sin befattning och beslöt att egna sig åt naturvetenskapliga resor. Med af spanska regeringen erhållen tillåtelse att obehindradt resa i spanska Amerika (en tillåtelse, som ingen förut fått) anträdde han, förträffligt utrustad, jämte Aimé Bonpland resan från Coruña 5 juni 1799, besökte Tenerife och landsteg i Cumaná (i Venezuela) 16 juli s. å. I 18 månader genomforskade han och Bonpland Venezuela, drogo därefter från Puerto Caballo öfver Calabozos grässtäpper till Apure-floden samt foro uppför Orinoco och Casiquiare till Amasonflodens tillflöde Rio Negro, hvarigenom Orinocos samband med Amasonfloden bekräftades. I Cumaná, dit de återvändt utför Orinoco, inskeppade de sig 24 nov. 1800 till Cuba samt foro i mars 1801 till Cartagena (i staten Bolivar) och uppför Magdalena till Bogotás och Quitos högslätter, där de bestego Chimborazo 23 juni 1802 till den största dittills af människor nådda höjd (5,880 m.), ehuru ej själfva toppen. Därefter anställde de forskningar i Peru, vistades omkring ett år i Mexico, gjorde ett kortare besök på Cuba samt återvände öfver Philadelphia till Europa, 3 aug. 1804. Med kortare afbrott för utflykter till Italien och uppdrag af politisk natur var H. ända till 1827 bosatt i Paris, sysselsatt med att ordna sina samlingar och manuskript. H:s resa till Amerikas tropiska länder blef af största nytta för naturvetenskaperna i allmänhet och för kännedomen om ofvannämnda länder i synnerhet; och icke med orätt har det sagts, att genom honom, som spred ljus öfver dessa nejder, om hvilka man i Europa förut visste så godt som ingenting, Amerika upptäckts för andra gången. H. gjorde på astronomisk väg mer än 700 ortbestämningar och 459 höjdmätningar, upptäckte 3,600 nya fanerogamarter och blef grundläggare af en alldeles ny vetenskap, växtgeografien. Hans många termometriska iakttagelser ledde till upptäckten af isotermerna; han lade grunden till en jämförande klimatologi och till kännedomen om vulkanerna äfvensom om jordens inre byggnad. Studiet af peruanernas och mexikanernas fornlämningar och byggnadsverk ledde honom till forskningar rörande dessa folks språk, kultur och vandringar. Statistiken och etnografien icke blott riktades genom honom, utan sattes i samband med naturhistorien och behandlades därigenom från en fullkomligt ny synpunkt. H. blef genom denna resa den ryktbaraste bland sina samtida näst Napoleon. Akademier och lärda samfund (bl. a. svenska Vet. akad.) täflade om att få räkna honom som sin medlem. — 1827 återvände han till Berlin och höll där vintern 1827—28 för en stor åhörarkrets tvenne serier föreläsningar öfver den fysiska världsbeskrifningen. Men redan 1829 företog han, på uppdrag af kejsar Nikolaus, tillsammans med K. G. Ehrenberg och G. Rose, en expedition till Ural och Altai, kinesiska Dsungariet och Kaspiska hafvet. Ehuru H. redan förut varit som kammarherre anställd i konungens af Preussen omedelbara närhet, var det i synnerhet efter 1830, som hans verksamhet fick en mera politisk riktning; och hans vistelse i Berlin blef ofta afbruten genom beskickningar till Paris och resor med konungen, hvars ynnest han i hög grad åtnjöt. Till denna tid hör den af honom i förening med Gauss skapade organisationen af magnetiska iakttagelsestationer, föregångare till nutidens meteorologiska observatorier, som då möjliggjordes endast genom H:s stora anseende i in- och utlandet. De sista åren lefde han mera i stillhet, dels i Berlin, dels på det närbelägna familjegodset Tegel. Han dog ogift. H:s namnteckning meddelas å pl. II till art. Autograf. — Resultaten af hans resor i Amerika sammanfattades af H. och Bonpland, biträdda af de skickligaste fackmän (Oltmanns, Kunth, Cuvier, Latreille, Gay-Lussac, Thénard, Vauquelin m. fl.) och konstnärer, i ett stort verk af 20 folio- och 10 kvartband, med 1,425 kopparstick (en mindre upplaga, i oktav, innehåller några särskilda afdelningar af den stora, ofta med förkortningar och tillägg). Den fullständiga upplagan har titeln Voyage aux régions équinoxiales du Nouveau continent, fait en 1799—1804 par Alexandre de H. et Aimé Bonpland, rédigé par Alexandre de H. och består af följande 6 afdelningar: I. Relation historique (3 bd 4:o, 1811—29, l. 13 bd 8:o, 1816—32; ofullb.; beskrifningen sträcker sig blott till resan till Peru, april 1801). Till originalupplagan höra Atlas géographique et physique (39 blad) och Atlas pittoresque, vues des Cordillères et des monuments des peuples indigènes de l'Amérique (69 blad). II. Recueil d'observations de zoologie et d'anatomie comparée (2 bd, 1805—32), tillsammans med Cuvier, Latreille och Valenciennes. III. Essai politique sur le royaume de la Nouvelle Espagne (2 bd, 1811; 2:a uppl., förökad med Essai politique sur l'isle de Cuba, 6 bd, 1826—27); dit hör Atlas géographique et physique du royaume de la Nouvelle Espagne (21 blad, 1812). IV. Observations astronomiques, opérations trigonométriques et mesures barométriques, rédigées et calculées par Jabbo Oltmanns (2 bd, 1808—10). V. Physique générale et géologie: essai sur la géographie des plantes (1807). VI: 1. Plantes équinoxiales, rédigées par A. Bonpland (2 bd, 1809—18); 2. Melastomes et autres genres du même ordre, rédigés par A. Bonpland (2 bd, 1806—23); 3. Nova genera et species plantarum etc. adumbraverunt A. Bonpland et Alex. de H., in ordinem digessit C. S. Kunth (7 bd, 1815—25), med inledning af H.: De distributione geographica plantarum secundum coeli temperiem et altitudinem montium (1817); 4. Mimoses et autres plantes légumineuses, rédigées par C. S. Kunth (1819—24); 5. Révision des graminées par C. S. Kunth (2 bd, 1829—34); 6. Synopsis plantarum, auct. C. S. Kunth (4 bd, 1822—26). Den asiatiska resan behandlades i Fragments de géologie et de climatologie asiatiques (1832) och Asie centrals. Recherches sur les chaînes de montagnes et la climatologie comparée (1843). Bland H:s öfriga arbeten må nämnas Ansichten der natur (1808), i hvilket han sökte gifva en populär öfverblick öfver sina vetenskapliga forskningar, och det i hans höga ålderdom utarbetade storartade och omfångsrika verket Kosmos, entwurf einer physischen weltbeschreibung (4 bd, 1845—58), i hvilket han ville nedlägga hela sitt vetande i systematiskt sammanhang och som tillika är en stridsskrift mot den schelling-hegelska naturfilosofien. Arbetet, som blef ofullbordadt och redan är i flera afseenden föråldradt, till följd af naturvetenskapernas snabba utveckling, öfversattes till de flesta europeiska språk (på svenska af G. Thomée: "Kosmos. Utkast till en physisk verldsbeskrifning", 1852—60). Bland de förklarande verk, som ha till ändamål att göra "Kosmos" begriplig för större kretsar, må nämnas B. von Cottas "Briefe über Humboldts Kosmos"