bearbetningen. Bitarna inspännas alltefter omständigheterna med den främre eller bakre skrufven och stöttas vid behof mot s. k. bänkjärn, som nedsättas i därför afsedda hål bänkens öfre plan och framkant. G. H—r.

Hyfvelbänk, sedd uppifrån och från sidan.

Hyfvelkuttrar, mek. Se Hyfvelmaskin. Hyfvelmaskin, mek., verktygsmaskin för bearbetning af metall- och träytor genom hyfling. Hyfvelmaskinens arbetande verktyg är ett eggjärn, som bringas att ur arbetsstycket utskära och bortföra spånor af materialet. Hyfvelmaskiner för metall och för trä äro af väsentligt olika konstruktion.

Fig. 1. Bordhyfvelmaskin.

Metallhyfvelmaskiner. Den vanligaste hyfvelmaskinen i en mekanisk verkstad är bordhyfvelmaskinen (fig. 1). Det föremål, som skall bearbetas, fastspännes med skrufbultar på det plana arbetsbordet, som genom en särskild mekanism får en fram- och återgående rörelse under hyfveljärnet. Detta är fäst medelst en hållare, s. k. support, vid en tvärs öfver bordet gående tvärbalk, som kan höjas och sänkas utmed den vertikala ramen på maskinen. Denna arbetar så, att hyfveljärnet, då arbetsstycket vid bordets rörelse passerar under detsamma, utskär spån. Med handvef eller medelst en matningsanordning flyttas för hvarje slag supporten något åt sidan, så att arbetsstyckets hela yta småningom blir likformigt afhyflad. Därefter sänkes supporten något för nästa öfverhyfling, hvilket upprepas, intill dess arbetsstycket ernått den önskade materialtjockleken. Särskilda hyfvelmaskiner finnas för hyfling af runda ytor, s. k. rundhyfvelmaskiner, af profilerade ytor, s. k. schablonhyfvelmaskiner. Kipphyflar, s. k. shapingmaskiner, äro afsedda för afhyfling af smärre ytor, öfver hvilka en vågrätt arbetande mejsel rör sig i ett kort slag fram och åter. Stickmaskiner äro af likartad konstruktion, men inrättade för hyfling i lodrät led samt ofta försedda med rundrörelse och själfmatning för bearbetning af invändiga cylindriska ytor. Skärhastigheten vid hyfling med vanliga verktygsstål är alltefter spåntjockleken i gjutjärn 50—200 mm., i smidesjärn 70—250 mm., i stål 50—150 mm., i brons 150—300 mm. i sek. Med moderna snabbstål kan användas betydligt högre hastighet, ända till 500 mm. i sek. vid gjutjärn, smidesjärn och stål.

Fig. 2. Trähyfvelmaskin.

Trähyfvelmaskiner. Vid dessa maskiner är det skärande verktyget vanligen utbildadt till en knifbesatt vals eller plan skifva, hvilken roterar med stor hastighet, under det att arbetsstycket tryckes däremot, då knifvarna utskära spån ur träet. Fig. 2 visar en enkel trähyfvelmaskin. A är den knifbesatta hastigt roterande valsen, öfver hvilken är anbragt ett plant bord, hvars ena del B är något högre än den andra, C. Knifvarna på valsen rotera mot C under kanten af B, så att ett arbetsstycke, som väl nedtryckt skjutes fram på C öfver till B, vid passerandet af springan mellan C och B afhyflas så mycket, som motsvarar höjdskillnaden mellan de båda ytorna B och C. Dessa äro därför inrättade så, att de kunna medelst skrufvar justeras till lämpligt inbördes afstånd och läge. På denna enkla grundform har utbildats en mängd maskiner, som fått en synnerligen stor användning inom de mekaniska träförädlingsindustrierna. Det plana bordet göres nämligen