Hupah, Hoopah, en till athabaskerna eller tinnefolken hörande indianstam, hvilken som en kil skjuter sig emellan de kaliforniska stammarna vid Trinityfloden. E. Rld. Hupe ("norr om sjön", nämligen Tung-ting i Hunan), provins i det inre af Kina. 181,400 kvkm. 28,3 mill. inv., 156 inv., på 1 kvkm. Provinsen bildar ett stort bäcken, som genomflytes från v. till ö. af Jang-tse-kiang och från n. till s. af dess biflod Han-kiang samt hör till Kinas vattenrikaste, bördigaste och tätast befolkade provinser. Klimatet är fuktigt, men sundt; vintrarna äro korta och mycket blida, somrarna långa och varma (mest öfver 31°). Kol, järn och tenn förekomma; de viktigaste jordbruksprodukterna äro te, bomull, ris, hvete och rabarber, af hvilka varor en stor del exporteras till Peking. Industrien lämnar bomullstyg, papper samt järn- och metallarbeten. Hufvudstad är Vu-tschang-fu, midt emot hvilken ligga Han-jang och Han-kou (se d. o.). Utom dessa städer äro för främlingar öppnade Schaschi (85,000 inv.) och I-tschang (50,000. inv.). En katolsk franciskanmission under tre apostoliska vikarier verkar i H. sedan äldre tider; på senare tid har äfven en engelsk protestantisk mission börjat i H. J. F. N. Hupel [hōp-], August Wilhelm, tysk skriftställare, f. 1737 i hertigdömet Weimar, d. 1819 som konsistorialråd i Weissenstein i Estland efter att i fyrtioett år ha varit predikant i Oberpahlen, var en grundlig kännare af estniskan, af Livlands rätts- och författningshistoria samt de baltiska provinsernas topografi. H:s arbeten Topographische nachrichten von Liv- und Estland (1774—77), Nordische miscellaneen (1781—91) och Neue nordische miscellaneen (1792—98), två historisk-geografisk-ekonomiska samlingsverk, i hvilka nästan alla anhängare af upplysningsskolan i Livland och Estland togo del, Die estnische sprachlehre (1780 och 1818), Die gegenwärtige verfassung der Riga'schen und Reval'schen statthalterschaft (1789), Idiotikon der deutschen sprache in Liv- und Estland (1795) och Oekonomisches handbuch für liv- und estländische gutsherren (1796) m. fl. äro därför rika källskrifter för dessa nejders lokalhistoria. Hupfeld [ho'pfält], Hermann, tysk orientalist och teolog, f. 1796, d. 1866 som teol. professor i Halle, där han 1843 efterträdde Gesenius, sedan han från 1827 varit professor i österländska språk i Marburg, utgaf bl. a. Exercitationes æthiopicæ (1825), Ausführliche hebräische grammatik (1841, ofullb.), Ueber begriff und methode der sogenannten biblischen einleitung (1844), Kritische beleuchtung einiger dunklen und missverstandenen stellen der alt-testamentlichen textgeschichte (1830, 1837), De vera festorum apud hebræos ratione (1851—64), Die quellen der Genesis (1853) och Die psalmen, übersetzt und erklärt (1855—62; 3:e uppl. af Nowack 1888). Biogr. öfver H. af Riehm (1867). (E. S—e.) Hur, en af Moses medhjälpare och vänner (2 Mos. 17: 10 ff.). E. S—e. Huraba (Hurabas), en i trakten af Culiacan i nordvästra Mexico bosatt indianstam. Hura crepitans L., Sanddosträdet, bot., ett till fam. Euphorbiaceæ hörande ståtligt träd med strödda, långskaftade, breda blad och stor, plattad kapselfrukt, som vid mognandet öppnar sig med en stark smäll och utkastar fröna. Kapslarna användas som skrifsanddosor. Trädet, som härstammar från tropiska Amerika, odlas som prydnadsträd i varma länder; det innehåller en mycket giftig mjölksaft, som har medicinsk användning. G. L—m. Hurban, Josef Miloslav, slovakisk skriftställare, f. 1817, d. 1888, egnade sig vid sidan af sin prästerliga verksamhet åt den slovakiska frihetsrörelsen och litteraturen, grundlade den första slovakiska litteraturkalendern, "Nitra" (1842), och tidskriften "Slovenské Pohlády" (1847), i hvilken han publicerade en studie öfver den slovakiska litteraturen, och skref bl. a. en värdefull biografi öfver Lud. Štur. Han deltog lifligt i de politiska rörelserna 1848—49 och 1861 för slovakernas nationella sträfvanden. Tillhörande den evangeliska kyrkan, sökte han verka för en union mellan Ungerns lutheraner och kalvinister och blef ett par gånger dömd till fängelse för sin religiösa och politiska tro. — Hans son Svetozar är en af slovakernas mest framstående nu lefvande författare (se Vajanský). A—d J. Hurdalsvand [-vann], insjö i Öfre Romerike, i Akershus amt, Norge. Längd 17 km., yta 33 kvkm. H:s aflopp är Andälfven, som vid Eidsvoldsbakken faller ut i Vormen. O. A. Ö. Hurdle-race [hə̄'dl-re͡is], eng. Se Häcklöpning. Hurfva, socken i Malmöhus län, Frosta härad. 1,136 har. 639 inv. (1908). Annex till Gudmuntorp, Lunds stift. Frosta kontrakt. I H. by ligger ett bränneri, i hvilket under tillverkningsåret 1907—08 tillverkades 281,300 l. brännvin af normalstyrka. Huri, Houri (af arab. haurā’, plur. hūr, "bländhvit, med svarta ögon"), enligt muhammedanernas tro en af de med oförgängliga behag utrustade himmelska jungfrur, som för de rättroende förljufva tillvaron i paradiset, utan att någonsin upphöra att vara jungfrur. Från detta paradis äro kvinnorna, åt hvilka särskilda boplatser anvisas, fullkomligt uteslutna, såvida icke en man önskar att utbyta någon af sina huri mot sin hustru. (K. V. Z.) Hurka [ho'r-], Friedrich Franz, tysk sångare och kompositör, f. 1762 i Böhmen, d. 1805 i Berlin, uppträdde som firad tenorist 1784 i Leipzig, 1788 i Dresden och 1789 i Berlin. Han blef mest bekant som tonsättare af känslofulla sånger, särskildt den bekanta "Jag hälsar dig, fredliga flagga". A. L.* Hurmuzachi [hormotsa'ki], bojarfamilj från Moldau, efter Bukovinas införlifvande med Österrike (1770-talet) förlänad med friherrlig värdighet. Bland dess medlemmar må nämnas historikern Eudoxiu H. (1812—74), som samlat och utgifvit öfver 3,000 urkunder, "Documente privitoare la istoria Romanilor" (2:a uppl., 23 bd), ombesörjd och tillökad af Iorga, 1900, hvarjämte han utgaf Fragmente zur geschichte der rumäner (5 bd, 1878—86). Huron [hjō'rən], den näst största af de fem stora canadiska sjöarna i Nord-Amerika, mellan Canada (prov. Ontario) och Michigan. Den har en längd af 430 km. och är omkr. 150 km. bred; ytinnehållet utgör omkr. 61,600 kvkm. Dess höjd ö. h. är 177 m., och den är högst 229 m. djup. I n. v. sammanhänger den med Öfre sjön (Lake superior) genom S:t Mary's river och med Michigan genom Mackinac-sundet samt har i s. aflopp till Erie-sjön