earl af Rochester. Han afslöt 1681 den beryktade hemliga subsidietraktaten med Frankrike och var som förste skattkammarlord (från 1679) och lordpresident (från 1684) ledare af toryreaktionen under Karl II:s sista år. Under Jakob II blef H. 1685 lordskattmästare, men motarbetades som högkyrklig af katolikerna och afgick jan. 1687 hellre än att låta sig "undervisa i religionen". H. misstroddes af Vilhelm och Maria, var 1700—03 lordlöjtnant på Irland och under hela drottning Annas regering de högkyrkliges ledare i öfverhuset. 1710—11 var han ånyo lordpresident. Hans och broderns bref och dagböcker utgåfvos af S. W. Singer (2 bd, 1828). 1—4. V. S—g. Hyde park [ha͡i'd pā'k]. 1. Stor, offentlig park i London. Se London. — 2. Stad i nordamerikanska staten Massachusetts, vid Neponset river, s. om Boston, hvars affärsmän där ha en mängd sommarvillor. 13,244 inv. (1900). Tillverkning af papper, kaschmir och bomullsvaror. (J. F. N.) Hyderabad [ha͡idərəbā'd]. Se Haidarabad. Hyder Ali [ha͡i'dər ā'lī]. Se Haidar Ali. Hydnaceæ, Hydnacéer, bot., svampfamilj bland basidiomyceterna. Fruktlagret bildar taggar, tänder eller vårtor. Fruktkroppen kan vara differentierad i hatt och fot (som alltid saknar ring), den kan vara köttig, läderartad eller ha formen af en underlaget vidvuxen hinna eller skorpa. Hydnacéerna förekomma på marken i skogar eller växande på stubbar eller grenar. Flera af dem äro ätliga; giftiga arter saknas. G. L—m. Hydnacéer. Se Hydnaceæ. Hydnophytum, bot. Se Myrmekofila växter. Hydnum L., Taggsvamp, bot., ett svampsläkte hörande till fam. Hydnaceæ. Fruktkroppen är differentierad i hatt, som hos vissa arter är ensidig, och fot eller är skorplikt utbredd eller musselformad. Fruktlagret består af syllika taggar. H. imbricatum, fjällig taggsvamp, är gråbrun, hattens öfversida med mörkbruna fjäll. Fot och taggar äro gråaktiga. Den växer allmänt i våra barrskogar och är ätlig, men smakar ofta kärft. En utmärkt matsvamp är däremot bleka taggsvampen, H. repandum (se fig.), som är hvit med rödaktig anstrykning och förekommer allmänt i skogarna. G. L—m.

Blek taggsvamp.

Hydra, grek., vattenorm. — 1. Grek. myt. I de grekiska fornsagorna omtalas i synnerhet den lerneiska hydran, dotter af Tyfon och Echidna, ett ohyggligt vidunder med många hufvud, hvilket hade sitt tillhåll i träsken vid Lerna, söder om Argos, och dödades af Herakles (se d. o.). Ursprunget till denna saga är sannolikt att söka i de giftiga dunster, hvilka uppstego ur träsket och framkallade härjande farsoter. — 2. H. (Stora vattenormen), astron., stjärnbild, belägen på ömse sidor af ekvatorn, sträckande sig från 10° nordl. till 40° sydlig deklination och begränsad af bland andra stjärnbilder i n. Lejonet och Kräftan samt i s. Skorpionen, Centauren och Skeppet Argo. Den innehåller omkr. 150 för obeväpnadt öga synliga stjärnor, däribland en af 2:a storleken, Alphard. — 3. Zool. Se Armpolyp. 1. A. M. A. 2. E. J. (B—d.) Hydra l. Hydria (fordom Hydrea). 1. En långsträckt, bergig, på nästan all vegetation blottad ö utanför sydöstra kusten af grekiska landskapet Argolis. 55,8 kvkm. Största höjd öfver hafvet 592 m. H. skall från början ha tillhört den på fastlandet gentemot belägna staden Hermione, men eröfrades enligt Herodotos af samiska sjöröfvare, hvilka sedermera öfverlämnade den till staden Troizen. Under 15:e och 16:e årh. befolkades H. af albanesiska flyktingar, hvilka af öns ofruktbarhet tvungos att hufvudsakligen egna sig åt handel och sjöfart samt inom kort vunno rykte som de skickligaste sjömännen på Medelhafvet. 1813 skall invånarantalet ha varit 40,000 pers. 1896 var det endast 7,116. Under det grekiska frihetskriget (1821—29) utmärkte sig hydrioterna framför andra greker genom tapperhet och patriotisk offervillighet. I synnerhet gjorde deras till krigsmarin omskapade handelsflotta de viktigaste tjänster. De utrustade ensamma 100 fartyg med 2,000 kanoner, och flera sjöhjältar utgingo ur deras led (A. Miaulis och L. Konduriotis voro från H.). Men genom detta krig tillintetgjordes öns välstånd. — 2. Hufvudort på H., belägen på öns norra kust, eger en förträfflig hamn samt idkar betydande handel och sjöfart. Den är säte för en biskop, fredsdomstol och ett högre läroverk (s. k. hellenisk skola). Invånarnas antal uppgick 1896 till 7.057. A. M. A.* Hydrachna, zool. Se Hydrachnidæ. Hydrachnidæ, Vattenkvalster, zool., en till ordn. Acarina bland spindeldjuren (se d. o.) hörande familj, hvars arter lefva i sött vatten och, ehuru små, lätt tilldraga sig uppmärksamhet på grund af den hos flera arter lifliga färgen. De unga djuren (larverna) lefva ofta parasitiskt på eller i andra djur, såsom vatteninsekter eller musslor, och genomgå därefter vanligen ett slags puppstadium (hvilstadium). Några arter parasitera äfven som fullbildade hos musslor. Öfver 70 svenska arter äro kända. Bland dem må nämnas Hydrachna globosa, till färgen röd, med rundad, nästan klotformig kropp; den når en längd af 4—5 mm. och är en af de största arterna. G. G. Hydractinia, zool., ett släkte bland hydroidpolyperna (se Cœlenterata), som utmärkes därigenom, att polyperna utgå från en hinnlikt utbredd rotdel och bära trådlika, kranslikt anordnade tentakler; könsknopparna, säcklika, utbildas på särskilda polyper; förkrympta polyper, som ega förmåga att göra spirallika rörelser, sitta i koloniens periferi. Släktet lefver i Nordsjön. L—e. Hydragoga (af grek. hydor, vatten, och agein, drifva), Vattendrifvande medel, med. kallas de läkemedel, hvilka anses ega förmåga att aflägsna vattenutgjutningar ur de serösa säckarna (lungsäckarna, hjärtsäcken, bukhinnesäcken) eller ur väfnaderna i allmänhet. Hydragoga äro således medel, som antagas vara verksamma mot det under något olika form uppträdande och på andra sjukdomar beroende symtom, som af allmänheten kallas