Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides / 1397-1398 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hvalf ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

all konst och konstindustri under 400 år intill
slutet af 1400-talet, samt erhållit namnet
gotik. Gotikens historia lämnar det allra
intressantaste exempel på ett
arkitekturmotivs tillblifvelse på grund af rent
praktiskt tekniska behof, dess konsekventa
konstruktiva utveckling, dess småningom allt
dominerande stilbildande välde, dess öfvergång
till ornament utan konstruktiv innebörd och
dess missförstående, oförnuftiga missbruk,
förfall och död. Vi måste här nöja oss med att
antyda några af de på dess tillkomst inverkande
faktorerna och visa det färdiga resultatet.

Fig. 24. Plan af Sofiakyrkan i Konstantinopel.

Fig. 25. Sektion af Sofiakyrkan i Konstantinopel.

Fig. 26. Gotisk hvalfstomme.

Fig. 27. Gotisk hvalfkappa.

Fig. 28. Gotiskt hvalfbyggnadssystem (från katedralen i Amiens). 1 sträfbåge, 2 sträfpelare, 3 diagonalstråle, 4 hvalfkappa, 5 gördelbåge, 6 sköldbåge, 7 murbåge, 8 fial, 9 öfverfönster, 10 triforiegalleri.

De romanska rundbågiga krysshvalfven erbjödo
vid utförandet många svårigheter. De fordrade
betydande hvalfstommar och helt underlag af
skålbräder; de höga midtskeppens hvalf fordrade
kolossala vederlag i form af tjocka väggar,
som i sin tur måste bäras af tjocka pelare;
man var bunden vid den kvadratiska formen å
alla hvalf o. s. v. — En första konstruktiv
förbättring åstadkom användandet af spetsbågen
i st. f. rundbågen, hvarigenom sidotrycken
riktades mera vertikalt; vidare fann man, att
genom utförande af en stomme af gördelbågar,
sköldbågar och diagonalbågar (se fig.
26) kunde hvalfkapporna slås (fig. 27) utan
särskild trästomme emot dessa. Man blef härigenom
fullkomligt i stånd till att slå hvalfven öfver
nästan hvilken rumsform som helst. Hvalftrycket
upptog man med sträfpelarna på de punkter, där de
olika bågarna stötte samman, och murarna mellan
sträfpelarna gjordes så tunna, som klimat och
material tilläte; de upplöstes småningom i ett
rikt fönsterpröjsverk (se Fönster). Midtskeppens
hvalftryck kunde dock icke upptagas af sträfpelare;
det skulle medfört väldiga stenpelare
mellan hufvud och sidoskepp. Man spände då helt
oförskräckt en sträfbåge från midtskeppets hvalfanfang, öfver
sidoskeppens tak, mot de utanför sidoskeppen
ställda sträfpelarna (se fig. 28). Nu kunde
kyrkrummet byggas högt, ljust och luftigt,
med smäckra pelarknippen bärande de af strålar
indelade hvalfven.
Byggnadens yttre behärskades helt af de väldiga
sträfningsanordningarna, sträfpelare och
sträfbågar (fig. 29). En aldrig förut skådad
byggnadstyp var framkonstruerad. De gotiska
katedralernas bestånd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>