Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides / 1325-1326 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hungerstäppen ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

febr.—dec. 1868 skattkammarkansler i Disraelis
ministär. När Disraeli och de konservative 1874
åter kommo till makten, blef H. sjöminister
(förste amiralitetslord).


Hunt [ha’nt], William Holman, engelsk
målare, f. 1827 i London, försökte sig
först som kontorist, blef sedan elev vid
konstakademien. Missnöje med den akademiska
konsten föranledde honom att jämte kamraterna
Rossetti och Millais
1848 bilda det prerafaelitiska
brödraskapet (se Prerafaeliter), som skulle
sträfva till en naiv och omedelbar konst med
ärlig och sann känsla och med förakt
för rutin och slentrian. H. utställde
1849 Rienzi svär att hämnas sin broders
död och 1850 Kristna missionärer förföljas
af druider. Sedan följde
Scen ur Två herrar från Verona (1851, Birmingham)
och s. å. Den snåle fåraherden (medan herden
smeker en flicka, vandra fåren in i en åker,
Manchesters museum). 1854 målades Världens ljus
(Kristus med en lykta i handen klappar på en
hyddas dörr — en tafla, som i afbildningar nådde
en ofantlig popularitet). H. begaf sig nu till
Palestina för att på ort och ställe studera sig
in i den bibliska ämneskretsen och stannade där
i många år. Bland hans målningar märkas Dödens
skugga (Jesus som yngling vid hyfvelbänkcn,
Manchesters galleri), Oskuldens triumf (galleriet
i Liverpool, taflan, som sysselsatte målaren i
tio år, framställer den heliga familjen på väg
till Egypten, ledsagad af de mördade barnen från
Betlehem, som nu fått änglagestalter), Jesus som
gosse i templet (en invecklad komposition med en
mängd karaktärsfigurer, taflan påbörjades 1854
och blef färdig först 1860), Syndabocken (bocken
— en symbol af folkets syndaskuld — som förgås
i sanden vid Döda hafvet). En moraliserande
bild i nutidskostym och med engelska typer har
H. gifvit i genren Samvetets uppvaknande. Bland
hans nyare arbeten äro Skeppet (1875, London,
New gallery) och Lady of Shalott (1895). Han
har äfven målat porträtt (själfporträtt,
1875, i Uffizigalleriet, Florens) och engelska
landskap af nobel hållning. H. genomförde
sina målningar med den mest minutiösa
noggrannhet. Detaljarbetets ciselering
är häpnadsväckande — någon omedelbarhet
eller friskhet kan man ej vänta med en dylik
utpinad teknik, men känsla finns där, finhet
och en oändlig kärlek till det konstnärliga
arbetet. Bland de ursprunglige prerafaeliterna
var han den ende religiöst lagde, konsten var för
honom en apostlagärning, dess innehåll, tanke,
kärna är alltid förmer än ytan, hur omsorgsfullt
än denna studerades. Hösten 1906 föranstaltade
den gamle mästaren en utställning af sina arbeten
i London. H. har i "Contemporary review" 1886
gifvit en framställning af prerafaeliternas strid
för konsten. Jfr monografi öfver H. af Schleinitz
(Bielefeld, 1907).
G—g N.

Hunt [ha’nt], Alfred William, engelsk målare,
f. 1830, d. 1896, i sin konståskådning
påverkad af Ruskin, målade Londons
omgifningar, Wales, Skottland och Niagara.
G—g N.

Hunte [ho’n-], biflod till Weser (fr. v.),
upprinner i preussiska reg.-omr. Osnabrück
(Hannover), har öfvervägande nordlig
riktning, bildar under en sträcka gräns
mellan Hannover och Oldenburg samt faller ut
i Weser nedanför Elsfleth. Längd 188 km. Den
är segelbar 25 km. för 3,5 m. djupgående
fartyg. H.—Ems-kanalen förenar H. med Ems.
(J. F. N.)

Hunter [ha’ntə], engelsk jakthäst,
kan vara fullblod eller halfblod
från det finaste till det gröfsta.
H. F.

Hunter [ha’ntə], flod i Nya Syd-Wales
(Australien), upprinner på Liverpoolkedjan och
utflyter i Stilla hafvet vid Newcastle. 480
km. Segelbar för ångbåtar till Morpeth,
48 km. från mynningen. Den nedre delen af
floddalen är mycket fruktbar och rik på mäktiga
stenkolslager, men hemsökes ofta af öfversvämningar.
J. F. N.


Hunter [ha’ntə]. 1. William H., engelsk läkare,
f. 1718, d. 1783, vann tidigt vidsträckt
anseende som föreläsare och lärare. Småningom
afstod han från sin kirurgiska praktik för att
uteslutande egna sig åt barnförlossningskonsten,
hvari han var en mästare. 1748 utnämndes han till
"surgeon-accoucheur" vid Middlesex hospital,
erhöll doktorsvärdighet af universitetet i
Glasgow 1750 samt kallades 1764 till e. o. läkare
hos drottningen. — De viktigaste af H:s arbeten
äro hans undersökningar öfver den hafvande
lifmodern, hvilka legat till grund för alla
senare framställningar af detta ämne (Anatomia
uteri humani gravidi tabulis illustrata,
1774). Ett annat synnerligen förtjänstfullt
anatomiskt arbete är Medical commentaries
(1762, suppl. 1764), som innehåller en utmärkt
framställning af testiklarnas anatomi m. m. Som
ackuschör leddes H. af grundsatsen att vid
födelseakten framför allt låta naturen råda,
att understödja och reglera dess verksamhet
och endast i fall denna syntes otillräcklig
gripa till konstgjorda hjälpmedel. Sin utmärkta
anatomiska samling, som öfverträffades
endast af broderns, testamenterade han till
universitetet i Glasgow.

— 2. John H., den
föregåendes broder, engelsk läkare, f. 1728,
d. 1793, tjänstgjorde 1760—62 som fältläkare
vid brittiska armén i Portugal och bosatte sig
1763 i London som praktiserande kirurg samt
lärare i anatomi och kirurgi. 1768 utnämndes
han till kirurg vid S:t Georges hospital,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>