landstinget. Däremot uttalade han sig 1854 med styrka mot helstatsreaktionen. Köpenhamns kommun reste 1879 en kolossal byst af H. i Örstedsparken. E. Ebg. Hvidöre. 1. En dansk kungsgård vid Sundet, 11 km. n. om Köpenhamn, som Kristian II 1513 gaf Dyveke till sommarbostad. — 2. En präktig villa vid Öresund, som drottning Alexandra af England och ryska änkekejsarinnan Dagmar sedan 1906 ega gemensamt. 1 o. 2. E. Ebg. Hviezdoslav, slovakisk skald, f. 1849, heter eg. Pavel Országh och är bosatt i norra Ungern som advokat. Han anses vara den främste nu lefvande poeten bland slovakerna. Hans förnämsta verk äro de idylliska hjältedikterna Hájnikova žena (1866) och Ežo Vlkolinský (1890) med ämnen ur det slovakiska landtlifvet. Hans samlade dikter föreligga hittills i 2 bd (1892, 1895). A—d J. Hvil, sjöv., en liten stoppad dyna af segelduk, som hänges på utsidan af en båt för att skydda mot stötar och nötning. Så snart båten ej är under rodd eller segling, utläggas hvilar. Hvil kallas ofta frihult (se d. o.). R. N.* Hvila, mek., det tillstånd, i hvilket ett föremål befinner sig, då det bibehåller sitt läge i förhållande till ett annat föremål. All hvila är relativ och f. ö. alltid förenad med rörelse. Ett hus t. ex., som befinner sig i hvila på marken, följer jorden i hvarje dess rörelse och rör sig sålunda på samma gång som det är i hvila. Ångpannan å ett lokomotiv är i hvila på lokomotivets vagnsram, men är samtidigt i rörelse under tågets gång på banan. En gördel å en pansarbrytande kanonkula är i hvita på kulan, äfven då denna vid skjutning passerar kanonröret o. s. v. Någon absolut hvila, d. v. s. hvila i förhållande till ett föremål, som själft icke ändrar sitt läge, finnes icke. Allt rör sig, och detta är händelsen i hvarje tidsmoment. Beaktandet af samtidigheten af hvilo- och rörelsetillstånden för ett föremål hvilket som helst är för förklaringen af en hel del företeelser, särskildt inom tekniken, af principiell betydelse. Se Rörelse. O. E. W. Hvilan. 1. Municipalsamhälle i Norra Åsums socken, Kristianstads län, vid föreningspunkten af de till Kristianstad löpande vägarna. 1,556 inv. (1908). Taxeringsvärde 896,500 kr. (1907), hvaraf 13,000 kr. å jordbruksfastighet. Ordnings-, byggnads- och brandstadgan för rikets städer samt hälsovårdsstadgans för riket bestämmelser röjande stad tillämpas enl. k. br. 31 juli 1903. — 2. Sveriges äldsta folkhögskola och därmed förenad landtmannaskola och mejeriskola i Tottarps socken, Bara härad, Malmöhus län. Den inrättades 1868 på initiativ af landtbruksklubben i Bara härad och under medverkan af en för ändamålet bildad garantiförening samt har alltsedan sin grundläggning t. o. m. 1908 föreståtts af L. P. Holmström (se denne). En kvinnlig kurs förenades med densamma 1873. Landtmannaskolan öppnades 1887, och sedan 1900 hållas årliga kurser för utbildning af mjölkkontrollassistenter, sedan 1903 dylika för småbrukare, och 1905 öppnades en hushållsskola för kvinnliga elever. Skolan fick egen lokal 1874 (se Folkhögskolor, sp. 757—761 med figurer). Hvilande inteckningsansökning. Se Inteckning. Hvilande lagfartsansökning. Se Lagfart. Hvilceller, Hvilsporer l. Cyster, bot., celler eller sporer, som först efter någon tids hvila utveckla sig vidare. De förekomma hos svampar, sötvattensalger och flagellater, äro vanligen tjockväggiga och fördraga en längre tids torka. G. L—m. Hvilohem, Rekonvalescenthem, Rekreationshem, anstalter afsedda eg. för personer, som genomgått akuta sjukdomar eller behöfva återhämta krafter efter operationer. De äro vanligen belägna på landet (namnen på dem återfinnas i Sv. turistför:s vägvisare, 43). En olägenhet ha de flesta: de äro anlagda utan sakkunnig kontroll och stå icke heller under sådan uppsikt. Därföre böra patienterna, när de lämna sjukhusen eller sjukbädden, af sina läkare begära förhållningsregler på den diet, som de på anstalten böra föra, och erhålla kunskap om den efterbehandling, som sjukdomen kan fordra. Patienterna böra förstå, att de till en början skola spara sina krafter och först småningom återgå till sitt normala lefnadssätt. De hufvudsakliga reglerna äro i korthet följande. Man bör icke alltför länge vistas i fria luften, under den första tiden ej företaga några långa och tröttande fotvandringar; en magsjuk bör fortsätta med sin diet, undvika all slags hårdsmält föda, spritdrycker, starkt kaffe och te; under den första tiden bör man ej begagna några upprifvande badformer, ingen gymnastik eller massagekur, utan endast genom hvila från så väl kroppsligt som andligt arbete söka återvinna sin hälsa. Ln. Hviloström, elektrot. Se Arbetsström. Hvilostånd, bergsv., kallas den tid, under hvilken en grufegare har tillåtelse att, med behållande af eganderätten till grufva, inställa grufdriften. Ansökning om hvilostånd jämte uppgift om skälen därför skall ingifvas till bergmästaren, som eger att bevilja hvilostånd för högst 4 arbetsår. För att hvilostånd skall kunna beviljas erfordras, att grufvan skall vara utmålslagd samt arbetsskyldigheten fullgjord för minst 3 år. Förlängdt hvilostånd kan beviljas af Bergsöfverstyrelsen för ytterligare högst 4 år, hvarvid dock fordras medgifvande af jordegaren. Jfr grufstadgan af 16 maj 1884, kap. 5. Th. N—m. (K.S—ll.) Hvilperiod, bot. Se Hvilstadium. Hvilsporer, bot. Se Hvilceller. Hvilstadium, Hvilperiod, bot., en stilleståndsperiod i växtens lif, som är oberoende af yttre förhållanden och icke kan upphäfvas därigenom, att växten bringas under gynnsamma yttre betingelser. Exempel på ett sådant hvilstadium erbjuda många frön, som, ehuru de äro mogna, icke kunna bringas till groning förr än efter en längre eller kortare tid äfven under de mest gynnsamma groningsbetingelser, samt trädens vinterknoppar, många lökar och rotstockar etc., som icke kunna bringas till utveckling, förrän de, ehuru fullt utvecklade, genomgått en kortare eller längre tids hvila. Det går lättare att drifva bladknoppar o. d. till utveckling på eftervintern än på hösten och förvintern. Hvilan kan upphäfvas eller förkortas genom eterisering (se d. o.). H. Hn. Hvirfvelbill, zool. Se Vattenkretsare. Hvirfveldjur, Hjuldjur, Rotatoria, zool., till större delen mikroskopiskt små varelser, som med afseende på lefnadssättet erinra om infusionsdjuren, med hvilka de fordom sammanfördes. Främre kroppsändan är besatt med en hårkrans (hjulorganet), hvilken dels tjänstgör som rörelseorgan, dels leder