febr.—dec. 1868 skattkammarkansler i Disraelis ministär. När Disraeli och de konservative 1874 åter kommo till makten, blef H. sjöminister (förste amiralitetslord). <img l>

Hunt [ha'nt], William Holman, engelsk målare, f. 1827 i London, försökte sig först som kontorist, blef sedan elev vid konstakademien. Missnöje med den akademiska konsten föranledde honom att jämte kamraterna Rossetti och Millais 1848 bilda det prerafaelitiska brödraskapet (se Prerafaeliter), som skulle sträfva till en naiv och omedelbar konst med ärlig och sann känsla och med förakt för rutin och slentrian. H. utställde 1849 Rienzi svär att hämnas sin broders död och 1850 Kristna missionärer förföljas af druider. Sedan följde Scen ur Två herrar från Verona (1851, Birmingham) och s. å. Den snåle fåraherden (medan herden smeker en flicka, vandra fåren in i en åker, Manchesters museum). 1854 målades Världens ljus (Kristus med en lykta i handen klappar på en hyddas dörr — en tafla, som i afbildningar nådde en ofantlig popularitet). H. begaf sig nu till Palestina för att på ort och ställe studera sig in i den bibliska ämneskretsen och stannade där i många år. Bland hans målningar märkas Dödens skugga (Jesus som yngling vid hyfvelbänkcn, Manchesters galleri), Oskuldens triumf (galleriet i Liverpool, taflan, som sysselsatte målaren i tio år, framställer den heliga familjen på väg till Egypten, ledsagad af de mördade barnen från Betlehem, som nu fått änglagestalter), Jesus som gosse i templet (en invecklad komposition med en mängd karaktärsfigurer, taflan påbörjades 1854 och blef färdig först 1860), Syndabocken (bocken — en symbol af folkets syndaskuld — som förgås i sanden vid Döda hafvet). En moraliserande bild i nutidskostym och med engelska typer har H. gifvit i genren Samvetets uppvaknande. Bland hans nyare arbeten äro Skeppet (1875, London, New gallery) och Lady of Shalott (1895). Han har äfven målat porträtt (själfporträtt, 1875, i Uffizigalleriet, Florens) och engelska landskap af nobel hållning. H. genomförde sina målningar med den mest minutiösa noggrannhet. Detaljarbetets ciselering är häpnadsväckande — någon omedelbarhet eller friskhet kan man ej vänta med en dylik utpinad teknik, men känsla finns där, finhet och en oändlig kärlek till det konstnärliga arbetet. Bland de ursprunglige prerafaeliterna var han den ende religiöst lagde, konsten var för honom en apostlagärning, dess innehåll, tanke, kärna är alltid förmer än ytan, hur omsorgsfullt än denna studerades. Hösten 1906 föranstaltade den gamle mästaren en utställning af sina arbeten i London. H. har i "Contemporary review" 1886 gifvit en framställning af prerafaeliternas strid för konsten. Jfr monografi öfver H. af Schleinitz (Bielefeld, 1907). G—g N. Hunt [ha'nt], Alfred William, engelsk målare, f. 1830, d. 1896, i sin konståskådning påverkad af Ruskin, målade Londons omgifningar, Wales, Skottland och Niagara. G—g N. Hunte [ho'n-], biflod till Weser (fr. v.), upprinner i preussiska reg.-omr. Osnabrück (Hannover), har öfvervägande nordlig riktning, bildar under en sträcka gräns mellan Hannover och Oldenburg samt faller ut i Weser nedanför Elsfleth. Längd 188 km. Den är segelbar 25 km. för 3,5 m. djupgående fartyg. H.—Ems-kanalen förenar H. med Ems. (J. F. N.) Hunter [ha'ntə], engelsk jakthäst, kan vara fullblod eller halfblod från det finaste till det gröfsta. H. F. Hunter [ha'ntə], flod i Nya Syd-Wales (Australien), upprinner på Liverpoolkedjan och utflyter i Stilla hafvet vid Newcastle. 480 km. Segelbar för ångbåtar till Morpeth, 48 km. från mynningen. Den nedre delen af floddalen är mycket fruktbar och rik på mäktiga stenkolslager, men hemsökes ofta af öfversvämningar. J. F. N. <img l>

Hunter [ha'ntə]. 1. William H., engelsk läkare, f. 1718, d. 1783, vann tidigt vidsträckt anseende som föreläsare och lärare. Småningom afstod han från sin kirurgiska praktik för att uteslutande egna sig åt barnförlossningskonsten, hvari han var en mästare. 1748 utnämndes han till "surgeon-accoucheur" vid Middlesex hospital, erhöll doktorsvärdighet af universitetet i Glasgow 1750 samt kallades 1764 till e. o. läkare hos drottningen. — De viktigaste af H:s arbeten äro hans undersökningar öfver den hafvande lifmodern, hvilka legat till grund för alla senare framställningar af detta ämne (Anatomia uteri humani gravidi tabulis illustrata, 1774). Ett annat synnerligen förtjänstfullt anatomiskt arbete är Medical commentaries (1762, suppl. 1764), som innehåller en utmärkt framställning af testiklarnas anatomi m. m. Som ackuschör leddes H. af grundsatsen att vid födelseakten framför allt låta naturen råda, att understödja och reglera dess verksamhet och endast i fall denna syntes otillräcklig gripa till konstgjorda hjälpmedel. Sin utmärkta anatomiska samling, som öfverträffades endast af broderns, testamenterade han till universitetet i Glasgow. <img l>

— 2. John H., den föregåendes broder, engelsk läkare, f. 1728, d. 1793, tjänstgjorde 1760—62 som fältläkare vid brittiska armén i Portugal och bosatte sig 1763 i London som praktiserande kirurg samt lärare i anatomi och kirurgi. 1768 utnämndes han till kirurg vid S:t Georges hospital,