intressant samling medeltida grafstenar, som tillhört kyrkan. I ett af tornen förvaras en del af kyrkans äldre, delvis värdefulla inventarier. I samband med kyrkan må nämnas Husaby ruin och Husaby källa, den förra v., den senare ö. om kyrkan. Ruinen består af en hög stengafvel och är en rest af Skarabiskoparnas fasta hus invid H. Källan (se fig. 2), där enligt traditionen Olof Skötkonung (1008) skall ha döpts af den helige Sigfrid, synes att döma af gamla uppgifter en gång varit en hednisk offerkälla. O. J—e. Husabyman. Se Husaby 1. Husaga, jur., kroppslig bestraffning, som husbonde tilldelar ett tjänstehjon. I Sverige eger husbonde, när tjänstehjon är försumligt, gensträfvigt eller i sin lefnad oordentligt, söka tillrättavisa det med måttlig husaga. Dock får, enligt k. kung. 1 okt. 1858, sådan aga tilldelas endast tjänstehjon af mankön under 18 år och af kvinnkön under 16 år. Samma åldersbestämmelse gäller sedan 1854 äfven i Danmark. I Finland är enligt 1865 års legostadga åldersgränsen för mankön 18 år och för kvinnkön 14 år. I Norge har husbondes rätt att använda husaga afskaffats genom en lag af 1891. J. H—r. (N. S—g.) Husai, en förtrogen vän till konung David, som denne lämnade kvar i Jerusalem, då han nödgades fly därifrån undan sin upproriske son Absalom. H. lyckades motverka Ahitofels råd hos Absalom och göra sin konung den stora tjänsten att gifva honom tid att hinna fly. Jfr 2 Sam. 15: 32 ff.; 16: 15—17: 23. E. S—e. Husapotek, en benämning, som nyttjas för en samling af de viktigaste och oftast använda läkemedel, hvilka hemtagas, för att de må finnas i beredskap till begagnande vid förekommande fall af sjukdom eller yttre skador. I de flesta s. k. läkarböcker l. "husläkare" finnes förteckning på de medel, hvilka företrädesvis böra vara till hands eller ingå i ett husapotek. Ett sådant kan naturligtvis lända till stort gagn, i synnerhet å landsbygden, då man har långt till ett statens apotek eller ett tillydande filialapotek eller medikamentsförråd. Jfr Apotek och Apoteksprivilegium. O. T. S.* Husar (ung. huszár, den tjugonde, af husz, 20), krigsv., numera benämning på en lätt kavallerist. Redan 1458 anbefallde Mattias Corvinus i Ungern, att hvarje såväl världsligt som andligt gods skulle årligen under tre månaders tid ställa hvar tjugonde man, fullt rustad, till konungens tjänst. Hvarje husar skulle ha fem hästar, vara helt och hållet pansarklädd samt föra en krokig sabel och dessutom vid sadeln en lång pallasch, en stridshammare och en lång pik, som ofta var försedd med en flagga. Mot slutet af 17:e årh. uppsattes i Österrike lättare utrustade och i ungersk dräkt klädda husarregementen. Dessa utmärkte sig under schlesiska krigen genom användbarhet utanför slagfälten och på dessa och vunno flera fördelar öfver det mera tunga preussiska kavalleriet. Bland detta hade sedan 1721 ingått en husarkår. Fredrik II uppsatte flera husarregementen, hvilka han sökte rekrytera företrädesvis från Ungern. Sedan de preussiske husarerna under Ziethen och Seidlitz väckt Europas beundran, införde alla arméer sådant kavalleri, hvilket dock snart endast genom uniformen skilde sig från annat lätt kavalleri. Husarerna bära ännu i dag den från Ungern härstammande, med snören försedda korta rocken (dolman, attila) samt, i de flesta länder, en kort päls. — I Sverige uppsattes de förste husarerna 1758, då det Svenska husarregementet (nuvarande Kronprinsens husarregemente) bildades. Detta skedde på tysk mark, för pommerska krigets skull, och regementets manskap bestod då hufvudsakligen af tyskar. En mindre husarkår hade dock tidigare funnits i Sverige. 1743 beslöts nämligen uppsättande af en sådan å 100 man, hvars kärna utgjordes af desertörer från ungerska regementen i rysk tjänst. Kåren förlades till Jönköping (på grund af krigshotet från Danmark), men kom aldrig i elden och upplöstes redan 1744; den räknade då 60 man, hvaraf 15 svenskar. (Jfr J. Petrelli, "Några ord om den första svenska husarkåren", i "Illustrerad militärrevy", 1901.) I svenska armén finnas, förutom Kronprinsens husarer, Lifregementets husarer, Smålands husarregemente och Skånska husarregementet. C. O. N.

Svenska husarregementet, 1768. (Efter Schützercrantz.)

Kronprinsens husarregemente, 1909.

Husarregementet konung Karl XV. Se Kronprinsens husarregemente. Húsavik, handelsplats i norra delen af Island, vid viken Skjálfandi. Där lär Islands förste upptäckare, Gardar, ha uppehållit sig den vinter han tillbragte på ön. I nyare tider har stället fått betydelse som utskeppningsort för svafvel, från grufvorna i Thingey-syssla. C. R.* Husbehofsaccis (se Accis), kam., skatt på spannmålsinförseln i städerna, infördes 1747 i stället för bakugnspenningarna (se d. o.). Adeln fick afdrag för konsumtionen i hushållet, beräknad till vissa tunnor för person. Husbehofsaccisen afskaffades genom riksdagsbeslut 1810. Kbg. Husbehofsbrännerimedlen. Se Bevillning, sp. 192 och 194. Husbehofsbränning. Se Brännvinslagstiftning. Husbehofskvarn, kam., mindre verk, afsedt för jordegarens husbehofsmäld. På begäran af riksdagen medgafs 1835 jordegare rätt att skattefritt anlägga och bruka kvarnverk på egorna för eget husbehof, dock i fråga om vattenkvarn efter förutgången