konstruerad originell elektricitetsmaskin, bestående af en på glasfötter hvilande ångpanna, ur hvilken ångan genom en mängd rör utströmmar mot en med spetsar försedd konduktor. För att antalet kondenserade vattendroppar, som medfölja ångströmmen, skall blifva stort och därigenom apparatens verkan så kraftig som möjligt, få utströmningsrören passera genom en s. k. afkylningslåda med kallt vatten. Se vidare Elektricitetsmaskin, sp. 206. R. R.* Hydro-elektrisk stapel (af grek. hydor, vatten), fys., gammal benämning på galvanisk stapel. L. A. F. * Hydrofan (af grek. hydor, vatten, och fanos, lysande), miner., en opalvarietet, som blir genomskinlig, då den hålles nedsänkt i vatten. Se Opal. A. Hng. Hydrofil (af grek. hydor, vatten, och filos, vän) l. Hydrogam (af grek. gamos, äktenskap), bot., säges den växt vara, hvars frömjöl öfverföres till pistillen med vattnets tillhjälp. Så har den under vattnet blommande hafstången, Zostera marina L., mycket långa, trådlika pollenkorn, hvilka flyta med vattnet och veckla sig kring märkena. Hos Vallisneria spiralis L. lösgöra sig hanblommorna från sina korta skaft vid vattnets botten och flyta upp samt simma till honblommorna, som på långt utdragna spiralvridna skaft lyftas upp till vattenytan i och för befruktningen och, sedan denna fullbordats, åter sänkas under vattnet genom skaftets spiralformiga hoprullande. Liknande är förhållandet med Ruppia spiralis L., hvars egendomliga, nästan båtlika frömjölskorn flyta omkring i vattenbrynet och där påträffa pistillernas märken. O. T. S. (G. L—m.) Hydrofit Svanberg (af grek. hydor, vatten, och ofit, serpentin), miner., en vatten- och vanadinhaltig, med serpentin besläktad vittringsprodukt af mineralet olivin, hvilken förekommer vid Taberg i Småland. P. T. C.* Hydrofobi (af grek. hydor, vatten, och fobos, skräck), med. Se Vattuskräck. Hydrofor (af grek. hydor, vatten, och ferein, bära), mek., mindre vanlig benämning på en apparat, afsedd att upphämta vatten från olika djup. Hydroftalmus (af grek. hydor, vatten, och ofthalmos, öga), oftalm. Genom förökad vätskemängd i ögat under barndomen blir detsamma förstoradt och utspändt samt får ett mycket frånstötande utseende. Sjukdomen, som är medfödd eller utvecklar sig i anslutning till en medfödd anomali, leder ofta nog med eller utan operativ behandling till fullständig blindhet. På samma sätt som vid typisk hydroftalmus kan ögat förstoras genom sekundär tryckstegring efter andra ögonlidanden, om denna uppträder i barndomen. G—d. Hydrofyter (af grek. hydor, vatten, och fyton, växt), bot., vattenväxter. Se Eufyter. Hydrogam, bot. Se Hydrofil. Hydrogenium, lat., hydrogen [ha͡i'drədʃən], eng., hydrogène [idråʃǟn], fr. (af grek. hydor, yatten, och genein, bilda), kem., väte. P. T. C.* Hydrogeologi (af grek. hydor, vatten, ge, jord, och logos, lära) l. Hydrografisk geologi, läran om berg- och jordarterna, försåvidt de stå i något förhållande till vattenmassorna på vår jord. Hit hör sålunda berg- och jordgrundens inflytande på vattnets uppsamlande eller afrinning, vare sig ofvan eller under jord, men ock vattnets återverkan på grunden. Af stor hydrogeologisk betydelse äro t. ex. jöklarna — inklusive de geologiska förutsättningarna för deras uppkomst —, jordarternas olika genomsläpplighet för vatten, bergarternas olika förhållande till vatten, såsom olika löslighet, sprickighet, motstånd mot forsande vatten ("genombrutna vattenfall") o. s. v. I sistnämnda hänseende är äfven berggrundens tektonik betydelsefull. Sålunda kunna vattenfallen med hänsyn till berglagrens stupning och skiffrighet indelas i motlutande, medlutande och sidolutande. I den första gruppen, (Stora-Sjöfalls-typen) framstörta vattenmassorna mot lagrens stupning, i den andra med (fallen bli då i ungefär samma mån som stupningen mera långdragna, såsom en del forsfall i norra Jämtland o. s. v.), och i den tredje (Imatra-typen, Trollhättan) längs sidostupande lager, hvaraf följden i tidernas längd ofta blir, att de flytta sig åt sidan efter stupningen. Saken är sålunda äfven af praktisk betydelse. Vattenfallens hästskoform och långsamma tillbakaryckande är en äfven hos oss vanlig företeelse. Till hydrogeologiska problem höra ock de forna sjö- och flodsystemen, såsom isdämda sjöar, och gamla högt belägna strandlinjer (Torneträsk m. fl. fjällsjöar), "döda fall" m. fl., hvarpå den geologiska forskningen oupphörligen framdrar nya, intressanta och viktiga exempel. S—s. Hydrografi (af grek. hydor, vatten, och grafein, beskrifva). 1. I vidsträcktaste vetenskapliga betydelse vattnets naturhistoria, d. v. s. läran om vattnets tillstånd och kretslopp på jorden, i atmosfären och i hafvet. Vattnet i atmosfären äfvensom i landjordens sjöar, floder och isjöklar härstammar från oceanen och återvänder i ständigt kretslopp dit. Därför har läran om oceanens vatten och dess cirkulation i främsta rummet tagit benämningen hydrografi i anspråk. Det är också i denna betydelse, som ordet användes i denna artikel. 2. I inskränktare mening i senare tid läran om färskvattnets tillstånd och cirkulation, i motsats till läran om saltvattnets, oceanografi, och till studiet af vattnet i de olika tillstånd, hvaruti det förekommer inom luftkretsen, hvilket anses tillhöra meteorologiens område. Ännu mera mångskiftande är hydrografiens betydelse i praktisk mening. De i flera länder (England, Ryssland, Canada, Förenta staterna m. fl.) inrättade ämbetsverken för utarbetandet af kartor (s k. sjökort) och beskrifningar öfver vattendjupet och vattenståndet, tidvattnet och strömsättningen uti landets hamnar, segelleder, kanaler m. m. benämnas hydrografiska byråer l. hydrografiska departement och sortera vanligen under marinministeriet. I Sverige däremot tillkommer denna uppgift Sjökarteverket samt Nautisk-Meteorologiska byrån, medan Hydrografiska byrån (se d. o.) har till uppgift att i jordbrukets och industriens intresse utröna vattentillgången uti våra floder, insjöar och vattenfall samt de meteorologiska orsaker, som inverka därpå. Svenska Hydrografiska kommissionen (G. Ekman, O. Pettersson, A. Wijkander; 1892—1900) och dess efterträdare Svenska hydrografisk-biologiska kommissionen (de förre samt P. T. Cleve, d. 1905, och F. Trybom, sedan 1901) åter ha uteslutande haft till uppgift att undersöka de Sverige omgifvande hafven i samarbete med motsvarande kommissioner i