kortare än blomskaftet, kronbladen lika stora och hela samt ståndarna utan bihang. I Sverige finnes en art, H. petræa R. Br., stenkrasse, en liten enårig ört med pardelade blad och små hvita blommor, som förekommer sällsynt på torra ställen och kalkklippor i södra delen af landet. O. T. S. (G. L—m.) Hutchinson [ha'tʃinsən], stad i nordamerikanska staten Kansas, vid floden Arkansas. 9,379 inv. (1900). Saltverk. (J. F. N.) Hutchinson [ha'tʃinsən], John, engelsk puritan, f. 1615, d. 1664, deltog på parlamentets sida i inbördeskriget och försvarade därunder Nottingham Castle mot de kunglige 1643, valdes 1646 till medlem af parlamentet, förfäktade där independenternas sak och var 1648 medlem af den domstol, som dömde Karl I till döden. Vid restaurationen erhöll han amnesti, men fängslades 1663 som misstänkt för delaktighet i en sammansvärjning mot Karl II och afled i fängelset 1664. Hans lefnad är skildrad af hans hustru, Lucy H., i det berömda arbetet "Life of colonel H. by his wife" (utg. först 1806; bästa editionen af Firth, 2 bd, 1885), hvilket har stort kulturhistoriskt värde som en utmärkt skildring af puritanskt familjelif. Hon var född 1620 och dotter till befälhafvaren i Tower sir Allen Apsley, fick en god klassisk uppfostran, öfversatte Lucretius till engelsk blankvers och lefde ännu 1675. V. S—g. Hutchinson [ha'tʃinsən], amerikansk kolonistfamilj. 1. Anne H., f. 1590 l. 1591, d. 1643, grundläggare af kolonien Rhode Island, dotter till en puritansk predikant Marbury, utvandrade 1634 jämte sin man William H., godsegare i Lincolnshire, till Massachusetts, där hon bildade en religiös sekt, "antinomianerna" och uppträdde som predikant med häftiga anfall på flertalet bland koloniens präster. Hon blef därför åtalad inför en synod i Boston 1637 och förvisades från kolonien. H., som under tiden blifvit änka, inköpte då af narragansett-indianerna ön Aquidneck (nu Rhode Island) och grundlade där ett nybyggarsamhälle vid det nuv. Portsmouth, medan en af hennes anhängare grundlade Newport. 1642 flyttade hon öfver på holländskt område (i nuv. staten New York), men blef där hösten följande år mördad af indianerna. 2. Thomas H., den föregåendes sonsons sonson, Massachusetts' siste engelske guvernör, f. 1711 i Boston, d. 1780 i Brompton invid London, affärsman i Boston, blef snart mycket inflytelserik i koloniens politik, invaldes 1737 i koloniens representanthus, var 1746—48 dess talman och representerade 1754 Massachusetts på Albanykongressen, där han verkade för Franklins plan till en förening mellan Englands alla nordamerikanska kolonier. H. blef 1758 vice-guvernör och därjämte 1760 öfverdomare i Massachusetts. Mot lagen om stämpelskatten uppträdde han energiskt, men tillämpade som domare strängt dess bestämmelser och fick därför sitt hus plundradt af Bostonpöbeln 1765. Från 1769 var H. tjänstförrättande och från 1771 ord. guvernör öfver Massachusetts, återställde ordningen vid den s. k. Bostonmassakern 1770 och blef mycket impopulär i kolonien, i synnerhet sedan hans motståndare publicerat några privatbref, hvari H. oförbehållsamt klandrade oafhängighetsrörelsen och dess ledare. Kort efter "teupploppet" i Bostons hamn (dec. 1773) beslöt H. sig för att afgå, reste 1774 till England och invaldes 1775 i underhuset. Hans amerikanska egendom konfiskerades af insurgenterna, som betraktade honom som en förrädare mot kolonien. H. har också blifvit illa åtgången i Bancrofts amerikanska historia, men moderna amerikanska historieskrifvare uppskatta honom rättvisare och erkänna hans mod och karaktärsfasthet liksom den stora betydelsen för Massachusetts' finanser af hans kloka myntpolitik. H. utgaf en värdefull History of the province of Massachusetts' Bay (2 bd) 1764—67; d. 3, 1828) jämte en urkundsbilaga (1769; omtr. 1865 i 2 bd med titeln "The Hutchinson papers"), The diary and letters of his excellency Thomas H. esq. utgåfvos i 2 bd 1883—86 af hans sonsons son, P. O. Hutchinson. 1. o. 2. V. S—g. Hutchinson [ha'tʃinsən], John, engelsk teolog, f. 1674, d. 1737, är mest känd genom sin skrift Moses's Principia (2 bd, 1724—27), hvari han häftigt angrep Newtons gravitationsteori och häfdade, att Gamla testamentet innehöll ett fullständigt och ovillkorligen giltigt kosmogoniskt system. Hans anhängare, hutchinsonianerna, bildade en tid ett slags religiös sekt, hvars hufvudlära var bibelns obetingade äfven filosofiska och naturhistoriska auktoritet. Biogr. af Spearman (1765). (V. S—g.) Hutchinson, eg. Hely-Hutchinson [hi'li-ha'tʃinsən], irländsk adelsfamilj, härstammande från politikern John Hely-H., f. 1724, d. 1794, som var son till en irländsk köpman Fr. Hely och af arfsskäl till sitt eget namn lade namnet H. Han var 1759—94 medlem af det irländska parlamentet och från 1774 provost vid Trinity college i Dublin samt utöfvade starkt inflytande på regeringens irländska politik. Hans son, Richard Hely-H., 1:e earl af Donoughmore, f. 1756, d. 1825, var som medlem af irländska parlamentet ifrig förespråkare för 1800 års union och upphöjdes efter dess genomförande till earl. Brodern, John Hely-H., 2:e earl af Donoughmore, f. 1757, d. 1832, var en af den brittiska arméns dugligaste generaler under Napoleonskrigen. Som generalmajor anförde han 1801 en division af Abercrombys landstigningshär i Egypten, öfvertog, då denne blef dödligt sårad, befälet i slaget vid Alexandria 10 mars 1801, intog Kairo och Alexandria och hade i okt. s. å. tvungit samtliga franska trupper i Egypten att kapitulera. Till belöning upphöjdes han till baron Hutchinson. Han blef 1813 general och ärfde 1825 broderns earltitel. Hans brorsons sonson är kolonialguvernören sir Walter Francis Hely-H., f. 22 aug. 1849 i Dublin. Denne blef, efter att ha tjänstgjort i kolonialförvaltningen på Fidji-öarna, i Nya Syd-Wales och på Barbados, 1884 vice-guvernör på Malta, förflyttades 1889 som guvernör till Windward-öarna och 1893 till Natal, där han öfvervakade den parlamentariska själfstyrelsens införande i kolonien. Han är sedan 1901 guvernör öfver Kapkolonien. Släktens nuv. hufvudman är hans brorson, Richard Walter John Hely-H., 6:e earl af Donoughmore, f. 1875, konservativ politiker, 1903—05 understatssekreterare för krigsärenden i Balfours ministär. V. S—g. Hutchinsons tandaffektion [ha'tʃinsəns] är ett symtom af ärftlig syfilis, yttrande sig i en missbildning af framtänderna i öfverkäken och bestående däri, att dessa tänder förete en halfmånformig utskärning af de fria ränderna, äro smalare och