till katolicismen. 1627 slog han sig ned i Wien, där han synes ha uppehållit sig som sekreterare och handledare i furstliga hus. Han utgaf 1631 sina Epistolæ miscellaneæ, hvilken bok enligt hans egen utsago skall vara den första af en svensk offentliggjorda brefsamlingen. Han framstår här som kvick och satirisk, under senare åren med en biton af galghumor. Hans dödsår är obekant. E. Wrgl. Hunter-öarna [ha'ntə-], en ödslig, nästan obebodd ögrupp i Bass-sundet n. v. om Tasmania, bestående af öarna Three Hummock, Hunter, Barren m. fl. 303 kvkm. J. F. N. Huntingdon [ha'ntiȵdən]. 1. Grefskap i mellersta England, begränsadt af grefskapen Northampton, Cambridge och Bedford, 947 kvkm. 54,125 inv. (1901), 57 inv. på 1 kvkm. Med undantag af västra delen är det ett slättland, som i nordöst tillhör den stora kärrtrakten Fens (se d. o.). Jordbruk och ännu mer boskapsskötsel äro hufvudnäringar; mycket gödboskap uppfödes. Industrien är obetydlig. — 2. Hufvudstad i nämnda grefskap, vid floden Ouse. 4,261 inv; (1901). Oliver Cromwells födelseort; nära staden ligger Hinchingbrooke house, fordom familjen Cromwells egendom. — 3. Stad i nordamerikanska staten Pennsylvania, vid Juniata, biflod till Susquehanna. 6,053 inv. (1900). Juniata college (1876). Järn-, bly- och kolgrufvor. (J. F. N.) Huntingdon [ha'ntiȵdən], earler af, engelsk adelstitel, bars under medeltiden bl. a. af två skotska konungar, David I (d. 1153) och Malkolm IV (d. 1165), samt af medlemmar af släkterna Herbert och Holland. Den öfvergick 1529 till släkten Hastings (se d. o.). — Grefvinnan Huntingdons samfund (Countess of Huntingdon's connexion) är ett frikyrkligt samfund, som stiftades af Selina Hastings, grefvinna af H., f. 1707, d. 1791, hustru till 9:e earlen af H. och beskyddarinna till Whitefield och bröderna Wesley. Hon byggde många kapell åt de kalvinske metodisterna, till- och afsatte predikanter och anordnade bönemöten i de högförnäma societetskretsarna. Jfr England, sp. 598, och Metodism. V. S-g. Huntington [ha'ntiȵtən], namn på flera städer i Nord-Amerikas förenta stater. 1. Stad i West Virginia, vid Ohio. 11,923 inv. (1900). Statens normalskola. Stora järnvägs- och maskinverkstäder. — 2. Stad i Indiana, vid Little river och Wabash—Erie-kanalen. 9,491 inv. (1900). Järnvägsverkstäder, kalkbrott, trävaruindustri. — 3. Stad i Connecticut. 5,572 inv. (1900). Fabriker för papper och silfvervaror. — 4. Ort i staten New York, på norra stranden af Long Island. 9,483 inv. (1900). Stora tegelbruk (30 mill. stenar årligen). J. F. N. Huntly l. Huntley [ha'ntli], skotska earler och markiser of. Se Gordon. Huntsman [ha'ntsmən], eng., ledaren af ett släpp parforshundar vid jakt till häst samt vid s. k. "släp"- eller snitseljakt. A. Km. Hunt steeple-chase [ha'nt stī'pl-tʃe͡is], eng., benämning på en kappridning i terrängen öfver omväxlande slag af hinder. B. C—m. Huntsville [ha'ntsvil], stad i nordamerikanska staten Alabama, i en vacker trakt af Cumberlandbergen. 8,068 inv. (1900). Liflig bomullsindustri. H. var förr Alabamas hufvudstad. Hunyad [ho'njad], komitat i sydvästra delen af Siebenbürgen. 6,932 kvkm. 303,838 inv. (1901), hvaraf 85 proc. rumäner, 11 proc. ungrare och 3 proc. tyskar. Landet är bergigt, i synnerhet i s., där grenar af Transsylvaniska alperna utbreda sig. Hufvudflod är Maros. I s., i Zsildalen, finnas stora brunkolsflötsar. Komitatet är uppkalladt efter borgen H. (Vajda H.), en ståtlig medeltidsborg. Hufvudstad är Déva. J. F. N. Hunyadi [ho'njadi], János, ungersk nationalhjälte, f. omkr. 1387, tillhörde en gammal valakisk släkt, hvars stamgods var Vajda-Hunyad (se Hunyad). På grund af tapperhet och fältherreduglighet utmärktes han med stora förläningar och blef 1438 ban af Szörény (Severin). Efter konung Albrekts död (1439) lyckades han genomdrifva, att Vladislav af Polen valdes till Ungerns konung, och försvarade hans nyvunna krona mot änkedrottning Elisabets trupper samt blef till tack härför vojvod af Siebenbürgen. Hans stora lifsuppgift var Ungerns och kristenhetens försvar mot de anstormande turkarna, öfver hvilka han 1442 vann glänsande segrar vid Hermannstadt och Järnporten. Uppmuntrad häraf, började konung Vladislav året därpå, understödd af valakiska skaror, ett anfallskrig mot den fruktade fienden. H. slog härunder turkarna gång på gång, intog Nisch och Sofia och ryckte öfver Balkan. Turkarnas makt var härigenom bruten i norra delen af Balkanhalfön, och sultan Murad II måste 1444 ingå ett 10-årigt vapenstillestånd med den ungerske konungen. Denne bröt emellertid snart fördraget och öfvergick åter Donau. De från alla håll utlofvade hjälptrupperna uteblefvo likväl, och i slaget vid Varna s. å. förlorade Vladislav seger och lif. H. valdes så 1446 till riksföreståndare under Ladislaus Posthumus' minderårighet. Den inre oenigheten förorsakade, att han först 1448 och blott med en föga talrik här åter kunde bryta upp mot turkarna. I den ryktbara tredagarsstriden på Trastfältet vid Kossova, 17—19 okt. s. å., blef han emellertid i grund slagen. Inför de ungerske stormännens hatfulla motstånd och misstänksamhet mot den af folket älskade uppkomlingen måste han 1453 nedlägga sitt riksföreståndarskap, sedan han dock först med vapenmakt förmått den unge konungens förmyndare, kejsar Fredrik III, att utlämna denne. Efter Konstantinopels fall s. å. bröto turkarna snart åter fram och besatte Serbien, hvarefter sultan Muhammed II med hela sin 150,000 man starka här 1456 började belägra Belgrad. Med en korsfararhär på 60,000 man, samlad af franciskanmunken Capistranus (se d. o.), och med några få vänner och deras skaror, men lämnad i sticket af rikets store, drog H. mot turkarna, undsatte Belgrad och vann en lysande seger. Några dagar efter slaget rycktes han emellertid bort af pesten, 11 aug. 1456. På hans gamla fienders anstiftan afrättades hans äldste son, Ladislaus, 1457, anklagad för majestätsförbrytelse. Den förbittring, som detta dåd väckte, dref konung Ladislaus V bort från Ungern. Efter dennes död valdes H:s andre son, Mattias, med tillnamnet Corvinus, 1458 till Ungerns konung. K. B. W. Hunyadi János [ho'njadi jānåʃ], berömdt bittervatten, från en källa s. om Budapest (se d. o., sp. 496). Huon de Bordeaux [yå̃' də bårdå̄]. Se Oberon. Huongolfen [yå̃'-], hafsvik på östra kusten af Nya Guinea (Kaiser-Wilhelms-land). Stränderna äro bergiga och glest bebodda. J. F. N.