kustklimat, t. ex. England och Nord-Tyskland; 3. hårdhvete, Tr. durum, med märgfylld halm, små, starkt borstiga ax med läderartade, starkt kölade ytteragnar och små, "glasiga" korn, odlas i trakter med kontinentalklimat, t. ex. Ostindien; 4. polskt hvete, Tr. polonicum, med mycket stora, borstbärande ax, med långa, breda, mjuka agnar och långa, "glasiga" korn, odlas i Spanien och norra Afrika; b) spälthvete med kornen så fast omslutna af agnarna, att dessa ej frånskiljas vid tröskningen, odlas i alptrakter; 5. vanlig spält, Tr. Spelta, med trekorniga småax och borstlösa eller borstbärande ax; 6. tvåkorn l. Emmer, Tr. dicoccum l. Tr. amylaceum, med tvåkorniga och 7. enkorn, Tr. monococcum, med enkorniga småax, båda de senare sorterna borstbärande. Af större ekonomisk betydelse äro blott det mest odlade vanliga hvetet samt hårdhvetet. Af den förra, som är den enda i Sverige odlade arten, finnes en stor mängd former, dels borstlösa, kafvelhvete (fig. 1), dels borsthvete (fig. 2); dels med ludna agnar, s. k. sammetshvete, dels med glatta agnar, s. k. stålhvete; med olika täta ax, såsom glesaxiga landthveten, tätaxiga, vanligen förädlade sorter, såsom Squarehead m. fl., eller mycket tätaxigt kubb- l. borrhvete (fig. 3), hvilka sistnämnda förr plägade räknas som särskilda arter, borstlöst Tr. compactum och borstbärande Tr. hystrix. Vidare skiljer man efter agnarnas och kornens ljusare eller mörkare färg mellan hvit- och rödaxiga samt hvita och röda sorter och slutligen efter såningstiden mellan höst- och vårhvete samt, i sydligare länder, växelhveten, som sås vare sig på höst eller vår. Hvetets ursprungliga hemland antages vara sydvästra Asien. Det har odlats sedan förhistorisk tid, i Sverige redan under den yngre stenåldern, och odlas f. n. i alla länder med tempereradt och med varmt klimat, i de senare dock mest i högländta, svalare trakter. I Sverige odlas det allmänt i slättbygderna upp till Dalälfven och trakten kring Vänern, men sporadiskt ända långt upp i Norrlands kusttrakter. De förnämsta hveteodlande länderna äro Ryssland, Donauländerna, Tyskland, Frankrike och Storbritannien, Nord-Amerikas förenta stater, Argentina, Ostindien och Australien; världsskörden beräknas till omkr. 800 mill. deciton, en skördemängd, som eljest intet sädesslag utom majs uppnår. I Sverige odlas hvete på omkr. 70,000 har, d. v. s. 2 proc. af åkerjorden, mest i Malmöhus län, å omkr. 15,000 har, d. v. s. öfver 4 proc. af åkerarealen. Starkt hveteproducerande äro äfven Gottland, södra Öland och sydvästra Uppland, således på bördig, kalkrik lera. Sveriges skördemängd, omkr. 1,3 mill. deciton, täcker blott omkr. 40 proc. af den inhemska förbrukningen. Skördemängden är högst i Skåne med omkr. 25 dt. eller 30 hl. per har eller föga mindre än i Danmark, som med en medelskörd af 27 dt. står högst i skördemängd bland alla länder; medelskörden för hela Sverige plägar vara omkr. 18 dt. eller 23 hl. pr har eller ungefär som i Tyska riket. 1 hl. hvete väger 77—80 kg. Halmskörden plägar uppgå till 1 1/2 gång kärnskördens vikt eller 2,5—3,5 ton pr har. Hösthvete lämnar något större skörd än vårhvete, som odlas blott föga i Sverige. Hveteskörden nedsättes ofta mycket genom angrepp af rostsvamp. Bland öfriga parasiter på hvete äro sotsvampar och hvetemyggans larv de viktigaste. Hvete är mycket näringsrikt och innehåller i medeltal 10 proc. proteinämnen, 1 proc. fett och 65 proc. stärkelse. I trakter med kontinentalklimat, d. v. s. heta, torra somrar, alstras ett hvete med små, hårda korn med glasig textur och hög protein(gluten-)halt; mjöl af dylikt hvete, t. ex. Svartahafshvete, gifver en deg, som jäser upp väl, och blandas därför vid malningen med mjöl af hvete från länder med kustklimat, hvilket hvete är mer storkornigt, mjukt och glutenfattigare. Sydvästra Sverige, där klimatet är fuktigare och förädlade hvetesorter mer öfvervägande odlas, lämnar ett mer mjöligt och glutenfattigt, Mälarprovinserna med torr högsommar och öfvervägande odling af landthvete en småkornig och mer glasig kärna. Hvete användes hufvudsakligen till människoföda. Af detsamma males mjöl (se Födoämnen, 337—378) och beredes något stärkelse. Mer sällan males hvete till sammalet mjöl — däraf bakas s. k. Grahambröd — utan hufvudsakligen till siktadt mjöl, hvarvid hvetekärnans ytlager frånskiljes såsom kli. Hvetekliet, som är rikare på protein (omkr. 15 proc.) och fett (4 proc.), men fattigare på stärkelse än mjölet, användes hufvudsakligen som foder åt husdjuren och skattas högt som kraftfoder, särskildt åt göddjur och mjölkkor; det är ett hälsosamt foder, som verkar svagt laxerande, har god inverkan på mjölkafsöndringen och på smörets beskaffenhet. Hvetehalm användes till följd af sin styfva och hårda beskaffenhet mest till strö, men innehåller ungefär lika mycket näring som råghalm. H. J. Dft. Hvetehalm. Se Hvete. Hvetekli. Se Hvete. Hvetemyggan, Contarinia tritici, zool., en liten 1—1,5 mm. lång, orangegul mygga (se fig. till art. Gallmyggor), hvars larver angripa fruktämnet i hveteblommorna (mera sällan träffas de på råg). Larverna äro citrongula och nå en längd af 2 mm. De uppträda till stort antal i samma blomma, emedan honan lägger äggen i hopar om 6—10, och åstadkomma genom sitt sugande på fruktämnet förkrympta och missbildade korn. Hvetemyggan är allmän i Sverige och åstadkommer ofta betydande skada. Som medel mot denna insekt har förordats, att i de fall, då hvetet efterföljes af träda, nedplöja stubben tidigt på försommaren, senast i slutet af maj, innan de i jorden liggande pupporna hunnit kläckas. G. G. Hveteål, zool. Se Helminthocecidier. Hvetlanda. 1. Socken i Jönköpings län, Östra härad. 11,048 har. 4,341 inv. (1908). H. utgör ett konsist. pastorat i Växjö stift, Östra härads kontrakt. — 2. Förr kyrkoby i ofvannämnda socken, sedan municipalsamhälle och fr. o. m. 1909 köping, i kommunalt och fattigvårdshänseende skild från H. socken. 2,263 inv. (1908). Taxeringsvärde å jordbruksfastighet 1,500 kr., å annan fastighet 1,799,100 kr. (1907). Köpingen, som är ändpunkt för H.—Säfsjö järnväg (1885) och H.—Målilla järnväg (1906), har postkontor, apotek, flera läkare (provinsial- och extra provinsialläkare, veterinär), samskola, för hvilken samhället uppfört en stor skolbyggnad, flera bankkontor (sparbank, afdelningskontor af Smålands ensk. bank och Bankaktieb. Södra Sverige) samt flera fabriker, bl. a.