vanligen vatten. Om kolfven a tryckes ner i kärlet A, går vätskan öfver till det större kärlet, B, och åstadkommer på dess kolf, C, ett tryck, hvars storlek beror på genomskärningsytan hos denna kolf. Enligt lagen för tryckets fortplantning är detta inom det slutna rum, som bildas af de båda kärlen A och B samt röret d, öfverallt lika på lika ytor; det är således på grundytan af kolfven C lika många gånger större än på grundytan af A, som den förra ytan är större än den senare. Som nu a vanligen har en helt liten yta i jämförelse med C, så kan kraftutvecklingen på denna senare göras betydligt stor. Genom ventiler öppnas och slutes cylindern A:s förbindelse med B och med den omgifvande reservoaren P. Cylindern A och kolfven a bilda sålunda en tryckpump, hvars stigrör leder till den större cylindern, B, så att vattnet oafbrutet pressas in i denna. Den större kolfven uppbär en platta eller ett bord, K, som föres inom en stark ram. Ramen uppbär ett starkt tak. Mellan detta och plattan K anbringas de föremål, på hvilka pressen skall verka. För bekvämlighets skull är pressen stundom försedd med två tryckpumpar med olika kolfvar. Den mindre kolfven användes mot slutet af sammanpressningen, då motståndet är störst. — Grunderna för den hydrauliska pressen uttalades redan af Pascal, men svårigheten att konstruera en nöjaktigt tätande packning kring den större kolfven löstes först 1796 af engelsmannen J. Bramah, hvarför pressen äfven kallats "Bramahs press". Den ofvannämnda packningen utgöres af en ͟Ո-formig ränna, utpressad af tjockt läder, omgifvande kolfven. Då vattnet vid pressens användning börjar uppstiga vid sidorna af kolfven, intränger det i läderrännan och uttvingar dess inre sida mot kolfven, hvarigenom en tät anslutning åstadkommes. Hydrauliska pressar användas för en mängd olika ändamål, t. ex. för utpressning af olja ur frön och växtämnen, för sammantryckning i balar af halm, hö, papper, bomull o. d., för brikettering af torf och kol, för smide (se Hydraulisk smidespress), såsom domkraft. L. A. F.*

Hydraulisk broms l. Hydraulisk kompressor, krigsv., en apparat afsedd att begränsa rekylen vid en artilleripjäs. Den användes förr endast vid gröfre fästningspjäser och afsåg att minska lavettens rekyl på släpan. Numera användas hydrauliska bromsar, s. k. vätskebromsar, vid alla artilleripjäser, som ha elastisk förbindelse mellan eldröret och lavetten. Vid eldröret är vanligen fäst en vätskecylinder (a) fylld med glycerin och vid lavettens framända (jfr Kanon) en pistong (b), hvars kolf (c) kan glida i cylindern. När eldröret vid skottlossningen rekylerar, drager det med sig cylindern, och pistongen utdrages. Vätskan pressas därvid genom små hål i kolfven in i det fria rummet (d) bakom denna. Till vätskebromsen hör i allmänhet en spiralfjäder (e) af stål, framföraren, hvilken omsluter pistongen och sammantryckes vid rekylen. Fjädern åstadkommer eldrörets framförande efter rekylen, och vätskebromsen verkar därvid så, att framförandet modereras och ej slutar med en häftig stöt. Vid hjullavetter anordnas vätskebromsarna numera så, att eldröret kan få en lång rekyl — 1,2 à 1,4 m. — på lavetten. Därigenom kan denna bli stillastående vid skjutningen. G. af Wdt.

Hydraulisk broms.

Hydraulisk docka, sjöv. Se Docka 5, sp. 604. Hydraulisk domkraft, maskint. Se Domkraft. Hydraulisk hiss, mek. Se Hiss. Hydraulisk kalk, tekn. Se Cement, sp. 1418—19. Hydraulisk kompressor, krigsv. Se Hydraulisk broms. Hydraulisk smidespress, mek., maskin för bearbetning af smidiga materialier, företrädesvis hårdare stålsorter. Den är i hufvudsak inrättad på samma sätt som den för andra ändamål afsedda hydrauliska pressen (se d. o.), men presscylindern plägar vara placerad vid maskinens öfre del, dels på det att de vanligen mycket tunga pjäser, som skola smidas, icke må behöfva lyftas nämnvärdt, då de skola införas i pressen, dels för att de till cylindern hörande delarna må blifva lättare åtkomliga. Fotplattan till de stora pressarna förlägges därvid t. o. m. under smedjans golfplan. Ganska vanligt är, att ofvanpå presscylindern står en s. k. multiplikator — en stor ångcylinder, hvars kolf åverkas å öfre sidan af ångan och hvars nedåt