Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hydrografi ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en punkt af ytan benämnd tryckcentrum. I likhet
härmed åstadkommer det hydrostatiska trycket
på en i vätskan helt eller delvis nedsänkt
fast kropp en resulterande lyftkraft riktad
vertikalt uppåt, som kan tänkas anbragt i den
punkt af kroppen, som sammanfaller med den
undanträngda vätskevolymens, deplacementets,
tyngdpunkt och till storleken är lika med
vikten af denna vätskemassa (Archmediska
principen). En i en vätska
flytande fast kropp är tydligen i jämvikt,
när kroppens tyngdpunkt befinner sig på samma
lodlinje som lyftkraftens anbringningspunkt, men
denna jämvikt kan vara omöjlig att realisera,
ty i verkligheten bibehåller kroppen endast
ett stabilt jämviktsläge (jfr Jämvikt). Stabil
är jämvikten alltid, när kroppens tyngdpunkt
ligger under deplacementets, men ofta äfven när
kroppens tyngdpunkt ligger högst. Därför är det
lämpligt att vid undersökningen af ett fartygs
stabilitet införa en punkt kallad metacentrum,
hvars läge kan anges på följande sätt: ett
vertikalt symmetriplan lägges genom fartygets
för och akter, därefter kränges fartyget
oändligt litet åt ena eller andra sidan och en
lodlinje drages genom tyngdpunkten för det nya,
genom krängningen förändrade deplacementet; den
punkt, där denna lodlinje träffar det nu lutande
symmetriplanet, utgör metacentrum (eg. kallas
den så funna punkten för "lilla" metacentrum,
ty mot andra horisontella krängningsaxlar, som
icke gå i fartygets längdriktning, svara andra,
högre belägna metacentra). Jämvikten är stabil,
endast om fartygets tyngdpunkt ligger under
metacentrum, i annat fall är den labil. Ju
större afståndet mellan dessa punkter,
metacenterhöjden, är, desto stadigare
är fartyget. — Ang. några tillämpningar af de
hydrostatiska lagarna se Areometer, Hydrostatiska
vågen och Kommunicerande kärl.
L. A. F. (G. I.)
Hydrostatiska paradoxen. Se Hydrostatik.
Hydrostatiska pressen. Se Aërostatisk.
Hydrostatiska vågen, fys., en våg för
bestämning af specifik vikt genom tillämpning
af archimediska principen (se d. o.). Väges en
kropp, upphängd vid ena vågskålen medelst en
fin tråd, först i luften och sedan nedsänkt
i vatten, så erhålles kroppens specifika
vikt. Väger man sedan samma kropp i någon annan
vätska, så kan dennas specifika vikt beräknas.
G. I.
Hydrostatiskt tryck. Se Hydrostatik.
Hydrostatiskt vatten, det på och i jorden
befintliga vatten (dag- eller ytvatten samt
grundvatten), som är under tyngdkraftens
inverkan och således sjunker, tills det träffar
ett ogenomträngligt jordlager eller berg,
eller upptages i vattendrag eller sjö. Jfr
Kapillärt vatten och Hygroskopiskt vatten.
H. J. Dft.
Hydrosulfit, kem., salt af hydrosvafvelsyrlighet
(se d. o.).
Hydrosvafvelsyrlighet (af grek. hydor, vatten),
kem., en syra, sammansatt enligt formeln H2 S2 O4.
Salter af denna syra, hydrosulfiter, bildas
genom inverkan af zink på en vattenlösning af
svafveldiozid eller sura sulfiter. Hydrosulfiter
äro synnerligen kraftiga reduktionsmedel, som
ur lösningar af tunga metallers salter fälla
dels fri metall, dels svafvelmetaller. Speciellt
har natriumhydrosulfit på grund af sin starka
reduktionsförmåga
fått teknisk användning i kattuntryckerier
som reduktionsmedel för indigo.
P. T. C. (H. E.)
Hydrotakometer (af grek. hydor, vatten, och
takometer). Se Strömmätare och Takometer.
Hydroteknik (af grek. hydor, vatten, och
techne, konst). Se Vattenbyggnadskonst.
Hydrotelegrafi. Se Telegrafering.
Hydroterapeut (af grek. hydor, vatten, och
therapeutes, vårdare), vattenläkare. Jfr Hydropat.
Hydroterapi (af grek. hydor, vatten, och
therapeia, vård), vattenkur (se d. o.).
Hydrothorax (af grek. hydor, vatten, och thorax,
bröstkorg), med., vattensamling i bröstkorgen
inom lungsäckarna, vanligen i sammanhang
med allmän vattsot och utan inflammation till
skillnad från lungsäcksinflammation. Se Vattsot.
Hydrotionsyra, kem., äldre benämning på
svafvelväte (se d. o.).
Hydrotropism (af grek. hydor, vatten, och
tropos, vändning), bot., är en egenskap hos
växterna, som yttrar sig däri, att fuktighet
inverkar på tillväxtriktningen. Rötterna
växa i torr jord till fuktigare ställen,
beroende därpå, att en ensidigt verkande
högre luftfuktighet föranleder dem att växa
emot fuktighetskällan. Detta sker ofta med en
sådan kraft, att rötterna genom denna positiva
hydrotropism rubbas ur sitt geotropiska
jämviktsläge. Hos mögelsvampar däremot äro
sporangiebärarna negativt hydrotropiska, i det
att de växa rakt ut från sitt fuktiga substrat
uppåt, nedåt eller åt sidorna.
H. Hn.
Hydrous, zool. Se Vattenbaggar.
Hydroxygengas, Hydrooxygengas, kem.,
föråldradt namn på en blandning af vätgas
(hydrogenium) och syrgas (oxygenium),
d. v. s. knallgas (se d. o.).
— Hydroxygengasbläster. Se Knallgasbläster. —
Hydroxygengasmikroskop. Se Knallgasmikroskop.
Hydroxygenljus. Se Glödljus.
Hydroxyl (af grek hydor, vatten, och hyle,
ämne), kem., vattnets negativa radikal, den
envärda atomgruppen OH. Uppbär denna radikal en
negativ elektrisk s. k. enhetsladdning (96,500
coulomb), så kan den uppträda i fri form som
hydroxyl-ion. Alla baser dissocieras i högre
eller mindre grad i en hydroxylion (eller flera)
och en positiv atom eller radikal (eller flera);
så dissocieras kali KOH i den
positiva kaliumionen +K och den negativa
hydroxylionen —OH; ammoniak resp. ammonium
i den positiva ammoniumionen och den negativa
hydroxylionen. Äfven rent vatten innehåller,
som Arrhenius har visat, fria hydroxylioner i
samma mängd som väteioner, nämligen vid vanlig
temperatur en grammolekyl i 10 mill. liter.
H. E.
Hydroxylamin, kem., kallas en kväfvehaltig
bas af sammansättningen NH2 OH, hvilken bildas
genom reduktion af kväfveoxid enligt formeln
NO + 3 H = NH2 OH eller genom inverkan af
koncentrerade syror på knallkvicksilfver; det
erhålles äfven genom elektrolytisk reduktion
af salpetersyra. Sulfatet framställes ur
natriumnitrit och natriumbisulfit, hvarvid
intermediärt salter af hydroxylaminsulfonsyror
uppstå. Fritt hydroxylamin bildar en lukt- och
färglös, mycket hygroskopisk kristallmassa,
som smälter vid 33°. Vanligast bland salterna
är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
