kefale, hufvud), med., hufvudvattsot eller hjärnvattsot. Se Hjärnsjukdomar. Hydrocerussit A. E. Nordenskiöld (af grek. hydor, vatten, och cerussa, blyhvitt), miner., hvita kristaller af ett basiskt blykarbonat. A. Hng. Hydrocharis Morsus Ranæ L., Dyblad, bot., en glatt, simmande vattenört med rundadt njurlika, helbräddade blad. Blommorna äro skildkönade, med de 3 inre kalkbladen hvita. Enär växten sällan får mogen frukt i Sverige, sker dess fortplantning på det sätt, att vinterknoppar (hibernakler) bildas, som affalla och öfvervintra i dyn på bottnen af den vattensamling, där örten förekommer, och följande vår stiga upp till vattenytan och växa ut till nya plantor. O. T. S (G. L—m.)

Dyblad. 1 exemplar med honblommor, 2 en hanblomställning, 3 övervintringsknopp i spirning på våren.

Hydrocharitaceæ, Dybladsväxter, bot., växtfamilj af serien Helobiæ bland monokotyledonerna. Växter af denna familj lefva i sött eller salt vatten, ha regelbunden kalk af 3 yttre foderlika och 3 inre kronlika blad; blommorna äro vanligen skildkönade och i början inneslutna af ett hölster. Familjen har mycket ringa ekonomisk betydelse. Helodea canadensis, vattenpesten, kan hindra trafiken, när den förekommer i stor mängd. Den odlas allmänt, liksom Vallisneria spiralis, i akvarier. Boottia cordata och Ottelia alismoides ätas i hemlandet som grönsaker. Jfr Enalider, Helodea, Hydrocharis Morsus Ranæ, Stratiotes och Vallisneria. O. T. S. (G. L—m.) Hydrochariter, bot., simmande högre växter. Jfr Pleuston. Hydrochoerus [-kērus] l. Vattensvinsläktet, zool., hör till fam. Hystricidæ och gnagarnas ordning inom däggdjurens klass. Det har kindtandraderna bakåt divergerande och öfverkäkens bakersta kindtand längre än de tre föregående sammantagna; framtänderna äro ovanligt stora, mycket breda och framtill grundt fårade. Hufvudet är stort, långdraget, högt och bredt, nosen trubbig, öronen små, ögonen små och öfverläppen klufven; benen äro låga, de främre med fyra och de bakre med tre tår, hvilka alla äro till halfva längden förenade medelst simhud och försedda med klöflika klor. Svansen utgöres blott af en hornartad knöl; kroppen är mycket grof och tjock samt klädd med tämligen glesa, långa och sträfva hår. — Vattensvinet l. capybaran, Hydrochoerus capybara (se fig.), är den största och klumpigaste af alla gnagare och blir 1,2 m. långt. Färgen är obestämdt brun, med röd eller brungul anstrykning. Vattensvinet förekommer i Syd-Amerika, från Guyana till La Platafloden, flockvis, ganska allmänt i skogiga och sumpiga lågland, helst invid stora floder. Dess gång är långsam, dess lopp föga uthålligt, men det simmar förträffligt. Födan utgöres af vattenväxter, bark af unga träd o. d. Honan ynglar blott en gång om året och får 5—6 ungar. C. R. S. (L—e.)

Vattensvinet (Hydrochoerus capybara).

Hydrochor, bot., säges om en växt, hvars frön spridas genom vattnet. Jfr Spridningsanordning. Hydrocorallina, zool. Se Cœlenterata, sp. 485. Hydrocoridæ, zool. Se Vattenskinnbaggar. Hydrocorisæ, zool. Se Gymnocerata och Skinnbaggar. Hydrocotyle L., bot., ett artrikt släkte af krypande örter, som ofta ha sköldlika blad, bildande typen för underfam. Hydrocotyloideæ af fam. Umbelliferæ. Blommorna äro små, fåtaliga, ofta sittande i en liten hufvudlik flock, som under fruktmognaden utväxer till kransar, nästan bildande ett ax. På stränder och våta ängar förekommer i södra Sverige H. vulgaris L., spikblad, som har små hvita eller rödlätta blommor och hvars örtstånd, Herba cotyledonis aquaticæ, är skarpt och giftigt samt har varit användt såsom urindrifvande och lösande. Äfven andra arter ha varit använda i medicinen. O. T. S. (G. L—m.) Hydrocyanit Scacchi (af grek. hydor, vatten, och kyanos, blå), miner., vattenfritt kopparsulfat från Vesuvius. Kristallerna absorbera i fuktig luft vatten och antaga blå färg. A. Hng. Hydrodiffusion, kem. Se Diffusion. Hydrodynamik (af grek. hydor, vatten, och dynamis, kraft), den del af hydromekaniken, som handlar om flytande kroppars rörelse. — Hydrodynamiskt tryck, det tryck, som en vätska utöfvar till följd af sin rörelse. L. A. F.* Hydrodynamiskt tryck. Se Hydrodynamik. Hydro-elektricitetsmaskin. Armstrongs, fys., en af W. G. Armstrong omkr. 1840