drifning under midvintern. För detta ändamål sättas lökarna redan på hösten i krukor eller lådor, som förvaras på sval, icke för torr plats, hvarifrån de, sedan rotbildning skett, intagas till drifning. Blomningen inträffar 4—6 veckor från drifningens början. I boningsrum drifver man hyacinter ej sällan till blomning genom att odla dem i höga, med vatten nästan fyllda glas, s. k. hyacintglas. För att pryda rabatter och grupper utomhus sättas hyacintlökar på hösten omkr. 12 cm. djupt. Med någon täckning uthärda de lätt vinterkylan, och blomningen inträffar i maj månad. De härtill använda lökarna kunna upptagas efter slutad blomning och åter utplanteras nästa höst, men de försvagas år efter år, så att de ej gärna kunna användas till blomning mer än två eller tre gånger. Om H. candicans se Galtonia. Om pärlhyacint l. drufhyacint se Muscari. Jfr Hyakinthos. — 2. Miner., orangegula och röda zirkonvarieteter. Användes som ädelsten. Äfven andra mineral, såsom granat (se Grossular) och vesuvian, kallas ofta hyacint. De gamles hyacint var blå eller af purpurfärg, förmodligen en safir. 1. O. T. S. (G. L—m. C. G. D.) 2. A. Hng. Hyacintglas. Se Drifning 4, sp. 861, och Hyacint 1. Hyacinthe [iasä̃'t], Père, Se Loyson. Hyacinthus. 1. Grek. myt. Se Hyakinthos. — 2. Bot. Se Hyacint 1. Hyaderna. 1. (Grek. Ὑἀδες), grek. myt., regngifvande nymfer, hvilkas härkomst uppgifves mycket olika (döttrar af Atlas, Okeanos, Erechtheus m. fl. och systrar till Plejaderna). Deras antal växlar mellan 2 och 7. Som Dionysos' och Zeus' fostrarinnor kallas de stundom nysaiska eller dodonaiska nymfer. Enligt en saga skall Zeus af tacksamhet ha gifvit dem en plats på stjärnhimmeln (se nedan). — 2. ("Regnstjärnorna"), astron., en stjärngrupp i Oxens stjärnbild, bestående af den rödaktiga stjärnan af 1:a storleken Aldebaran (α Tauri) och 4 stjärnor af 4:e storleken (ϑ, γ, δ, ε). Dessa stjärnor bilda tillsammans ett V, i hvars vinkelspets γ befinner sig, under det Aldebaran utgör ändpunkten af det vänstra, ε af det högra vinkelbenet. Hyaderna bilda f. ö. Oxens hufvud, Aldebaran är dennes ena öga. Sitt namn erhöllo de i forntiden på den grund, att deras heliakiska uppgång (se d. o.) sammanföll med regntidens inträdande. 1. A. M. A. 2. B—d. Hyæmoschus, zool. Se Tragulina. Hyæna, zool. Se Hyendjuren. Hyænarctos, paleont., ett rofdjurssläkte, som lefvat under miocen- och pliocentiden i Europa och Asien, och hvars äldsta och minsta arter ansluta sig till föga omformade fossila hundliknande djur, medan de yngsta kunna anses som stamformer för vissa nu lefvande björnformer. L—e. Hyænidæ, zool. Se Hyendjuren. Hyænodontidæ, paleont., en familj utdöda rofdjur, de äldsta kända, tillhörande gruppen Creodonta. Djuren utmärkas däraf, att de öfre äkta kindtänderna äro försedda med en förlängd, skärande krona. Hithörande släkten (Hyænodon, Pterodon, Oxyæna o. a.) äro i allmänhet stora djur, som lefde från den äldre eocen- till den äldre miocenperioden i Europa och Amerika. De voro utbildade köttätare. L—e. Hyakinthia. Se Hyakinthos. Hyakinthos (grek. Ὑἀϰινϑος, lat. Hyacinthus), grek. myt., en yngling af underbar skönhet, son af den spartanske sagokonungen Amyklas och Diomede, älskades af Apollon, hvilken af våda dödade honom under en öfning i diskuskastning på stranden af Eurotas. Detta skall enligt en saga ha gått så till, att Zefyros (västanvinden), som likaledes älskade den sköne ynglingen, upptändes af svartsjuka och medelst en vindstöt dref den af Apollon slungade kastskifvan mot H:s hufvud. Ur hans blod lät Apollon en blomma uppspira, på hvars blad man läste det klagande utropet Ai, Ai. H. är en bild af naturens hastigt bortdöende fägring, och därpå syftade äfven festen Hyakinthia, hvilken spartanerna årligen i maj månad firade i den lakoniska staden Amyklai, där H:s graf fanns under fotställningen till Apollons bildstod. Enligt en annan saga var H. en son af Pieros och sånggudinnan Klio. A. M. A. Hyalin (af grek. hyalos, glas), histol., en väfnad eller väfnadsdel, som vid undersökning med vanliga histologiska hjälpmedel företer ett alltigenom likformigt, strukturlöst utseende (t. ex. mellancellsubstansen — intercellularsubstansen — i hyalint brosk och i vissa bindväfsarter). Med speciella histologiska och mikrokemiska medel kan man dock i regel hos sådana hyalina väfnader påvisa tillvaron af speciella strukturförhållanden, såsom kollagena (limgifvande) fibriller i hyalint brosk och hyalina bindväfsbildningar. E. Hgn. Hyalit A. G. Werner (af grek. hyalos, glas, och lithos, sten), miner., en vattenklar varietet af opal, som i form af små drufformiga eller vårtlika partier träffas på förklyftningsspringor eller i drushål i basalt, t. ex. vid Frankfurt am Main, i Böhmen o. s. v. P. T. C.* Hyaliter, petrogr., gemensam benämning för glasiga bergarter, vulkaniska glas, såsom obsidian m. fl. Synonymt är Hyaloliter. E. E. Hyalofan S. v. Waltershausen (af grek. hyalos, glas, och fanos, lysande, klar), miner., urspr. en barytkalifältspat af sammansättningen Ad² Cels¹, d. v. s. ung. 66 proc. adular och 33 proc. celsian. Igelström använde namnet hyalofan för alla barytkalifältspater med obetydlig barythalt. Strandmark räknar till hyalofan alla barytkalifältspater inom serien Ad⁶ Cels¹ — Ad² Cels¹. A. Hgn. Hyalografi (af grek. hyalos, glas, och grafein, rista) l. Glastryck. Se Ljustryck. Hyaloliter, petrogr. Se Hyaliter. Hyaloplasma, bot. Se Cell, sp. 1388. Hyalosiderit, miner. Se Olivin. Hyalospongia, zool. Se Svampdjur. Hyalotekit A. E. Nordenskiöld (af grek. hyalos, glas), miner., ett borosilikat af bly, barium och kalcium. Smälter lätt till ett klart glas. A. Hng. Hyalurgi (af grek. hyalos, glas, och ergon, arbete), glasblåsarkonst. Hybanthus Jacq. (Jonidium Vent.), bot. farm., ett släkte af örter eller buskar inom fam. Violaceæ, hvilket står nära intill släktet Viola L. och förr sammanfördes med detta. Släktet har många arter, hvilka tillhöra företrädesvis Syd-Amerikas varmaste trakter. En art, H. Ipecacuanha Taub., är bekant som moderväxt till den s. k. falska kräkroten, drogen Radix Ipecacuanhæ albæ lignosæ (hvit träartad kräkrot), brasilianernas Poaya branca, hvilken innehåller emetin likasom den äkta kräkroten af Uragoga Ipecacuanha och begagnas likt denna. Äfven