Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hydrauliskt murbruk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konstruerad originell elektricitetsmaskin,
bestående af en på glasfötter hvilande ångpanna,
ur hvilken ångan genom en mängd rör utströmmar
mot en med spetsar försedd konduktor. För
att antalet kondenserade vattendroppar, som
medfölja ångströmmen, skall blifva stort och
därigenom apparatens verkan så kraftig som
möjligt, få utströmningsrören passera genom
en s. k. afkylningslåda med kallt vatten. Se
vidare Elektricitetsmaskin, sp. 206.
R. R.*
Hydro-elektrisk stapel (af grek. hydor, vatten),
fys., gammal benämning på galvanisk stapel.
L. A. F. *
Hydrofan (af grek. hydor, vatten,
och fanos, lysande), miner., en
opalvarietet, som blir genomskinlig, då
den hålles nedsänkt i vatten. Se Opal.
A. Hng.
Hydrofil (af grek. hydor, vatten, och
filos, vän) l. Hydrogam (af grek. gamos,
äktenskap), bot., säges den växt vara, hvars
frömjöl öfverföres till pistillen med vattnets
tillhjälp. Så har den under vattnet blommande
hafstången, Zostera marina L., mycket långa,
trådlika pollenkorn, hvilka flyta med vattnet
och veckla sig kring märkena. Hos Vallisneria
spiralis L. lösgöra sig hanblommorna från
sina korta skaft vid vattnets botten och
flyta upp samt simma till honblommorna, som
på långt utdragna spiralvridna skaft lyftas
upp till vattenytan i och för befruktningen
och, sedan denna fullbordats, åter sänkas
under vattnet genom skaftets spiralformiga
hoprullande. Liknande är förhållandet med Ruppia
spiralis L., hvars egendomliga, nästan båtlika
frömjölskorn flyta omkring i vattenbrynet och där
påträffa pistillernas märken.
O. T. S. (G. L—m.)
Hydrofit Svanberg (af grek. hydor, vatten,
och ofit, serpentin), miner., en vatten-
och vanadinhaltig, med serpentin besläktad
vittringsprodukt af mineralet olivin,
hvilken förekommer vid Taberg i Småland.
P. T. C.*
Hydrofobi (af grek. hydor, vatten, och fobos,
skräck), med. Se Vattuskräck.
Hydrofor (af grek. hydor, vatten, och ferein,
bära), mek., mindre vanlig benämning på en
apparat, afsedd att upphämta vatten från olika
djup.
Hydroftalmus (af grek. hydor, vatten, och
ofthalmos, öga), oftalm. Genom förökad
vätskemängd i ögat under barndomen blir
detsamma förstoradt och utspändt samt får ett
mycket frånstötande utseende. Sjukdomen, som
är medfödd eller utvecklar sig i anslutning
till en medfödd anomali, leder ofta nog
med eller utan operativ behandling till
fullständig blindhet. På samma sätt som
vid typisk hydroftalmus kan ögat förstoras
genom sekundär tryckstegring efter andra
ögonlidanden, om denna uppträder i barndomen.
G—d.
Hydrofyter (af grek. hydor, vatten, och fyton,
växt), bot., vattenväxter. Se Eufyter.
Hydrogam, bot. Se Hydrofil.
Hydrogenium, lat., hydrogen [ha͡i’drədʃən], eng.,
hydrogène [idråʃǟn], fr. (af grek. hydor,
yatten, och genein, bilda), kem., väte.
P. T. C.*
Hydrogeologi (af grek. hydor, vatten, ge, jord,
och logos, lära) l. Hydrografisk geologi, läran om
berg- och jordarterna, försåvidt de stå i något
förhållande till vattenmassorna på vår jord. Hit
hör sålunda berg- och jordgrundens inflytande
på vattnets uppsamlande eller afrinning, vare
sig ofvan eller under jord, men ock vattnets
återverkan på grunden. Af stor hydrogeologisk
betydelse äro t. ex. jöklarna — inklusive de geologiska
förutsättningarna för deras uppkomst —,
jordarternas olika genomsläpplighet för vatten,
bergarternas olika förhållande till vatten,
såsom olika löslighet, sprickighet, motstånd
mot forsande vatten ("genombrutna vattenfall")
o. s. v. I sistnämnda hänseende är äfven
berggrundens tektonik betydelsefull. Sålunda
kunna vattenfallen med hänsyn till berglagrens
stupning och skiffrighet indelas i motlutande,
medlutande och sidolutande. I den första
gruppen, (Stora-Sjöfalls-typen) framstörta
vattenmassorna mot lagrens stupning, i den
andra med (fallen bli då i ungefär samma
mån som stupningen mera långdragna, såsom
en del forsfall i norra Jämtland o. s. v.),
och i den tredje (Imatra-typen, Trollhättan)
längs sidostupande lager, hvaraf följden i
tidernas längd ofta blir, att de flytta sig
åt sidan efter stupningen. Saken är sålunda
äfven af praktisk betydelse. Vattenfallens
hästskoform och långsamma tillbakaryckande
är en äfven hos oss vanlig företeelse. Till
hydrogeologiska problem höra ock de forna sjö-
och flodsystemen, såsom isdämda sjöar, och
gamla högt belägna strandlinjer (Torneträsk
m. fl. fjällsjöar), "döda fall" m. fl.,
hvarpå den geologiska forskningen oupphörligen
framdrar nya, intressanta och viktiga exempel.
S—s.
Hydrografi (af grek. hydor, vatten, och
grafein, beskrifva). 1. I vidsträcktaste
vetenskapliga betydelse vattnets naturhistoria,
d. v. s. läran om vattnets tillstånd och
kretslopp på jorden, i atmosfären och
i hafvet. Vattnet i atmosfären äfvensom
i landjordens sjöar, floder och isjöklar
härstammar från oceanen och återvänder i ständigt
kretslopp dit. Därför har läran om oceanens
vatten och dess cirkulation i främsta rummet
tagit benämningen hydrografi i anspråk. Det är
också i denna betydelse, som ordet användes
i denna artikel. 2. I inskränktare mening i
senare tid läran om färskvattnets tillstånd
och cirkulation, i motsats till läran om
saltvattnets, oceanografi, och till studiet
af vattnet i de olika tillstånd, hvaruti det
förekommer inom luftkretsen, hvilket anses
tillhöra meteorologiens område.
Ännu mera mångskiftande är hydrografiens
betydelse i praktisk mening. De i flera länder
(England, Ryssland, Canada, Förenta staterna
m. fl.) inrättade ämbetsverken för utarbetandet
af kartor (s k. sjökort) och beskrifningar öfver
vattendjupet och vattenståndet, tidvattnet och
strömsättningen uti landets hamnar, segelleder,
kanaler m. m. benämnas hydrografiska byråer
l. hydrografiska departement och sortera
vanligen under marinministeriet. I Sverige
däremot tillkommer denna uppgift Sjökarteverket
samt Nautisk-Meteorologiska byrån, medan
Hydrografiska byrån (se d. o.) har till uppgift
att i jordbrukets och industriens intresse utröna
vattentillgången uti våra floder, insjöar och
vattenfall samt de meteorologiska orsaker, som
inverka därpå. Svenska Hydrografiska kommissionen
(G. Ekman, O. Pettersson, A. Wijkander; 1892—1900)
och dess efterträdare Svenska hydrografisk-biologiska kommissionen
(de förre samt P. T. Cleve, d. 1905, och F. Trybom, sedan
1901) åter ha uteslutande haft till uppgift
att undersöka de Sverige omgifvande hafven i
samarbete med motsvarande kommissioner i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
