hummerhonor under juli och aug. rom under stjärten. Själfva befruktningen försiggår vid eller strax efter äggens framkomst ur de båda könsöppningarna, således utvändigt, fastän inuti det rum, som honan bildar genom att vika ihop stjärten intill kroppen. Hannen har — ofta mycket långt före äggens framkomst — afsatt sperman eller sädesvätskan i det vid basen af tredje paret gångfötter befintliga "receptaculum seminis", och spermatozoerna bibehålla således sin befruktande förmåga mycket länge. 10 eller 11 månader efter äggläggningen kläckas äggen. De omkr. 8 mm. långa, nykläckta larverna äro i flera afseenden mycket olika de äldre utvecklingsstadierna, och man träffar ej det späda hummerynglet fäst vid moderdjurets simfötter, såsom fallet är med kräftynglet. Larverna lefva ej som den vuxna hummern på hafsbottnen, utan simma omkring högre upp i vattnet, sökande sig mot ljuset om dagen. Efter 3 till 5 veckors tid, beroende af vattnets temperatur, ernå ungarna vid omkr. 16 mm. längd den vuxna hummerns utseende, sedan de undergått 4 eller 5 skalfällningar, och nu blifva de bottendjur, som väl kunna dölja sig. Medan de simma omkring, då de ha lysande färger, falla de i oerhörd mängd offer för sina fiender. Åtminstone då de hållas i akvarier, äro de också glupska kannibaler. Sedan de gått till bottnen och tills dess de nå en storlek af omkr. 15 cm., äro de mycket svåra att fånga. Vid Norges kuster och sannolikt äfven vid vår västkust uppnår eller öfverskrider hummern 21 cm. längd vid något öfver 6 eller stundom först vid 7 års ålder, vid Helgoland i allmänhet ett år tidigare. I allmänhet tillväxa humrarna vid 20 till 30 cm. längd på ett år med 2 till 3 cm. Tillväxten sker vid skalfällningen. Denna försiggår hos könsmogna individer vanligen i juli och aug., hos ett mindre antal humrar äfven senare. Som regel kan antagas, att de vuxna, ej för gamla humrarna fälla skal en gång om året, äfven om längre tid förgår mellan skalömsningarna hos äggbärande honor. I regel fortplanta sig honorna blott hvartannat år. Hummern påstås uppnå en ålder af 12 till 14 år, men byter som gammal ej skal eller tillväxer. Vid skalömsningen uppstår normalt blott en öppning i skalet, nämligen på tvären mellan själfva kroppen och stjärten. Genom denna öppning måste hela djuret ut. Härvid är hummern utsatt för stora faror samt omkommer ofta, synnerligast i yngre stadium, men äfven som vuxen, emeden den är hjälplös mot sina fiender. Vid vår västkust fortplanta sig honorna för första gången vanligen vid 22 à 24, stundom vid 21 och någon gång vid 19 à 20 cm. längd. Hummern tillhör strand- eller kustområdena, äfven om den träffas ute på grund, som ligga tämligen långt från kusten. Den är ett stationärt djur, som i utvuxet tillstånd, enligt hvad de utförda märkningarna visat, vid vår västkust sällan vandrar längre än 1 à 2, högst 5 km. och detta äfven på 2 à 3 års tid. Det har påståtts, att hummern stundom i stim skulle simma långa vägar, baklänges medelst slag af stjärten. Om någon verklighet ligger till grund härför, förklaras saken på så sätt, att de simmande humrarna varit sådana, som t. ex. från ej alltför långt ut belägna grund varit på väg in mot kusten. Under den varmare årstiden uppehåller sig hummern på ett par till 20 à 25 m. djup, under vintern i allmänhet på större djup, dock sannolikt ej mer än 20 à 50 m. djupt vatten. Den amerikanska hummern säges emellertid förekomma ända ute på 200 m. djup. Under senare årtionden har man sökt genom hummerodling förbättra tillgången. En stor mängd äggbärande honor kommer årligen tillika med rommen i grytan. Det gäller tillsvidare att rädda rommen och söka få så mycket som möjligt af densamma utkläckt. I Nord-Amerika, där det är förbjudet att sälja de äggbärande honorna, aflämnas dessa under våren och försommaren till odlingsanstalter. Rommen skrapas af dem och hälles i kläckningsapparater. Så snart ynglet kläckts, utsattes detta i hafvet. Ett önskemål vore att kunna hålla ynglet skyddadt i anstalterna, tills detsamma vore färdigt att blifva bottendjur, men detta omöjliggöres, när frågan gäller ägg i mycket stora massor, genom larvernas glupskhet och kannibalism inne i de trånga akvarierna eller behållarna, där de ej kunna undgå hvarandra. I Förenta staterna har man lyckats få 90 proc. och däröfver af rommen utkläckt på nämnda sätt. 1908 utsattes där 180,933,000 i anstalter kläckt hummeryngel. Vid Newfoundland har den årliga utsättningen af yngel vissa år nått upp ända till 500,000,000. Äfven i Norge, som är ett af de länder, där man först började odla hummer, ha stora mängder af dess yngel kläckts inne i anstalter och utsatts i det fria. Om fredning och fångst af hummer se Hummerfiske. F. T—m. Hummerfiske. Våra nordiska förfäder kände visserligen till hummern, som omtalas flerstädes i de gamla sagorna; men de begagnade den antingen föga eller alls icke till mat, liksom fallet i allmänhet ännu i dag är med fiskarbefolkningen. Hummerfisket tillhör en jämförelsevis senare tid; först holländarna synas ha under 1600-talet satt lif i den nordiska hummerhandeln. De seglade årligen upp till norska och svenska kusten, inköpte hummer och förde den öfver till Holland uti särskilda fartyg, "buiser". Rådmannen i Uddevalla Anders Kock erhöll 1686 uteslutande privilegium på hummer- och ostronfisket i Bohuslän, mot villkor att han till visst pris skulle förse hofvet med ostron. 1698 frigafs genom ett k. br. hummerfisket i Bohuslän till hvem helst som ville begagna sig däraf. Sedan holländarnas handel och sjöfart aftagit, efterträddes de äfven i fråga om hummerhandeln af engelsmännen, hvilka ända in till senare tider uppköpt den största delen af den bohuslänska hummerfångsten. Hummern fördes från uppköpsstationerna på s. k. hummerhuker lefvande öfver till England, vanligen till Grimsby, hvarifrån den på järnväg sändes till Londons fiskmarknad, Billingsgate. Endast humrar, som hålla öfver 8 engelska tum (omkr. 20 cm.), räknas därstädes för "full man" eller "best nancy"; humrar under denna längd eller sådana, hos hvilka någon klo saknas, räknas två för en och kallas "worst nancy". Numera har den engelska hummerhandeln i Bohuslän för länge sedan upphört, emedan de flesta humrarna till följd af sin ringa storlek måste hänföras till "worst nancy", hvilket blef förlustbringande. Hummerns medelstorlek har minskats i betänklig grad, om också dess antal fortfarande synes vara fullt lika stort som förr. Under det att tillsammans i Bohuslän och Halland exempelvis år 1887 fiskades 432,000 humrar till ett värde med dåvarande pris och i första hand af 115,300 kr., hade hummerfångsten