riktade kolfstång ingår i presscylindern och där tjänar som pumpkolf. Dimensionerna å multiplikatorns kolf och kolfstång väljas ofta så, att den senare kommer att å vattnet i presscylindern utöfva ett tryck per ytenhet, uppgående ända till hundra gånger det tryck per ytenhet, som ångan anbringar å kolfven. Dylika pressar utföras stundom så stora, att presskraften uppgår till 20 à 25 tusen ton. Presskolfven neddrifves med mycken liten hastighet, då stora block skola bearbetas, och trycket hinner i följd häraf att fortplanta sig fullständigt igenom dem; godsets kvalitet blir därför jämn och god. Skakningar förekomma icke under arbetet; den för pressen erforderliga grundläggningen är obetydlig, och kostnaden för anläggningen och driften ställer sig i jämförelse med de stora ånghamrarna relativt billig. O. E. W.

Hydraulisk smidespress med multiplikator, bearbetande en större maskinaxel. Presscylindern är belägen i det stora öfverstycket midtför lyftblocket.

Hydrauliskt murbruk erhålles, om man blandar hydraulisk kalk eller cement med sand under tillsättande af vatten. Hydraulisk vädur (fr. bélier hydraulique, eng. hydraulic ram), mek. Se Akvapult. Hydraulus, lat. (grek. hydraulis, se Hydraulik) l. Organum hydraulicum, mus., vattenorgel. Se Orgel. Hydrazin, kem., en af Curtius upptäckt förening af kväfve och väte, H₂N-NH₂, eller diamid, modersubstansen till ett stort antal organiska föreningar, såsom hydraziner och hydrazoföreningar. Hydrazin, hvilket kan uppfattas som ammoniak, NH₃, hvari H blifvit ersatt af NH₂, är till sin natur basiskt och ger liksom ammoniak salter genom förening med syror, t. ex. sulfatet (NH₂NH₃)₂SO₄. Det framställes genom reduktion af diazometansulfonsyrade salter med sulfit. — Hydrazin är en vid 113,5° kokande färglös vätska, som vid lägre temperatur stelnar (smältpunkt + 1,4°). Det är en ganska beständig, icke explosiv förening, som utmärkes af stor reduktionsförmåga. Så afger det redan vid vanlig temperatur väte till svafvel samt oxideras lätt af syre eller luft till kväfgas och vatten. Hydrazin förenas med vatten till ett hydrat, NH₂NH₃OH, som är en tjock, luktfri, i luften rykande vätska med kokpunkten 120°. Det är starkt alkaliskt, angriper glas och kautschuk och är giftigt. Det kan vinnas ur sulfatet genom destillation med koncentreradt alkali och öfvergår först genom upphettning med bariumoxid till vattenfritt hydrazin. Viktigare än hydrazinet själft är fenylhydrazin C₆H₅ · NH · NH₂ och dess derivat. (Se Diazoföreningar.) P.T.C. (H. E.) Hydremi (af grek. hydor, vatten, och haima, blod), abnorm ökning af blodets vattenhalt; den vanligaste orsaken är en minskning af njurarnas förmåga att utsöndra vatten; tillståndet förekommer hufvudsakligen vid njur- och hjärtsjukdomar. (G. F—r.) Hydria, geogr. Se Hydra.

Hydria, grek. (af hydor, vatten), en art forngrekiska vattenkrus med bukig form och kort hals samt tre grepar, två smärre på sidorna till att lyfta med och en större upptill (se fig.). I behåll finnas sådana kärl af brons och i synnerhet af terrakotta, de senare ofta prydda med målningar. Hydriatri (af grek. hydor, vatten, och iatreia, kur). Se Kallvattenkur. Hydrioter. Se Hydra. Hydroapatit Damour (af grek. hydor, vatten, och apatit, se d. o.), miner., en mjölkhvit, vattenhaltig apatitvarietet, uppkommen genom den vanliga apatitens vittring. A. Hng. Hydrobius, zool. Se Vattenbaggar. Hydrocampinæ, zool., en underfamilj af mottfjärilarnas (Pyralidæ) familj, af särskildt intresse därför, att larverna, som lefva af vattenväxter, och åtminstone af vissa arter äfven pupporna tillbringa sitt lif under vatten. Hit höra släktena Hydrocampa, Nymphula och Paraponyx. G. A—z. Hydrocele (af grek. hydor, vatten, och kele, bråck), kir., vattenbråck, en tumör i pungen hos mannen. Den kan förekomma både hos äldre personer och barn, äfven späda sådana. Vattnet ligger inneslutet i själfva testikelns eller strängens serösa hinna, hvarför svulsten alltid är skarpt begränsad, utom i de sällsynta fall, då det finnes en öppen kommunikation med bukhålan. Åkomman besvärar egentligen endast, om den når stora dimensioner, hvilket den också slutligen gör. Den uppkommer ibland efter yttre våld, ibland efter inflammationer, men ej sällan utan någon känd eller erkänd anledning. Svulsten är oftast genomskinlig, lätt och päronformad, om den tillhör testikelns hinna, eljest rund. Den opereras genom uttappning och insprutning af något retande ämne, vanligen jod, eller medelst insnitt och bortklippning af öfverflödiga delar af den serösa hinna, som afsöndrat vätskan. Rsr. (J. Å.) Hydrocephalus (af grek. hydor, vatten, och