Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides / 1391-1392 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hvalf ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(så i Pantheon i Rom). En kupol kan uppföras ej
blott öfver ett rundt (månghörnigt) rum, utan
äfven öfver ett kvadratiskt. I det senare fallet
förbindas de fyra hörnstöden genom gördelbågar;
i vinklarna mellan dessa inspännas tresidiga
hvalfdelar, s. k.
pendentiv l. svicklar (se fig. 6, 7 o. 8 A),
hvilka, såsom af fig. 7 framgår, utgöra delar
af en halfsfär med en diameter af samma längd
som diagonalen i kvadraten. Pendentiven
sluta sig upptill samman till en ring, på
hvilken den egentliga kupolen, kalotten, B,
hvilar. Utgör kalotten öfre delen af samma
sfär, hvaraf pendentiven äro delar, såsom i
fig. 7, och är icke ofvannämnda ring markerad,
kallas kupolen bömisk kupa l. bömiskt hvalf
(fig. 7). Ofta uppföres mellan själfva kupolen
och ringen en lodrät murcylinder, en s. k. tambur
(fig. 8, C), i hvilken fönsteröppningar anbringas
(S:t Peterskyrkan i Rom m. fl.). Halfkupoler
förekomma ofta i den romerska och bysantinska
stilen. I den romanska byggnadskonsten täcka de
vanligen kyrkornas korrundel; i smärre format förekomma de som
nischbetäckningar.
En flack l. platt kupols vertikalgenomskärning är
mindre än en halfcirkel. — Kittelhvalfvet har i
vertikal genomskärning formen af en half ellips.
Öfver ett månghörnigt rum kan naturligtvis resas
en kupol enligt samma system som klosterhvalfvet
(se fig. 4) under förutsättning, att vederlag
kan erhållas utefter alla rummets väggar; en
sådan kupol kallas hjälmhvalf. — Det efter sin
form uppkallade solfjädershvalfvet,
äfven kalladt det normandiska hvalfvet, där
solfjäderslika, från hörnstöden utstrålande
svicklar omsluta och uppbära ett midtfält,
stundom fylldt med en ornerad cirkel eller
prydt med en djupt nedhängande, rikt ornerad
slutsten, tillhör den senare gotiken och är
en för England egendomlig utveckling af det
gotiska strålhvalfvet.

Fig. 6. Kupol med svicklar.

Fig. 7. Bömisk kupa.

Fig. 8. Kupol med tambur.

Med afseende å anfangens inbördes läge nyttjas,
till skillnad från de regelbundna hvalfven
med horisontala, parallella och lika höga
anfang, benämningarna stigande hvalf, hvars
anfangslinjer väl äro parallella, men ej horisontala
(t. ex. vid öfverhvälfningen af en rak trappa);
enhöftigt l. enbent hvalf, där ena
anfanget ligger betydligt högre än det andra;
liggande tratthvalf, där anfangslinjerna
ligga på samma höjd, men ej äro parallella;
ringformiga hvalfvet, där vederlagen äro anordnade
koncentriskt, eller det ena vederlaget
roterar omkring det andra, som då utgöres
af ett fristående stöd; snäckhvalfvet, där
vederlagslinjerna stiga i en spiral, t. ex. öfver
(under) en vindeltrappa.

Äfven hvalfvens dekoration bildar utgångspunkt
för åtskilliga benämningar. Ur denna synpunkt
talar man t. ex. om kassetterade hvalf, med en i
fyrsidiga, fördjupade fält indelad yta (allmänna
hos romarna); musselhvalf, halfkupoler med från
hjässpunkten radierande indelning; näthvalf,
med en nätlik fördelning af konstruktiva eller
dekorativa nerver (bilda dessa nerver liksom en
stjärna, kallas hvalfven stundom stjärnhvalf);
strålhvalf, med från hörnstöden strålformigt
utgående nerver; solfjädershvalf (se ofvan)
och de i den moriska konsten ofta förekommande
stalaktithvalfven, från hvilkas ytor nedhänga
droppstensliknande bildningar sammansatta af
ett fåtal i oändlighet upprepade dekorativa
element, småningom framvuxna genom successiva
omformningar och kombinationer af pendentivet
(se Alhambra, fig. å sp. 585).

Fig. 9. Öfvertäckning med balkarkitrav.

Fig. 10. Öfvertäckning med utkragning.

Fig. 11—13. Öfvertäckning med hvalf.

Öfvertäckning af ett hål (fönster, dörr) i en
mur eller af ett rum kan utföras endast på ett
af följande tre sätt: medelst 1:o) balkar, om
man har ett bärkraftigt material af sådan längd,
att det räcker öfver hålet eller rummet (fig. 9)
eller, om så ej är fallet, endera medelst 2:o)
utkragning med konsoler, hvarigenom hålets eller rummets bredd
slutligen minskas, så att en balk räcker öfver
(fig. 10), eller medelst 3:o) hvalf. I de
två första fallen, 1:o och 2:o, har man vid
uppstaplandet af byggbitarna på hvarandra endast
att räkna med den städse vertikala tyngdkraften
(oberäknadt inre spänningar i materialet);
vid användandet af hvalfkonstruktioner inför
man i byggnaden sneda utåtriktade krafter, som
ständigt tendera att spränga sönder byggnaden,
om ej lika beständiga och lika
stora motverkande krafter införas i systemet
(se fig. 11—13). Hvalfvet sträfvar att skjuta
isär anfangsstenarna eller att stjälpa pelare
eller murverk, mot hvilket det stöder. Man
måste därför göra pelaren så bred eller genom
påmurning eller annan belastning så tung, att
hvalfvet ej förmår stjälpa den. Vid beräkningen
af hvalfkonstruktioner lagar man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>