Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides / 1433-1434 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hvitkorn ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hvitt inte (lat. nihilum album), kem.,
zinkhvitt. Se Oxidum zincicum och Zink.

Hvittis (af fi. Huittinen), finsk socken
af Loimijoki härad, Tyrvis domsaga, Åbo och
Björneborgs län, Finland. Landareal 492,6 (med
kapellet 642,8) kvkm. 10,125 (med kapellet
12,847) inv. (1906). H. bildar med Kauvatsa
kapell ett imperiellt pastorat af 2:a kl., Åbo
ärkestift, Björneborgs öfre prosteri. Inom
socknen ligger en finsk folkhögskola.
O. I. (A. G. F.)

Hvittisbofjärd (fi. Ahlainen), kapell vid
Bottniska viken, lyder under Norrmarks
pastorat, Finland, af Åbo ärkestift,
Björneborgs nedre kontrakt, Ulfsby
härad och domsaga, Åbo och Björneborgs
län. Landareal 184,8 kvkm. Befolkningen,
till allra största delen finsktalande, 4,171
pers. (1906).
O. I. (A. G. F.)

Hvitt precipitat, kem., en hvit, pulverformig
fällning, aminokvicksilfverklorid, N Hg H₂ Cl,
som bildas vid tillsats af ammoniak till en
lösning af sublimat (kvicksilfverklorid) och kan
betraktas som salmiak, hvaruti 2 H ersatts af Hg.
P. T. C.*

Hvittruten, zool. Se Måssläktet.

Hvittryffel, bot. Se Tryffel.

Hvitved, Splint (lat. alburnum),
bot. tekn., kallas den yttre, ljusare färgade,
mera vattenhaltiga samt därför lösare
delen af veden i en dikotyledonstam, till
skillnad från den fasta, hårdare kärnveden.
O. T. S.*

Hvitvingade truten, zool. Se Måssläktet.

Hvitvingade tärnan, zool. Se Tärnsläktet.

Hvitvingar, zool. Se Pieridæ.

Hvitväppling, bot., namn på Trifolium repens.

Hvitåfors, kronopark i Råneå socken och revir,
Råneå tingslag, Norrbottens län. Genom K. M:ts
befallningshafvandes utslag 15 jan. 1889
och 11 maj 1867 samt k. br. 18 juni 1868
tilldelades H. sågverk i Råneå socken i
ersättning för privilegierad stockfångst
af träd från kronans skogar af den efter
afvittringen uppkomna öfverloppsmarken 93,883
kvref. Sedan södra skiftet häraf blifvit
afträdt till kronan, förordnade Domänstyrelsen
6 okt. 1903, att detta skulle förvaltas som
kronopark under benämning H. Areal 2,234 har.
G. Sch.

Hvitålera, geol. Se Diluviallera.

Hvitåsand, geol. Se Diluviallera.

Hvitögat, anat. Se Öga.

Hvitörade sidenapan, zool. Se Hapale.

Hwiffordd [hu’llforth], walesiska namnet på
Haverfordwest.

Hvälfning, inre och yttre, bygnk. Se Hvalf.

Fig. 1. Hyacinthus orientalis.

Fig. 2. Hyacintlök med efter särskild behandling framkomna sidolökar, som kunna användas till förökning.

Hyacint. 1. Bot. Hyacinthus L., ett släkte
af lökväxter, hörande till fam. Liliaceæ,
underfam. Lilioideæ, utmärkt genom sina i
upprätt klase å öfverdelen af en stängel
sittande klocklika, sambladiga blomkalkar med
sexklufvet bräm. Ståndarna och stiftet äro
kortare än blomkalken. Allmännast bekant af de
30 arterna är den från Orienten härstammande
H. orientalis L. (fig. 1), som sedan århundraden
tillbaka är blomstervännernas gunstling på
grund af blommornas skönhet och vällukt samt
den tidiga blomningen. När den orientaliska
hyacinten först började odlas, är icke bekant;
man vet endast, att det i Holland redan i
slutet af 1500-talet började odlas hyacinter. I
synnerhet under 1700-talet uppdrefs den
holländska hyacintodlingen, och man har
redan från 1768 en uppgift om 1,800
olika hyacintsorter. Ännu i dag fås de
bästa hyacintlökarna från Holland, synnerligast
från Haarlem, där marken är särdeles lämplig för
kultur af sådana. Genom den långvariga odlingen
har en stor mängd varieteter
uppkommit, växlande i alla möjliga färger från
hvitt till högrödt, mörkblått, nästan svart,
gult, laxfärg, violett o. s. v. i mångfaldiga
mörkare eller ljusare skiftningar. Äfven
lukten växlar mellan nejlikartad, orange, orkidé
o. s. v., hvarjämte talrika variationer med enkla
och dubbla blomkalkar förekomma. En särskild
grupp bilda de romerska l. s. k. parishyacinterna
(H. orientalis præcox Jow.), som ha mindre
blommor med smalare, tillbakarullade kalkblad
och utmärkas för mycket tidig blomning. — Ehuru
uppdragningen af hyacintlökar ställer mycket
stora fordringar på jordens beskaffenhet och
fuktighetsgrad, kunna väl förkultiverade lökar
med största lätthet fås att blomma vare sig
utom- eller inomhus. De användas i stor skala
i synnerhet för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>