trädande till husande eller husgud. Jfr Trädkult. A. M. A. (N. E. H.) Hus, gård och tomt i staden. Se Hus och tomt i staden. Hushyra. Se Hyra. Hushållningsdistriktsafdelning. Se Hushållningssällskap. Hushållningssällskap, länsföreningar med uppgift att verka för landthushållningens främjande. Redan 1742 föreskrefs genom ett k. br., att ett hushållningssällskap med denna uppgift skulle bildas i hvarje socken, men denna maning synes lika litet som en ny i samma syfte 1775 ha ledt till någon påföljd. Det första realiserandet af denna tanke var grundandet af Gottlands hushållningssällskap 1791 (stadgar fastställda 1800) samt Finska hushållningssällskapets stiftelse 1797 i samband med firandet af konung Gustaf IV Adolfs förmälning. Därefter följde snart stiftandet af åtskilliga liknande sällskap, nämligen Örebro och Värmlands 1803, Västernorrlands 1805, Skaraborgs 1807, Kalmar och Hallands 1811 samt Älfsborgs 1812. I stadgarna för den 1811 stiftade Landtbruksakademien hade denna fått till åliggande att befordra inrättningen af hushållningssällskap i de län, där sådana ännu ej funnos. Och sedan af akademien uppgjordt förslag till grundstadgar för sällskapen fastställts, utgick 7 sept. 1813 ett k. cirkulär om detta ärende till länsstyrelserna. Till följd däraf bildades 1814 ett större antal hushållningssällskap, nämligen i Kronobergs, Västmanlands, Uppsala, Östergötlands, Malmöhus, Kristianstads, Göteborgs och Bohus, Västerbottens, Gäfleborgs, Jönköpings, Södermanlands, Blekinge och Norrbottens län (stadgar 1816). Jämtlands bildades 1817. I Stockholms län stiftades hushållningssällskapet först 1847 och i Kopparbergs län 1851. Åtskilliga bland sällskapen förde under första tiden eller efter en kort tid af lifligt organisationsarbete en tynande tillvaro, några upphörde och blefvo senare ånyo konstituerade; så Gottlands 1817, Norrbottens 1850. I två län har området delats mellan två sällskap, nämligen i Älfsborgs län 1844 och i Kalmar län 1858, så att antalet sedan dess uppgår till 26. Hushållningssällskapens stadgar, hvilka skola fastställas af K. M:t, affattades först i öfverensstämmelse med de i ofvan nämnda cirkulär 1813 intagna grundstadgar. Dessa ändrades genom k. br. 16 maj 1848, men senare ha åtskilliga ändringar fastställts i de flesta sällskaps stadgar. Sällskapen, som från början stått i oafbruten förbindelse med Landtbruksakademien, kommo vid Landtbruksstyrelsens inrättande 1889 att närmast höra under denna myndighet. För rådgörande om angelägenheter tillhörande landthushållningen ha alltsedan 1869 ombud för sällskapen på regelbundet återkommande tider, sedan 1908 hvarje år i nov., sammanträdt i Stockholm ("Hushållningssällskapens ombudsmöten", i dagligt tal "landtbruksriksdagen"). Sällskapen utgöras af valda ledamöter — under senare tider ha invalen utsträckts till snart sagdt alla välfrejdade landtbrukare och för jordbruk intresserade män inom vederbörande län — samt likaledes valda hedersledamöter. Ledamöternas antal 1906 var nära 55,000. Sällskapen äro för sin verksamhet uppdelade i lokala underafdelningar ("hushållsgillen", "hushållningsdistriktafdelningar"), oftast sammanfallande med ett härad, ett kontrakt, en eller några få socknar. Sällskapen sammanträda 1—2 gånger årligen. Styrelsen utgöres af ordf., vice ordf. och förvaltningsutskott (i Malmöhus län äfven ett beredningsutskott sammansatt af förvaltningsutskottets medlemmar och kontraktskommittéernas ordf.) samt sekreterare (den verkställande ledamoten) och skattmästare. Sällskapens verksamhet omfattar de flesta angelägenheter för landthushållningen, och sällskapen äro förmedlande organ mellan statsförvaltningen ock vederbörande områdes jordbruksnäring i dessa angelägenheter, genom dem handhafves fördelningen af de flesta statsanslag till landthushållningens främjande, hvarvid som norm plägar gälla, att andel i dylika anslag ej får öfverstiga, hvad sällskapet (stundom jämte landstinget) själf för ändamålet tillskjuter. — Till sällskapens viktigaste uppgifter höra: handhafvande af ledningen af husdjursafveln och premiering af husdjur (af hästar blott delvis), af åtgärder för det mindre jordbrukets främjande: premiering af småbruk, studieresor för mindre jordbruk och förmedling af egnahemslån, anordning af landtbruksundervisning och rådgifning genom landtbruks- och landtmannaskolor, landtbrukskurser och konsulenter, kemiska stationer och frökontrollanstalter samt insamling af jordbruksstatistiska uppgifter. Sällskapens tillgångar utgjorde vid 1907 års slut i afrundade tal af ledamotsafgifter 34,000 kr., räntor, hyror och arrenden 305,000 kr., samt andel i brännvinsförsäljningsafgifter (jfr Brännvinslagstiftning) 1,762,000 kr. eller sammanlagdt 2,102,000 kr. Därtill kommo bidrag för särskilda ändamål af staten 560,000 kr. och af vederbörande landsting 281,000 kr. eller tillsammans inkomster 3,067,000. Sällskapens tillgångar utöfver skulderna utgjorde vid samma tid 6,501,000 kr. . H. J. Dft. Hushållsgillen. Se Hushållningssällskap. Hushållsräkning. Se Bank, sp. 858, Hushållsskola, läroanstalt för undervisning i matlagning m. m., som en husmoder behöfver af såväl teoretisk som praktisk utbildning. Vanligen är hushållsskolan förenad med serveringslokal, där den af skolans elever tillagade maten tillhandahålles allmänheten till billigt pris. Om de vid åtskilliga allmänna och enskilda skolor existerande hushållsskolorna se Huslig ekonomi. Hușĭ [huʃ] l. Husch, hufvudstad i rumäniska länet Fălciŭ, vid högra stranden af Pruth. 15,484 inv. (1899). Säte för en grekisk biskop. Tobaks- och vinodling. I denna stad undertecknades 22 juli 1711 den s. k. freden vid Pruth mellan Ryssland och Turkiet, genom hvilken tsar Peter I:s af storvesiren inneslutna här erhöll fritt aftåg. (J. F. N.) Husie, socken i Malmöhus län, Oxie härad. 1,282 har. 1,005 inv. (1908). H. bildar med Västra Skreflinge ett prebendepastorat (till Lunds universitet) i Lunds stift, Oxie kontrakt. Husiter kallades efter Johannes Hus anhängarna af den bömiska kyrkoreformationen i 15:e årh. Brytningen med romerska kyrkan var i Böhmen sedan lång tid förberedd. Då Böhmens furstar blefvo vasaller under tyska kronan, kom äfven dess kyrka i beroende af den tyska, som där länge förgäfves sökte införa romersk ritual i st. f. det förut begagnade slaviska kyrkospråket. Först på 1100-talet lyckades den