automatiskt verkande så, att arbetsstycket af
maskinkraften pressas förbi skärverktygen, de
s. k.
hyfvelkuttrarna. Dessa kunna kombineras
i större antal och placeras på olika valsar,
så att samma maskin hyflar arbetsstycket på
alla fyra sidor, utskär spånt och nåt o. s. v.
G. H—r.
Hygea. Se
Hygiea.
Hügel, Karl Alexander Anselm von, friherre,
österrikisk diplomat, resande, f. 1795 i
Regensburg, d. 1870, 1821—24 österrikisk
attaché i Neapel, gjorde från 1830 resor i
Grekland, Syrien och Ostindien samt 1833 i
Australien och på Nya Zeeland, gick därefter
öfver Himalaya genom Kaschmir till Tibet och
därifrån till Pandjab samt återvände 1837 öfver
Kap till Wien. Han hemförde från sina resor
en mängd främmande växter och var en mycket
framstående trädgårdsodlare. Han var sändebud
1849—59 i Florens och 1860—67 i Bruxelles. Hans
hufvudarbete är
Kaschmir und das reich der Sikhs
(4 bd, 1840—48). Ett monument öfver H. har rests
i Hietzing (Wien).
Hygelac, angls. Se
Hugleik 2.
Hygge, Fall,
Fälla,
skogsh., kallas i
allmänhet en afverkad eller till afverkning på
viss tid bestämd skogstrakt.
Årshygge kallas den
trakt, som afverkas för året,
periodhygge den,
som skall afverkas under ett visst, på förhand
bestämdt antal år, vanligen 10 eller 20 år.
C. G. H.*
Hyggesindelningsmeiod, skogsh., ett efter en
bestämd hushållningsplan ordnadt tillvägagående
vid skogsafverkning. Jfr
Fackverk.
Hygia. Se
Hygiea.
Hygiea och Asklepios, antik marmorgrupp i
Vatikanen, Rom.
Hygiea (grek.
Ὑγίεια, senare
Ὑγεία, lat.
Hygea
l.
Hygia, af grek.
hygies, frisk). 1.
Grek.
myt., hälsans gudinna, Asklepios' dotter, afbildas
som en blomstrande jungfru, i den ena
handen hållande en skål, hvarur hon låter en orm
dricka (se fig.). De äldre sagorna känna icke H.,
och hennes dyrkan synes först senare ha vunnit
insteg som en afläggare af Asklepioskulten. —
2.
Astron., en af småplaneterna.
1. A. M. A.
Hygiea (se
Hygiea, grek. myt.), medicinsk och
farmaceutisk månadsskrift, började 1839 utgifvas
af Svenska läkarsällskapet (1839—45 endast
med understöd af sällskapet, ej af sällskapet
själf) och utkommer med 12 häften årligen. Den
innehåller afhandlingar, öfversikter och referat
samt Sv. läkarsällskapets protokoll. Tidskriftens
hufvudredaktörer ha varit: K. U. Sondén
(1839—49), G. Böttiger 1849—58), G. von Düben
(1858—61), A. H. Wistrand (1861), S. G. Troilius
(1862—63), E. M. Edholm (1863—71), A. Jäderholm
(1871—75), K. Wallis (1876—78), K. M. Sondén
(1878—80), E. Heyman (1881—89), R. Tigerstedt
(1890—1900), P. J. Wising (1900—04), K. Sundberg
(från 1904). Jfr M. Sondén, "Om Hygiea och
öfrig medicinsk periodisk litteratur i Sverige"
(i "Hygieas" festband 1889). .
R. T—dt.
Hygien (fr.
hygiène, af grek.
hygies,
frisk), hälsovårdslära, sundhetslära, eller
vetenskapen om villkoren för människans hälsa.
Då för fullständig hälsa fordras friskhet
till såväl själ som kropp, omfattar hygienen
i vidsträckt mening vetenskapen om villkoren
för fullständig hälsa till både själ och
kropp, men vanligen tages ordet dock i en
trängre bemärkelse och afser endast den del af
hälsoläran, som sysselsätter sig med kroppens
hälsa samt arbetsdugligheten. Hygienen utgör en
del af biologien och innehåller upplysningar om
människans natur och lifsvillkor samt om allt,
som kan inverka befordrande eller störande för
hälsan i människans enskilda eller sociala lif.
Till denna vetenskap höra således de vidlyftiga
undersökningarna om föda, kläder, bostad,
luft, sysselsättning, allmän sundhetsvård i
stad och på landet m. m. Hygienen står i en
viss motsats mot öfriga medicinska discipliner
och har en ganska olika tankegång; den söker
nämligen i tid upptäcka och förekomma anledning
till sjukdom och nedsatt arbetskraft, den är
etiologisk och profylaktisk, under det att
medicinen i allmänhet söker bota den sjuke.
Då hygienen isolerar en smittosamt sjuk, ingriper
den äfven i sjukvården. Hygienen har indelats
i enskild och allmän. Den förra skulle enbart
afse den enskilda människan och hennes vård af
egen hälsa. I vår tid har farsotsbekämpandet
intagit forskningens hufvuddel, men äfven på
andra områden har en storartad utveckling skett.
Vi erinra om vår tids
beklädnadshygien (se
Klädedräkt),
bostadshygien, skolhygien,
yrkeshygien, militärhygien m. m. Jfr
Etiologi.
— 1877 inrättades vid Karolinska
institutet i Stockholm en särskild ordinarie
professur för undervisning i allmän hälsovård.
F. B. (E. At.)
Hygieniskt museum. I London
inrättades 1860 Parkes museum, som handhafves
af The royal sanitary institute och som utgör
ett betydelsefullt centrum för undervisningen
i praktisk hygien. 1880 grundlades af
stiftelsen Lars Hiertas minne hygieniska museet
i Stockholm, hvilket numera är införlifvadt
med Karolinska institutet. I Berlin finnes
sedan 1883 likaledes ett hygieniskt museum
vid universitetets hygieniska institution.
Museerna
