till löpgrafven vid Fredrikshald, där han serverade konungens sista måltid och af denne fick löfte om utnämning till köksmästare. Ehuru H:s lif förflöt i djup skugga — såväl hans födelse- och dödsår som hans föräldrars namn äro obekanta —, bidrog han likväl genom sina trogna anteckningar att sprida ljus öfver Karl XII:s enskildare historia, i hvilken H. själf, enligt Atterboms omdöme, "är en högst poetisk figur, icke allenast genom den lika underhållande som fromma och naiva folksagoton, hvari han berättar henne, utan ock genom den rol han spelar deri". H:s memoarer äro tryckta i "Handlingar hörande till Carl XII:s historia", utgifna af G. Floderus, del I, s. 1—169. Jfr Atterbom, "Bidrag till Svenska skaldekonstens historia", s. 127 ff. Hultman, Frans Vilhelm, matematiker, f. 25 maj 1829 i Rångedala socken, Västergötland, d. 19 febr. 1879 i Stockholm, blef student i Uppsala 1848, filos. doktor 1854, vice lektor vid Stockholms gymnasium 1859 samt lektor i matematik och fysik därstädes 1860. H. var 1861—71 äfven t. f. lärare vid Högre lärarinneseminariet och deltog 1870—71 såsom ledamot i kommittén för granskning af läroböcker i matematik och naturvetenskap. — I den svenska elementarundervisningens historia intager H. en högt aktad plats både som lärare och skriftställare. Han utgaf "Todhunters geometriska öfningssatser till Euklides" (1864; 2:a uppl.