Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hvellinge ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kustklimat, t. ex. England och Nord-Tyskland;
3. hårdhvete, Tr. durum,
med märgfylld halm, små, starkt borstiga ax
med läderartade, starkt kölade ytteragnar
och små, "glasiga" korn, odlas i trakter med
kontinentalklimat, t. ex. Ostindien; 4. polskt
hvete, Tr. polonicum, med mycket stora,
borstbärande ax, med långa, breda, mjuka agnar
och långa, "glasiga" korn, odlas i Spanien och
norra Afrika; b) spälthvete med kornen så fast
omslutna af agnarna, att dessa ej frånskiljas vid
tröskningen, odlas i alptrakter; 5. vanlig spält,
Tr. Spelta, med trekorniga småax och borstlösa
eller borstbärande ax; 6. tvåkorn l.
Emmer, Tr. dicoccum l. Tr. amylaceum, med
tvåkorniga och 7. enkorn, Tr. monococcum,
med enkorniga småax, båda de senare sorterna
borstbärande. Af större ekonomisk betydelse
äro blott det mest odlade vanliga hvetet samt
hårdhvetet.
Af den förra, som är den enda i Sverige
odlade arten, finnes en stor mängd former, dels
borstlösa, kafvelhvete (fig. 1), dels borsthvete
(fig. 2); dels med ludna agnar, s. k.
sammetshvete, dels med glatta agnar,
s. k. stålhvete; med olika täta ax,
såsom glesaxiga landthveten, tätaxiga, vanligen
förädlade sorter, såsom Squarehead m. fl.,
eller mycket tätaxigt kubb- l. borrhvete
(fig. 3), hvilka sistnämnda förr plägade räknas
som särskilda arter, borstlöst Tr. compactum
och borstbärande Tr. hystrix. Vidare skiljer man
efter agnarnas och kornens ljusare eller mörkare
färg mellan hvit- och rödaxiga samt hvita och
röda sorter och slutligen efter såningstiden
mellan höst- och vårhvete samt, i sydligare
länder, växelhveten, som sås vare sig på
höst eller vår.
Hvetets ursprungliga hemland antages vara sydvästra Asien.
Det har odlats sedan förhistorisk tid, i Sverige redan
under den yngre stenåldern, och odlas f. n. i
alla länder med tempereradt och med varmt
klimat, i de senare dock mest i högländta,
svalare trakter. I Sverige odlas det allmänt
i slättbygderna upp till Dalälfven och trakten
kring Vänern, men sporadiskt ända långt upp i
Norrlands kusttrakter. De förnämsta hveteodlande
länderna äro Ryssland, Donauländerna,
Tyskland, Frankrike och Storbritannien,
Nord-Amerikas förenta stater, Argentina,
Ostindien och Australien; världsskörden
beräknas till omkr. 800 mill. deciton,
en skördemängd, som eljest intet sädesslag
utom majs uppnår. I Sverige odlas hvete på
omkr. 70,000 har, d. v. s. 2 proc. af åkerjorden,
mest i Malmöhus län, å omkr. 15,000 har,
d. v. s. öfver 4 proc. af åkerarealen. Starkt
hveteproducerande äro äfven Gottland, södra
Öland och sydvästra Uppland, således på bördig,
kalkrik lera. Sveriges skördemängd, omkr. 1,3
mill. deciton, täcker blott omkr. 40 proc. af
den inhemska förbrukningen. Skördemängden
är högst i Skåne med omkr. 25 dt. eller 30
hl. per har eller föga mindre än i Danmark,
som med en medelskörd af 27 dt. står högst i
skördemängd bland alla länder; medelskörden
för hela Sverige plägar vara omkr. 18 dt. eller
23 hl. pr har eller ungefär som i Tyska riket.
1 hl. hvete väger 77—80 kg. Halmskörden plägar
uppgå till 1 1/2 gång kärnskördens vikt eller
2,5—3,5 ton pr har. Hösthvete lämnar något
större skörd än vårhvete, som odlas blott föga
i Sverige. Hveteskörden nedsättes ofta mycket
genom angrepp af
rostsvamp. Bland öfriga parasiter på hvete äro
sotsvampar och hvetemyggans larv de viktigaste.
Hvete är mycket näringsrikt och innehåller i
medeltal 10 proc. proteinämnen, 1 proc. fett
och 65 proc. stärkelse. I trakter med
kontinentalklimat, d. v. s. heta, torra somrar,
alstras ett hvete med små, hårda korn med glasig
textur och hög protein(gluten-)halt; mjöl af
dylikt hvete, t. ex. Svartahafshvete, gifver
en deg, som jäser upp väl, och blandas därför
vid malningen med mjöl af hvete från länder med
kustklimat, hvilket hvete är mer storkornigt,
mjukt och glutenfattigare. Sydvästra Sverige, där
klimatet är fuktigare och förädlade hvetesorter
mer öfvervägande odlas, lämnar ett mer mjöligt
och glutenfattigt, Mälarprovinserna med torr
högsommar och öfvervägande odling af landthvete
en småkornig och mer glasig kärna. Hvete användes
hufvudsakligen till människoföda. Af detsamma
males mjöl (se Födoämnen, 337—378) och beredes
något stärkelse. Mer sällan males hvete till
sammalet mjöl — däraf bakas s. k. Grahambröd
— utan hufvudsakligen till siktadt mjöl,
hvarvid hvetekärnans ytlager frånskiljes
såsom kli. Hvetekliet, som är rikare
på protein (omkr. 15 proc.) och fett (4 proc.),
men fattigare på stärkelse än mjölet, användes
hufvudsakligen som foder åt husdjuren och skattas
högt som kraftfoder, särskildt åt göddjur och
mjölkkor; det är ett hälsosamt foder, som verkar
svagt laxerande, har god inverkan på mjölkafsöndringen
och på smörets beskaffenhet. Hvetehalm
användes till följd af sin styfva och hårda
beskaffenhet mest till strö, men innehåller
ungefär lika mycket näring som råghalm.
H. J. Dft.
Hvetehalm. Se Hvete.
Hvetekli. Se Hvete.
Hvetemyggan, Contarinia tritici, zool.,
en liten 1—1,5 mm. lång, orangegul mygga (se
fig. till art. Gallmyggor), hvars larver angripa
fruktämnet i hveteblommorna (mera sällan träffas
de på råg). Larverna äro citrongula och nå en
längd af 2 mm. De uppträda till stort antal i
samma blomma, emedan honan lägger äggen i hopar
om 6—10, och åstadkomma genom sitt sugande
på fruktämnet förkrympta och missbildade
korn. Hvetemyggan är allmän i Sverige och
åstadkommer ofta betydande skada. Som medel
mot denna insekt har förordats, att i de fall,
då hvetet efterföljes af träda, nedplöja stubben
tidigt på försommaren, senast i slutet af maj,
innan de i jorden liggande pupporna hunnit
kläckas.
G. G.
Hveteål, zool. Se Helminthocecidier.
Hvetlanda. 1. Socken i Jönköpings
län, Östra härad. 11,048 har. 4,341
inv. (1908). H. utgör ett konsist. pastorat
i Växjö stift, Östra härads kontrakt. —
2. Förr kyrkoby i ofvannämnda socken, sedan
municipalsamhälle och fr. o. m. 1909 köping,
i kommunalt och fattigvårdshänseende skild från
H. socken. 2,263 inv. (1908). Taxeringsvärde å
jordbruksfastighet 1,500 kr., å annan fastighet
1,799,100 kr. (1907). Köpingen, som är ändpunkt
för H.—Säfsjö järnväg (1885) och H.—Målilla
järnväg (1906), har postkontor, apotek, flera
läkare (provinsial- och extra provinsialläkare,
veterinär), samskola, för hvilken samhället
uppfört en stor skolbyggnad, flera bankkontor
(sparbank, afdelningskontor af Smålands
ensk. bank och Bankaktieb. Södra Sverige)
samt flera fabriker, bl. a.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
