och bröllopsfestens gud, hvilken åkallades i ofvannämnda sång. Sagorna göra honom till en son af Apollon och någon bland sånggudinnorna eller af Dionysos och Afrodite o. s. v. Den bildande konsten brukar framställa honom snarlik Eros, med bröllopsfackla och krans eller slöja i handen. — 3. Anat., mödomshinnan. 1 o. 2. A. M. A.

Hymen, bröllopsguden, efter en pompejansk väggmålning.

Hymenæa L., bot. farm., ett släkte af resliga, vackra träd, hörande till fam. Leguminosæ, afd. Cæsalpinioideæ. Baljorna äro mycket stora, äggrundt aflånga, med hårda skal. — Släktet har 8 arter, hvilka tillhöra Amerikas varmaste trakter. Oftast nämnes H. Courbaril L., ur hvars sårade stam flyter en klar balsam, som hårdnar i luften eller finnes som stora klumpar i marken vid trädets fot, hvilken stelnade balsam eller harts kallas amerikansk kopal. Äfven öfriga arter lämna kopal. Det röda, tunga träet är en handelsvara och kallas courbarilträ. O. T. S. (G. L—m.) Hymenæus. Se Hymen. Hymenium, Sporlager, bot., det lager hos svamparna, i hvilket sporerna bildas. Hymeniet bildas hos högre svampar af vinkelrätt mot underlagret ställda långsträckta celler, af hvilka några bilda sporer, medan andra (parafyser, palissadceller, cystider) icke deltaga i sporbildningen. De sporbildande cellerna äro asci hos ascomycetes och basidier hos basidiomycetes. Hymeniets form och läge äro olika hos olika grupper. Den del af svampen, som bär hymeniet, kallas hymenofor, fruktlager. O. T. S. (G. L—m.) Hymenocallis Salisb., bot., liljesläkte af fam. Amaryllidaceæ med 30 arter i tropiska Amerika. Ståndarna äro fästa i kanten af en tandad eller vågig bikrona. Flera arter ha stora, hvita eller gula, välluktande blommor och odlas ofta i kruka i växthus och boningsrum, t. ex. H. calathina och H. speciosa; de kallas ej sällan för Pancratium eller Ismene. G. L—m. Hymenofor [-få̄r], bot. Se Hymenium. Hymenogastraceæ, bot. Se Gasteromycetes. Hymenomyceter, bot. Se Hymenomycetes. Hymenomycetes, Hymenomycetineæ, Hymenomyceter, Hattsvampar, bot., en afdelning af Autobasidiomycetes af basidiomyceternas klass. Myceliet är vanligen flerårigt, växande periferiskt. Fruktkroppen är från början öppen (gymnokarp) eller sluten (hemiangiokarp), dess form och konsistens äro växlande. Den kan vara skorplik, skifformig, hattlik, trattlik, fingerlik eller busklikt grenig. Konsistensen är oftast köttig, men kan äfven vara läder- eller vedartad. Fruktkroppens varaktighet är hos många kort, hos andra är den mångårig. Fruktlagret är öppet och är än slätt, än har det form af skifvor, taggar eller rör. Till hymenomyceterna hör ett mycket stort antal svampar, som oftast växa saprofytiskt på marken eller på stammar och grenar af träd och buskar. Många äro ätliga, andra äro giftiga eller odugliga till föda. Vissa arter äro farliga parasiter på träd eller förstöra timmer. Några ha användning i medicinen. Afdelningen omfattar följande familjer: Hypochnaceæ, Thelephoraceæ, Clavariaceæ, Hydnaceæ, Polyporaceæ och Agaricaceæ. Närbesläktade äro Dacryomycetineæ med fam. Dacryomycetaceæ, små geléartade svampar, växande på döda grenar och gammalt virke. G. L—m. Hymenomycetineæ, bot. Se Hymenomycetes. Hymenophyllaceæ, bot., ormbunksfamilj af serien Filicales leptosporangiatæ, som hufvudsakligen är representerad i tropikernas bergskogar. I Skandinavien finnes endast en art, Hymenophyllum Wilsoni, en liten mossliknande ormbunke, som förekommer på södra Norges västkust. G. L—m. Hymenoptera, zool. Se Steklar. Hymenopterocecidier, biol., gallbildningar förorsakade af steklar. Jfr Gallbildningar och Gallsteklar.

Tors fiske, bronsgrupp i fontän på Adolf Fredriks torg, Stockholm, modellerad af A. Wissler.

Hymer (fnod. Hymir), nord. myt., var en jätte vid hafvet. Om gudarna Tors och Tyrs besök hos honom för att söka en kittel, tillräckligt stor för ölbrygd till alla asarna vid Ägirs gästabud, handlar