- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides /
1423-1424

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hvita bandet l. Världens kvinnors kristna nykterhetssällskap - Hvita bergen - Hvita berget - Hvita björnen - Hvita blodkroppar - Hvita boken - Hvita brigaden - Hvitaby - Hvita Drin - Hvita elefanten - Hvita elefantens orden - Hvita falkens orden l. Falkorden - Hvita floden - Hvita frun - Hvita fäder - Hvita färger - Hvita hafvet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

grundläggande för hela rörelsen här i landet. Hösten 1901 bildades Hvita bandets centralstyrelse. F. n. (1909) finnas i Sverige 94 lokalföreningar med 5,118 aktiva medlemmar. Alla lokalföreningarna ha upptagit nykterhetsarbetet i en eller annan form. Inrättandet af nykterhetsrestauranger (särskildt må nämnas de två vid Värtan i Stockholm) är ett praktiskt arbete, som flera föreningar ha upptagit. Pressorgan är tidskr. "Hvita bandet", som uppsattes 1904 af fru E. Wretlind och fröken I. Rogberg, numera redigeras af fru Anna Preinitz och utkommer i omkr. 10 häften årligen. I juli 1902 hölls i Stockholm det första nordiska Hvitabands-mötet. Departement äro inrättade äfven för nykterhetsverksamhet bland barn, nykterhetsundervisning i skolorna, sedlig fostran, verksamhet bland fabriksarbeterskor och humaniserandet af det kvinnliga stufveriarbetet. Några föreningar ha upprättat läsestugor, andra barnhem och barnkrubbor, hem för seminarister m. m. Några bedrifva ordnad föreläsningsverksamhet samt upprätta bibliotek med särskild hänsyn till kvinnornas behof och önskningar. E. R—ou. Hvita bergen, i Katarina församling i Stockholm. Se Borg, Elsa, sp. 1164. Hvita berget, ett i Böhmen, v. om Prag, beläget berg, bekant genom slaget 8 nov. 1620, i hvilket den till konung af Böhmen utropade kurfursten Fredrik V af Pfalz blef i grund slagen af hertig Maximilian af Bajern och Tilly. Hvita björnen, detsamma som isbjörnen. Se Björn och Isbjörn. Hvita blodkroppar, anat. Se Blod 1. Hvita boken. Se Blå böcker. Hvita brigaden kallades, med anledning af färgen på dess fanor, en brigad, bildad af pommerska trupper, som öfvergått till Gustaf II Adolf. Den fördes först af Damitz, sedan af Witzthum och slutligen af Burth. Brigaden kämpade både vid Breitenfeld och Lützen. C. O. N. Hvitaby, socken i Kristianstads län, Albo härad. 3,041 har. 1,707 inv. (1908). Annex till Södra Mellby, Lunds stift, Albo och Järrestads kontrakt. Inom socknen ligga Hvitemölla och (en del af) Kiviks municipalsamhällen. Hvita Drin. Se Drin. Hvita elefanten, zool. Se Elefantdjuren. Hvita elefantens orden, siamesisk orden. Se Ordnar. Hvita falkens orden l. Falkorden, storhertiglig sachsen-weimarsk orden. Se Ordnar. Hvita floden (Bahr-el-abjad). Se Nilen. Hvita frun (ty. Die weisse frau, fr. La dame blanche), ett spöke, som enligt folktron uppenbarar sig på flera slott i Tyskland, t. ex. Berlin, Ansbach m. fl., samt i Neuhaus i Böhmen, i London, Köpenhamn, Stockholm, Drottningholm och Avenel i Skottland. Den på sistnämnda ställe uppträdande hvita frun, som spelar en roll i W. Scotts roman "The monastery" ("Klostret") och gifvit Scribe ämne till operatexten "La dame blanche" ("Hvita frun på slottet Avenel"), anses för en god fé, en den avenelska familjens skyddsande, då däremot den på andra ställen uppträdande säges förebåda vanligen sorgliga familjetilldragelser, särskildt dödsfall bland regenthusets medlemmar. Hvita frun angifves vanligen som slottsfamiljens stammoder och visar sig alltid hvitklädd, med en bindel om nedre delen af ansiktet, fladdrande slöja och en nyckelknippa. När hon tillkännager dödsfall, bär hon dessutom svarta handskar. Vanligen visar hon sig nattetid, men någon gång äfven på middagen. Som historiska personer, hvilka gå igen i hvita frun, nämner sagan Agnes af Meran och en kurfurstinna af Brandenburg. Den förra, som säges visa sig på dynastien Hohenzollerns slott, var enligt sägnen gift med grefve Otto af Orlamünde och efter hans död 1293 älskarinna åt borggrefve Albrekt den sköne af Nürnberg (d. 1361!), med hvilken hon skulle lefvat på slottet Plassenburg vid Kulmbach. Sina två barn med Otto skulle hon dödat och sedan egnat sitt lif åt botöfningar. Sägnen saknar historisk grund. Den senare skall, då hennes gemål afled utan absolution, af skrupler rörande hans salighet ha bedt Gud att i god tid på förhand få förkunna sina afkomlingar deras död. Den på Drottningholm uppträdande hvita frun har af H. Sätherberg användts som motiv till en operatext, "Hvita frun på Drottningholm", uppförd dels inför hofvet, dels på Stora operan (1847), med musik af prins Gustaf. Sannolikt är hvita fruns ursprung att föra tillbaka till en eller annan hednisk gudinna. Se t. ex. A. Wuttke, "Der deutsche volksaberglaube der gegenwart" (3:e uppl. 1900). Jfr Lucia. A. F. (N. E. H.) Hvita fäder (fr. les pères blancs) kallas efter dräktens färg en af kardinal Lavigerie (se denne) i Algeriet 1868 stiftad, 1879 bekräftad missionskongregation af sekulära präster (jämte lekmannabröder), Vår frus af Afrika missionärer, till Afrikas kristnande. 1907 räknade den 1,000 medlemmar på 111 stationer. I Jerusalem leda de ett grekisk-malkitiskt prästseminarium, och i Europa underhålla de flera skolor. Moderhus är Maison-Carrée vid Alger. Till missionärernas hjälp stiftade Lavigerie äfven Vår frus af Afrika missionssystrar (Hvita systrar), 300 medlemmar år 1907, med stamhus i Kartago. Hvita färger. Se Färg, sp. 266, 274, och Färgkemi, sp. 289. Hvita hafvet. 1. Ry. Bjeloje more, den del af Norra ishafvet, som mellan Kanin nos, nordvästra spetsen af halfön Kanin, och Svjatoj nos på kusten af halfön Kola, skjuter in till 63° 45′ n. br. i ryska guv. Archangelsk. I den yttre delen af hafvet märkes på östra kusten Mesenbukten och i dess västra del Hvalrossön (Morsjovets). Ett omkr. 50 km. bredt sund, Gorlo, leder därifrån till det inre hafvet, som förgrenar sig i tre stora bukter: Dvina- l. Archangelskbukten, Onegabukten, skilda genom en halfö, och längst i n. v. Kandalakska bukten. Areal, enligt Strelbitsky, 82,100 kvkm., hvaraf öar upptaga 494 kvkm. Vid ingången till Onegabukten ligga Solovetskiöarna, med ett ryktbart kloster och en zoologisk station. Hvita hafvet är fritt från fast is endast från slutet af maj till början af sept. I hafvet utfalla floderna Mesen, Dvina, Onega, Kem och många mindre. Genom kanaler stå både Dvina och Onega i förbindelse med det inre Rysslands floder och således med Östersjön, Svarta hafvet och Kaspiska hafvet. Förnämsta handelsplatsen är Archangel. Hvita hafvet kallades af de gamle nordmännen Gandvik och besöktes af dem ofta, då de företogo sina härtåg till det s. därom belägna, för sin rikedom bekanta Bjarmaland

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Sep 15 14:33:37 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbk/0744.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free