"vattsot", "vatten i bröstet", "hjärtvattsot", "vatten i benen" o. s. v. Vattendrifvande medel äro företrädesvis starka laxermedel (Jalapa, gummigutta, aloe m. m.) samt urindrifvande medel, Digitalis, teobromin (diuretin), teofyllin (teocin), kaffein etc. Därigenom att dessa medel öka afsöndringen från tarmkanalen eller njurarna, kan samtidigt den i de serösa håligheterna eller i väfnaderna utgjutna vätskan genom resorption och bortledning minskas. Benämningen hydragoga är numera kommen ur bruk. O. T. S.* Hydramnios (af grek. hydor, vatten, och amnion, fosterhinna), med., en abnormt riklig ansamling af fostervatten inom det befruktade ägget i lifmodern, ibland vållande, att denna redan tidigt under hafvandeskapet undergår en höggradig sjuklig utspänning, så att t. o. m. särskilda åtgöranden af läkare kunna bli af nöden. Förlossningen kräfver alltid ett noggrant öfvervakande. Bvn. Hydrangea L., bot., växtsläkte af fam. Saxifragaceæ, underfam. Hydrangeoideæ med omkr. 30 buskar eller träd, inhemska i Asiens och Amerikas tempererade trakter. Mest bekant är H. Hortensia DC., hortensia, som härstammar från Japan och Kina och allmänt odlas i våra boningsrum för de i stora, något kullriga knippen sittande prydliga hvita, rödlätta eller blåa blommorna, hvilka länge kvarsitta. Bladen äro motsatta, bredt äggrundt-elliptiska. En annan ofta odlad art, H. paniculata S. et Z., från Japan, blir ända till 2 m. hög. Jfr Fördubbling, sp. 399, fig. 3. O. T. S. (G. L—m.) Hydraotes, flod i Punjab i Indien, nu Ravi, en af de fem floder, som bilda Panjnad. Se Indus. Hydra-polypen, zool., stundom namn på Hydra (se Armpolyp). Hydrarchus. Se Zeuglodon. Hydrargillit H. Davy (af grek. hydor, vatten, och argillos, lera), miner., till monoklina systemet hörande Al(OH)₃. A. Hng. Hydrargyros (af grek. hydrargyros, kvicksilfver), med., kvicksilfverförgiftning. Synonym: merkurialism. Hydrargyrum (af grek. hydor, vatten, och argyros, silfver), H. colloidale, H. cum creta. Se Kvicksilfver. Hydras, kem. Se Hydrat. Hydras hjärta, astron. Se Alphard. Hydrastin, kem. farm. Se Hydrastis. Hydrastinin, kem. farm. Se Hydrastis. Hydrastis L., bot., med. farm., växtsläkte af fam. Ranunculaceæ. Rotstocken jämte birötter (Rhizoma Hydrastis), hydrastisrot, af H. canadensis L., som växer i subarktiska och atlantiska Nord-Amerikas skogar, användes som läkemedel. Rotstocken är några cm. lång, 0,5—1 cm. tjock, ofta oregelbundet krökt, af brungrå färg, rundtom ganska tätt besatt med fina birötter. Det inre af såväl rotstock som birötter har gul-gulgrön färg. Smaken är bitter. Drogen innehåller tre alkaloider, hydrastin (C₂₁ H₂₁ NO₆, 2,5—4 proc.), den viktigaste, berberin och kanadin. Genom oxidation sönderdelas hydrastin i en annan alkaloid, hydrastinin (C₁₁ H₁₁ NO₂), och opiansyra. Hydrastin framkallar (likt morfin) förlamning af centrala nervsystemet, under hvars utveckling reflexstegring och krampanfall förekomma; vidare retning af kärlnervcentra i förlängda märgen med åtföljande krampaktig sammandragning af artärerna och stegring af blodtrycket samt slutligen förlamning af hjärtat. Hydrastinin är mindre giftigt, framkallar icke kramp eller hjärtförlamning, men verkar kraftigare och långvarigare sammandragande på blodkärlen, sannolikt genom en direkt verkan på dessa. Härigenom kan detta ämne minska blodtillflödet till blödande kärl och sålunda befordra stillandet af blödning (se Blodstillande medel). Hydrastispreparat nyttjas mest mot lifmoderblödningar vid en del gynekologiska lidanden, men icke vid förlossningar, då deras verkan, såsom riktad väsentligen på blodkärlen och i alltför ringa grad på lifmoderns egen muskulatur, ej gör till fyllest. I praktiken användes dels ett flytande extrakt, Extractum fluidum Hydrastis, 15—30 droppar flera gånger dagligen, eller bättre, om det höga priset sådant medgifver, saltsyradt hydrastinin (Chloretum hydrastininicum), antingen till intagning i små, ofta upprepade doser (2,5 cg.) eller till insprutning under huden eller i musklerna, 5—10 cg. åt gången hvar eller hvarannan dag. C. G. S. Hydrat (af grek. hydor, vatten), kem., kem. farm., benämnas enligt nu gällande (svensk) nomenklatur sådana ämnen, hufvudsakligen elektrolyter, som kunna tänkas uppkomna genom förening af anhydrider med vatten. Så är t. ex. H₂ SO₄ hydratet af SO₃ och Cu(OH)₂ hydratet af CuO. Alltefter antalet hydroxylgrupper benämnas hydraten enatomiga, tvåatomiga o. s. v. Hydratens kemiska karaktär beror på den motsvarande anhydridens positiva eller negativa karaktär. I enlighet med nuv. utländska nomenklatur betecknar man ibland äfven på svenska som hydrat en s. k. molekulär förening mellan vatten (kristallvatten) och andra ämnen, framför allt salter; så är t. ex. glaubersalt, Na₂ SO₄ + 10 H₂O, ett hydrat af anhydriden Na₂ SO₄. — Med beteckningen hydrat ingå i Sv. farmakopén preparaten kloralhydrat (Hydras chloralicus, se d. o., äfven Sömnmedel), kaliumhydrat (Hydras kalicus, se Frätsten), natriumhydrat (Hydras natricus, se Natriumföreningar) och terpinhydrat (Hydras terpicus, se Terpentin). Bland andra anmärkningsvärda hydrat må nämnas ammoniumhydrat l. ammoniak, lösning af ammoniakgas i vatten (Sv. farmakopéns Solutio ammoniaci, se Ammoniak), kalkhydrat, "släckt kalk" (se Kalcium), amylenhydrat (Hydras amylenicus, se Sömnmedel) m. fl. Om kolhydrat se d. o. P. T. C. (H. E.) C. G. S. Hydratocarbonas magnesicus. Se Magnesia. Hydratocarbonas plumbicus, farm. Se Blyhvitt. Hydraulik (af grek. hydor, vatten, och aulos, rör). 1. Fys., gemensam benämning för hydromekanik och hydrostatik. — 2. Tekn., en apparat, som begagnas vid lysgasverk. Se Lysgas. Hydrauliska pressen (se Hydraulik) l. Bramahs press, fys., är en tillämpning af lagen om tryckets fortplantning inom vätskor. Den består (se fig.) af två cylindriska kärl, A och B, som ha mycket olika diametrar och äro förenade medelst ett rör, d. I A och B nedgå tätt slutande kolfvar, och båda kärlen äro fyllda med en vätska,