Daniells. Alluards och Crovas hygrometrar äro nyare modifikationer af Regnaults. Alla dessa kallas med ett gemensamt namn kondensationshygrometrar l. daggpunktsmätare. 1783 angaf schweizaren H. B. de Saussure en ny metod, grundad på hygroskopiciteten hos ett från fett befriadt hår. Detta absorberar nämligen fuktighet ur luften och förlänges därvid, mera ju fuktigare luften är. Håret spännes medelst en liten vikt eller svag fjäder och rullas kring en vridbar axel, uppbärande en visare, som vid hårets sammandragning eller förlängning rör sig öfver en graderad skala. Genom jämförelse med en normalhygrometer kan skalan delas så, att visaren anger relativa fuktigheten i procent. Hårhygrometern l. absorptionshygrometern är oberoende af luftens temperatur, och emedan det i hårets porer insugna vattnet icke fryser ens vid sträng köld, är instrumentet användbart äfven under fryspunkten. Tid efter annan måste det dock kontrolleras genom jämförelse med en normalhygrometer. På nyare hårhygrometrar användes vanligen ett knippe af många lika spända hår, och utväxlingen med visaren inrättas så, att minsta möjliga friktion uppstår. Hårhygrometern kan bekvämt göras själfregistrerande och har som sådan på sista åren vunnit stor användning, i synnerhet för undersökning af de öfre luftlagren medelst drakar och ballonger. Den f. n. mest använda hygrometern torde dock vara Augusts, vanligen kallad Augusts psykrometer. Denna består af två vanliga termometrar. Kulan på den ena af dessa är öfverdragen med tunt muslin, som hålles fuktigt antingen därigenom, att termometerkulan med omhölje en stund före observationen neddoppas i vatten, eller ock därigenom, att man låter muslinet beständigt hänga ned i en kopp med vatten såsom en veke, då fuktigheten, till följd af kapillärkraften, stiger upp i det tyg, som omgifver själfva termometerkulan, och afdunstar från denna. Genom afdunstningen kommer den våta termometern att visa ett lägre gradtal, och skillnaden blir större i samma mån som luften är torrare. Ur denna skillnad och den våta termometerns stånd beräknas, enligt formel eller med användning af tabeller, luftens absoluta fuktighet eller fuktighetstryck. I sin ursprungliga form är dock psykrometern föga noggrann, emedan värmestrålningen från omgifningen inverkar störande på båda termometrarnas temperatur, och mera ju mindre luftväxlingen kring dem är. Detta fel upphäfves ganska väl genom stark luftväxling, men fullständigast genom dylik i förening med strålningsskydd. En metod härför är slungpsykrometern, å hvilken de båda termometrarna äro fästa bredvid hvarandra i en slunga, som hastigt (ända till 10 m. i sek.) svänges omkring i cirkelformig bana af iakttagaren. En ännu bättre metod är den af R. Assmann konstruerade aspirationspsykrometern (fig. 2). De aflånga termometerbehållarna äro insatta i dubbla, förnicklade och blankpolerade rör till skydd mot värmestrålning, och ventilationen sker medelst en liten turbin, som, drifven af ett urverk, suger luft genom rören. Utom de nämnda metoderna finnes äfven den kemiska, som går ut på att direkt uppsamla och väga den i en viss luftvolym befintliga fuktigheten. För ändamålet erfordras en aspirator (se d. o.). Denna metod är mycket noggrann, men alltför omständlig för vanligt bruk, hvarför den nyttjas endast vid undersökningar af andra hygrometrar. Vidare må omnämnas den af Schwackhöfer uppfunna volymhygrometern, i hvilken en viss luftvolym instänges samt uttorkas med koncentrerad svafvelsyra eller fosforsyreanhydrid, hvarefter volymförminskningen uppmätes. Från början föga noggrann, blef denna hygrometer betydligt förbättrad af O. Pettersson, som på ett sinnrikt sätt försåg den med temperaturkompensation. En ytterligare förbättring infördes af Kl. Sondén, som, i stället för att uttorka luften, mättade den med fuktighet, hvilket sker nästan ögonblickligt, under det att uttorkningen kräfver ända till 20 minuter. (Fig. 3 visar utseendet af Sondéns hygrometer.) Med Sondéns hygrometer som kontrollinstrument har A. Svensson utfört en särdeles noggrann undersökning af Assmanns psykrometer och på grund häraf för sistnämnda instrument angifvit en god formel. Slutligen må omtalas svafvelsyrehygrometern, som grundar sig på egenskapen hos svafvelsyran att höja sin temperatur, då den upptager vatten. Om nämligen den ena termometern i en psykrometer fuktas med koncentrerad svafvelsyra i st. f. vatten, höjer sig dess temperatur öfver luftens, i st. f. att såsom vid den vanliga anordningen, då man fuktar med vatten, blifva afkyld. Af temperaturhöjningens storlek ansåg man sig kunna tillräckligt nöjaktigt beräkna luftens fuktighet; men detta låter sig icke göra, ty höjningen blir olika alltefter svafvelsyrans koncentration, som oupphörligt minskas, då syran suger till sig fuktighet ur luften. Jfr Hygroskop. R. R. L. A. F. (N. E—m.)

Fig. 2. Assmanns aspirationspsykrometer.

Fig. 3. Sondéns hygrometer.

Hygrometri (se Hygrometer), fys., läran