andra Hybanthus-arter ha liknande egenskaper och användning. O. T. S. (G. L—m.) Hybernia, zool. Se Lindmätaren. Hybla, i forntiden namn på flera städer på Sicilien. — 1. H. major (nu Paterno), stad på södra sluttningen af Etna, vid Symaithos, säte för gudinnan Hyblaias kult. — 2. H. Megara (nu Melilli), stad på östra kusten af Sicilien, n. om Syracusæ. Den koloniserades af dorer från Megara (729 f. Kr.) och hörde sedan Gelons tid till Syracusæ. Därifrån kom den af skalderna prisade hybleiska honungen. Hübler, Bernhard, tysk rättslärd, f. 1835, praktiserande jurist 1859—68, e. o. professor i Berlin 1868, ord. professor i Freiburg i/Br. 1869 och i Berlin sedan 1880, har utgifvit arbeten särskildt i kyrkorätt och folkrätt samt varit verksam inom den kyrkliga förvaltningen bl. a. som konsistorialrat i preussiska kultusministeriet 1870 och geheimeoberregierungsrat 1875—80. Bland hans skrifter märkas Zur revision der lehre von der rechtlichen natur der konkordate (1865), Die eigenthümer des kirchengutes (1868), Eheschliessung und gemischte ehen in Preussen (1883), äfvensom i form af korta och öfversiktliga grundlinjer Kirchenrechtsquellen (1888, 4:e uppl. 1902) och Die magistraturen des völkerrechtlichen verkehrs und der exterritorialität (1900). Rld. Hübner, Johann, tysk läroboksförfattare, f. 1668 i Türchau, nära Zittau, d. 1731 som rektor vid Johanneum i Hamburg. Hans skrifter i geografi (Kurze fragen aus der alten und neuen geographie, 1693; 36 uppl. under H:s lifstid), historia (Kurze fragen aus der politischen historie, Genealogische tabellen), biblisk historia (Zweimal 52 auserlesene biblische historien, 1714) voro sin tids högst skattade läroböcker i Tyskland och voro länge härskande i Sverige, där de flitigt öfversattes och bearbetades ända in på 1880-talet. Se biogr. af Brachmann (1899). H:s son Johann (d. 1753) verkade som skriftställare i faderns anda. Hübner, Martin, dansk rättslärd, f. 1723 i Hannover, d. 1795 i Köpenhamn, blef 1741 student samt var därefter informator hos grefve J. L. Holstein. 1752—59 studerade han i utlandet, i synnerhet i Paris, och författade två folkrättsliga skrifter: Essai sur l'histoire du droit naturel (1758) och De la saisie des bâtiments neutres (1759). I det sista häfdade han med stort skarpsinne och lärdom emot den engelska regeringens öfvergrepp och dess kronjuristers påståenden de grundsatser för den neutrala skeppsfartens rätt, som lågo till grund för de senare väpnade neutralitetsförbunden (1780 och 1800) och som på Pariskongressen 1856 blefvo allmänt godkända. 1759—62 sändes han till London för att stödja den danske ministern vid hans förhandlingar med regeringen, och 1764 blef han professor vid Köpenhamns universitet, men höll under 30 år aldrig föreläsningar. 1774 fick han titeln konferensråd. H. är den ende danske författare, som vunnit varaktigt minne i den folkrättsliga litteraturen. E. Ebg. Hübner. 1. Rudolf Julius Benno H., tysk målare, f. 1806 i Oels (Schlesien), d. 1882, kom 1821 in i akademien i Berlin och blef 1823 lärjunge hos Schadow, som han 1826 följde till Düsseldorf. Efter att ha flyttat tillbaka till Berlin for han 1829 till Italien, var 1831 åter i Berlin och 1833 i Düsseldorf, hvarefter han 1839 följde sin svåger Bendemann till Dresden. Han blef 1841 professor vid därvarande akademi och 1871 direktör för målningsgalleriet. — H. utmärkte sig som konstnär mera för klart förstånd än för skapande fantasi. I början tillgifven den romantiska riktningen, gick han sedan öfver till bibliska ämnen och målade äfven historiska bilder. Af hans olikartade alster må som exempel nämnas Isabellas befrielse, efter Ariosto (1828), Rut (1830), Skyddsängeln (1836, båda i nationalgalleriet), Job och hans vänner (1838, i Frankfurt), Den gyllene tiden (1847, i Dresdens galleri; en reproduktion i Berlins nationalgalleri, som ock eger Magdalena vid Kristi lik, 1859) och Luthers disputation med Eck (i Dresdens galleri). H. målade ock goda porträtt. Han sysselsatte sig jämväl med litterära arbeten af konstvetenskapligt och kritiskt innehåll samt uppträdde äfven som skald, med Bilderbrevier der Dresdener galerie (1857, ny följd 1859) samt öfv. af Petrarcas sonetter (1868) och flera samlingar dikter. 2. Ernst Willibald Emil H., den föregåendes son, tysk språk- och fornforskare, f. 1834 i Düsseldorf, d. 1901 i Berlin, blef 1863 e. o. och 1870 ord. professor i klassisk filologi vid universitetet i Berlin. H:s arbeten gälla framför allt klassisk arkeologi och epigrafik; nämnas må Epigraphische reiseberichte aus Spanien und Portugal (1861), Die antiken bildwerke in Madrid (1862), Inscriptiones Hispaniæ latinæ (2 bd, 1869; suppl. 1892), Inscriptiones Hispaniæ christianæ (1871; suppl. 1900), Inscriptiones Britanniæ latinæ (1873), Inscriptiones Britanniæ christianæ (1876), Arqueologia de España (1888), Römische epigraphik (i Müllers "Handbuch der klassischen altertumskunde", 2:a uppl. 1892), Monumenta linguæ ibericæ (1893), vidare arbeten i latinsk och grekisk grammatik, romersk litteraturhistoria, klassisk bibliografi, Römische herrschaft in Westeuropa (1890) m. m. 1. C. R. N. (G—g N.) Hübner, Joseph Alexander von, grefve, österrikisk diplomat, f. 1811 i Wien, d. där 1892, hette ursprungligen Hafenbredl, men utbytte detta namn mot H., inträdde 1833 på den diplomatiska banan och tjänstgjorde 1837—48 i Paris, Lissabon och Leipzig samt hölls under revolutionsåret 1848 tre månader fången som gisslan hos de upproriske i Milano, där han varit sekreterare hos ståthållaren, ärkehertig Rainer. H. medföljde sedan den kejserliga familjen på dess flykt till Olmütz, användes där vid utarbetandet af proklamationer, diplomatiska noter o. s. v. och sändes 1849 som ambassadör till Paris, där han kvarstannade till utbrottet af 1859 års krig, hvilket för honom kom som en fullständig öfverraskning. H. var 1865—67 ambassadör vid Vatikanen, utsågs 1879 till lifstidsledamot af österrikiska herrehuset och blef 1888 upphöjd i grefligt stånd. Hans politiska läggning var ultramontan och starkt konservativ. Bland H:s stilistiskt förtjänstfulla arbeten märkas Sixte quint (3 bd, 1870; ny uppl., 2 bd, 1883), flera resebeskrifningar och det postumt utgifna memoararbetet Neun jahre der erinnerungen eines österreichischen botschafters in Paris (2 bd, 1904, äfven fransk uppl. s. å.). Hübner, Karl Wilhelm, tysk målare, f. 1814, d. 1879 i Düsseldorf, tillhörde därvarande