ångkvarn (tillhörig A. W. Petris grynfabriksaktieb.), flera snickerifabriker, mekanisk verkstad. Från boktryckeri i Eksjö utges veckobladet "Hvetlanda-posten". Hvetlanda—Målilla järnväg (sign. Hv. M. J.), smalspårig (0,891 m.), tillhörig Hvetlanda—Målilla järnvägsaktiebolag, men trafikerad af Hvetlanda—Säfsjö järnvägsaktiebolag, sträcker sig från Hvetlanda—Säfsjö järnvägs slutstation Hvetlanda i köpingen af samma namn till Målilla station å Nässjö—Oskarshamns järnväg. Järnvägen, som är 51 km. lång och med 30 km. belägen inom Jönköpings samt med 21 km. inom Kalmar län, öppnades för trafik 21 juni 1906. Vid 1907 års slut uppgick bokförda byggnadskostnaden till 1,196,937 kr., hvaraf för rullande materiel 35,230 kr., och aktiekapitalet till 509,100 kr. Järnvägsbolagets styrelse har sitt säte i Hvetlanda. A. d'A. Hvetlanda—Säfsjö järnväg (sign. Hv. S. J.), smalspårig (0,891 m.), tillhörig Hvetlanda—Säfsjö järnvägsaktiebolag, sträcker sig från Hvetlanda köping till Säfsjö station å Södra stambanan och är med hela sin längd, 30 km., belägen inom Jönköpings län. Järnvägen öppnades för godstrafik nov. 1884 och för allmän trafik aug. 1885. Bokförda byggnadskostnaden uppgick 31 dec. 1907 till 673,821 kr., hvaraf för rullande materiel 163,031 kr., aktiekapitalet till 315,000 kr. och reservfonden till 38,721 kr. Järnvägsbolaget trafikerar äfven. Hvetlanda—Målilla järnväg, och styrelsen har sitt säte i Hvetlanda. A. d'A. Hvide, Skjalm. Se Hvideätten. Hviderup, gods i Malmöhus län, bestående af säteriet H., 5,22 mtl, i Gårdstånga och omkr. 0,85 mtl i Skeglinge socken, tills. tax. till 268,100 kr. (1907), och tillhörigt änkefriherrinnan Charlotte Ramel. Hufvudbyggnaden, uppförd 1617—23 af Anna Brahe i renässansstil och sedermera ombyggd, består af två våningar och omsluter jämte två envåningsflyglar en mot n. öppen borggård, det hela omgifvet af breda grafvar, som få sitt vatten från Kjäflingeån. — På 1500-talet innehades Gårdstånga län och en del af nuv. H. af släkten Parsberg; en medlem, Verner Parsberg, blef på 1560-talet den egentlige grundläggaren af säteriet genom att sammanköpa godset af danska kronan. 1604 såldes det af Holger Jensen Ulfstand till Löberöds egare, Sten Maltesen Sehested. Hans änka, Anna Brahe, som byggde slottet, efterträddes af sin systerson Henrik Ramel på Bäckaskog och Löberöd, hvars släkt ännu innehar H., som 1799, efter öfverste Hans Ramels död, skildes från Löberöd. Hvide-ätten, rättare Skjalm Hvides ätt, var på 1100- och 1200-talen Danmarks mäktigaste adelssläkt och i synnerhet på Själland rik på gods samt länge nära förbunden med konungaätten. Skjalm Hvide omnämnes redan 1062 som deltagare i slaget vid Nisaa mellan Sven Estridsson och Harald Hårdråde. Omkr. 1090 tågade han på egen hand mot venderna i Julin (Pommern) för att kräfva hämnd på några sjöröfvare, som öfverfallit och dräpt hans broder. Under Erik Ejegod blef han höfding på Rügen och var 1102—07 fosterfader till konungens son Knud Lavard. Han dog omkr. 1113. H:s viktigaste medlemmar voro f. ö. Skjalm Hvides son Asser Rig och dennes söner Absalon och Esbern Snare samt hans sonson Sune Ebbesön, fader till Andreas och Peder Sunesön och till Margrete, som blef mormor till Jakob Erlandsön och stammoder till Peder Bang och Jens Grand. Den andre sonsonen Peder Ebbesöns dotter Cæcilie var mor till Jon Litle. H:s anseende framgår bäst däraf, att medlemmar af ätten oafbrutet sutto på Roskilde biskopsstol 1158—1277 och på Lunds ärkebiskopsstol i 85 år. I hvad mån marsk Stig Andersen (anföraren för Erik Klippings mördare) på mödernet härstammade från H., kan ej påvisas; hvarken han eller hans sonson och namne, marsk under Valdemar Atterdag, hette Hvide, fastän namnet senare tillades dem; det upptogs först i början af 1500-talet af en enskild ättegren, men den utslocknade snart. E. Ebg. Hvidinge, socknar. Se Norrhvidinge och Söderhvidinge. Hvidkilde [-kille], dansk herrgård i sydöstra delen af Fyn, 5,5 km. v. om Svendborg, i en af Danmarks naturskönaste trakter. H. tillhörde på 1400-talet Klaus Rönnow och senare släkterna Bille och Gjöe, köptes 1725 af J. Lehn, som 1742 uppförde den nuv. hufvudbyggnaden, och införlifvades 1781 med friherrskapet Lehn. E. Ebg. <img l>

Hvidt, Laurids Nikolaj, dansk affärsman och politiker, f. 27 okt. 1777 i Köpenhamn, d. 16 mars 1856, blef 1791 student och 1795 teol. kandidat, men måste vid faderns död 1798 öfvertaga dennes handelsrörelse samt dref vidsträckta affärer, till dess kriget 1807 ödelade hans förmögenhet. Under Köpenhamns belägring (1807) utmärkte H. sig som adjutant vid borgarartilleriet, 1809—16 var han börskommissarie, upptog s. å. ånyo sina affärer och öppnade 1819 den första ångbåtskommunikationen i Danmark. 1835 blef han direktör för Nationalbanken och var 1840—53 formand för Köpenhamns "borgerrepresentanter" (stadsfullmäktige) samt 1842—56 Grosserersocietetets formand. I det politiska lifvet intog H. därjämte en så framstående plats, att man icke utan skäl jämfört honom med H. Nansen. 1832 utsågs han af konungen till en af de "upplyste män", som skulle granska utkastet till ständerförfattning, och uttalade sig varmt för offentlighet vid ständernas sammankomster. 1835—42 var han medlem af östiftens ständerförsamling och uppträdde alltid till häfdande af frihet och nationellt lif. H. var den egentlige stiftaren af "trykkefrihedsselskabet" (1835) och tog en verksam del i "den slesvigske hjælpeforening" 1844 samt var en af det nationalliberala partiets mest framstående män. I mars 1848 var han ledare af Kasinomötena och af det stora folktåget till konung Fredrik VII och blef därefter minister utan portfölj (till okt. s. å.). Han tog mycken del i grundlagens utarbetande (tills. med Lehmann och Monrad) och hade också säte och stämma i den grundlagstiftande riksförsamlingen, men afslog 1849 val till