i sydvästra hörnet den af P. Hasselberg modellerade gruppen Farfadern. Sedan vissa delar af Humlegården afstyckats till kringliggande gator, innehåller parken 110,875 kvm. S. B—h.

Fig. 2. Humlegården nu för tiden.

Humlelucern, bot., namn på Medicago lupulina. Humlemal, zool. Se Vaxmal. Humlemjöl, detsamma som lupulin. Se Humle. Humleplockningen, dikt af K. A. Melin (se denne). Humlerotätare, zool. Se Rotfjärilar. Humlesmäre, bot., namn på Medicago lupulina. Humlesuga, bot., namn på Betonica officinalis L. Humleväppling, bot., namn på Medicago lupulina.

Jordhumla.

Humlor, Bombus, zool., ett till de samhällsbildande bien hörande släkte bland gaddsteklarna, genom sin stora och klumpiga, ragghåriga kropp skildt från honungsbien samt genom tillvaron af frömjölskorg på honornas baktibier afvikande från det närstående släktet snylthumlor (Psithyrus). Denna frömjölskorg utgöres liksom hos honungsbien af en hårlös fördjupning på baktibiernas yttersida, omgifven af långa hår, mellan hvilka det från kroppshåren afborstade frömjölet hopsamlas i en klump för att hemföras till larvföda. Kroppens hud är svart, men den täta hårigheten bildar en pälslik beklädnad med hvita, svarta, gula eller röda tvärband, mera sällan enfärgad. — Humlorna äro kända som flitiga blombesökare, som hela den ljusa delen af dygnet äro i verksamhet. I de nordligaste delarna af vårt land fortsätta de t. o. m. sitt arbete hela den ljusa sommarnatten. För befruktningen af blommor med lång och smal pip spela humlorna en stor roll (jfr Humleblomma), och de äro oundgängliga till den odlade rödklöfverns befruktning, enär inga andra bin ha nog lång sugtunga att komma åt honungen i dess långa blommor. En art, jordhumlan (B. terrestris; se fig.), visar egendomligheten att bita hål vid pipens bas på vissa blommor, t. ex. Melampyrum nemorosum, och intränger på denna kortare väg till honungen. — Humlorna lefva i samhällen, som i jämförelse med biens äro föga folkrika, enär de utgöras af högst några hundra medlemmar, men vanligen äro mycket mindre. Liksom hos getingarna äro äfven här de befruktade honorna de enda samhällsmedlemmar, som öfvervintra. Dessa honor, som äro de största individerna, uppsöka före vinterköldens inträde något gömsle, i hvilket de tillbringa vintern för att följande vår hvar för sig grundlägga ett nytt samhälle. Boen anläggas på skyddade platser, såsom i något hål i marken, mellan stenar, i en stubbe eller blott i en grop, som förses med tak af hopsläpad mossa. Stammodern hopsamlar en liten klump af honungsblandadt frömjöl ("bibröd"), på hvilken hon lägger ett antal ägg (vanligen 6—8), hvarefter det hela täckes af ett tunt vaxlager och sålunda bildar ett slags cell. Till denna första cell fogas flera, och då larverna vid sin tillväxt spränga det tunna vaxhöljet, lagas detta