därstädes 1907 stigit till 618,900 st. och 451,200 kr. 1906 utfördes ur riket 326,527 st. hummer; samtidigt infördes 19,284 st. Det sydligaste ställe i Sverige, där egentligt hummerfiske bedrifves, är Torekov; dock utgör värdet af den hummer, som fångas s. om Halland blott några få tusen kr. Fångsten sker hufvudsakligast med hummertinor, ett slags mjärdar af spjälor eller bestående af en spjälställning, öfverdragen med nät. Hummertinan är vanligen försedd med två ingångar, en i hvardera ändan. Till bete i densamma begagnas olika slags smärre fisk. I England och Frankrike begagnas, utom tinor, "creels", äfven ett slags mindre sänkhåfvar (eng. pots l. plumpers, fr. caudrettes). I Norge bedrifves hummerfisket på samma sätt som i Sverige. Engelsmän ha äfven där aflöst holländarna i fråga om hummerhandeln. Ehuru hummer förekommer nordligare, fiskas den egentligen ej norr om Moldefjorden. Det rikaste hummerfisket eger rum på kuststräckan från Kristiansand till Söndmöre. Medelinkomsten af det norska hummerfisket utgjorde 1869—78 280,000 kr. årligen. 1907 gaf detta fiske 993,000 humrar och 835,000 kr. I Skottland fångades i början af innevarande århundrade i ungefärligt årligt medeltal 790,000 humrar, värda omkr. 670,000 kr. Hummerfisket i England med Wales uppgår nära nog till samma storlek som det svenska. I Förenta staternas nyengelska stater fångades 1905 5,180,000 kg. (ung. lika många stycken) humrar till ett värde af 4,947,000 kr., och i Canada uppgick den 1907 fångade hummerns värde till ej mindre än 15,315,000 kr. Till förekommande af hummerns utrotning har man i alla länder, där detta fiske är af någon vikt, genom lagstiftningsåtgärder sökt bereda den skydd, dels genom att hindra småhummerns uppfiskande, dels ock genom förbud mot hummerfiske under viss årstid. I Sverige förbjöds redan 1833 allt hummerfiske i Göteborgs och Bohusläns skärgårdar från början af juli intill midten af sept. hvarje år. 1837 utfärdades ett allmänt förbud såväl att fånga som att sälja hummer fr. o. m. 1 juli t. o. m. 15 sept. hvarje år. Denna fredningstid bibehölls oförändrad till 1890, då densamma utsträcktes till 1 okt. 1896 infördes den nu gällande fredningstiden, som omfattar senare hälften af juli, aug. och förra hälften af sept., utom för Norrvikens fögderi i Bohuslän, där hummerfisket åter blifvit förbjudet till 1 okt. Fr. o. m. 1880 är det förbjudet att fånga hummer, som i längd icke håller 21 cm. rakt mått, räknadt från spetsen af pannhornet till fasta kanten af mellersta stjärtfenan. Under tid och i område, där hummerfiske är förbjudet, får hummer icke till salu hållas eller utbjudas, säljas, köpas eller från ort till annan forslas, såframt ej visas kan, att den blifvit på lofligt sätt förvärfvad. I Norge gälla i allmänhet samma fredningsbestämmelser som för Sverige. Det föreskrifna minimimåttet 21 cm. är för litet, om man med detsamma vill åstadkomma, att hummerhonorna skola fortplanta sig en gång, innan de få fiskas. Skall detta mål nås, bör sagda mått ersättas af 23 eller 24 cm. Förslag har ock framställts, att bestämmelsen om minimimåttet skulle kompletteras genom fridlysning af vissa mindre, spridt liggande områden, å hvilka allt hummerfiske skulle vara förbjudet och hvarifrån de fritt simmande hummerlarverna på naturlig väg kunde föras omkring till kringliggande trakter. I vissa af Nord-Amerikas förenta stater (Maine, Massachusetts och New Hampshire), där ett minimimått af 26 1/4 cm. är föreskrifvet för hummer, som får föras i handel, äro fiskarna genom lag förbjudna att bibehålla sådana uppfångade hummerhonor, som äro försedda med rom under stjärten. Dessa öfverlämnas däremot till offentliga odlingsanstalter, där rommen afskrapas och får kläckas i särskildt konstruerade apparater (se Hummer). R. L. (F. T—m.) <img l>

Hummerhielm, Alexander, friherre, officer, f. 1643, d. 1723, son till ryttmästaren Nils Hummer, blef 1670 ryttare vid Skånska kavalleriet och 1672 pikenerare samt 1673 furir vid Lifgardet. S. å. råkade han i slagsmål med grefve A. Torstenssons stalldräng och måste, då denne till följd af den hårda medfarten afled, fly ur riket, men fick s. å. nåd. 1675 utnämnd till löjtnant vid Bergsregementet, utmärkte han under kriget med Danmark 1675—79 i synnerhet i snapphanefejderna genom sin förslagenhet och oförvägenhet. Vid Landskronas kapitulation 1676 blef han dansk fånge, men återkom 1677 till Sverige och befordrades s. å. till ryttmästare vid Axel Rehnskölds regemente; 1678 adlades han. 1687 utnämndes han till kaptenlöjtnant vid adelsfanan, och 1701 erhöll han som öfverste befälet öfver svensk-finska adelsfanan. På hösten s. å. sändes han med den svenska förtrafven in i Litauen, höll där under den följande vintern svenskarnas längst framskjutna poster besatta och kämpade i trakten af Kovno framgångsrikt och med öfverdådig tapperhet mot litauerna, tills han 14 mars 1702 blef öfverraskad vid Dersunisjki och tillfångatagen. Ur fångenskapen, där han underkastades en hård behandling, utväxlades han 1704, kort förut s. å. utnämnd till generalmajor; 1705 blef han friherre. Under fortsättningen af det polska kriget deltog han i slagen vid Punitz 1705 och Fraustadt 1706, och han var med på tåget mot Ryssland till våren 1708, då han till följd af försvagad hälsa måste återvända till Sverige; s. å. erhöll han afsked ur krigstjänsten. H:s diarium under krigsåren 1676—79 är tryckt i Loenboms "Anecdoter om namnkunnige svenske män", 1: 2 (1770); hans egenhändiga dagboksanteckningar maj 1707—jan. 1709 finnas på Uppsala universitetsbibliotek. (H. B—n.) Hummerodling. Se Hummer. Hummertina. Se Hummerfiske. Hummerträ. Se Trä, ett rymdmått. Humor, ett latinskt ord, som betyder flytande vätska och som först begagnades af engelska läkare, de så kallade humoralpatologerna, om hvar och en af människokroppens vätskor: blodet, gallan, vattnet och lymfan. De ansågo grunden till människornas olikhet med hvarandra äfvensom till de olika sjukdomarna bero på förhållandet mellan dessa vätskor. Efter den enas eller andras öfvervikt