och hennes gunstling Ottar Insteinsson åtskilliga genealogiska upplysningar, som skulle vara honom till fördel i en arfstvist med Angantyr. Hyndlusången kallas ock med ett annat namn: "Voluspa den korta", men denna benämning tillhör rätteligen endast några i sången inflickade strofer af teogoniskt och kosmologiskt innehåll, hvilka äro fragment af en annan, alldeles skiljaktig dikt. Kvädet är troligen diktadt i Hordaland i slutet af 900-talet. Jfr A. Olrik, "Norsk hist. tidsskr.", 3 række, II, s. 168 ff. Th. W.* Hyndluljóð. Se Hyndla. Hyndlusången (isl. Hyndluljóð). Se Edda och Hyndla. Hyndman [ha͡i'ndmən], Henry Mayers, engelsk socialdemokratisk partiledare och författare, f. 1842 i London, aflade filos. kandidatexamen vid Cambridges universitet, inträdde på den publicistiska banan och var 1866 korrespondent till "Pall Mall gazette" från krigsskådeplatsen i Italien. Sedermera företog han vidsträckta resor i Förenta staterna och Australien samt skref ett par uppseendeväckande böcker om indiska förhållanden. Under 1880-talets första år tog han liflig del i den irländska landligans agitation och, påverkad af Karl Marx, öfvergick han till socialismen. Genom hans ansträngningar bildades 1881 Social democratic federation, nu kallad Social democratic party, som med hänsyn till ekonomiska teorier representerar den ortodoxt marxistiska socialismen och för hvilket H., som, arftagare till en af sevärd förmögenhet, kunnat h. o. h. egna sig åt socialismens sak, alltjämt stått i spetsen. Han är ock grundläggare af och främste medarbetare i partiets organ, "Justice". H. spelade en bemärkt roll under de arbetslöses starka rörelser 1886—87 och blef, i likhet med nuv. ministern J. Burns, åtalad, men vardt, i olikhet med denne, frikänd. Han var ock en af de ifrigaste deltagarna i agitationen för boerna. Han har utvecklat mycken energi för tillkomsten af den nya socialistiska "internationalen" och är jämte Keir Hardie engelsk ledamot i den internationella socialistiska byrån. Gång på gång har han uppställt sig som parlamentskandidat, men utan framgång. Bland H:s många arbeten, som utmärkas för briljant form, må nämnas Historical basis of socialism in England (1883), Commercial crises of the nineteenth century (1892) och Economics of socialism (1896). E. H. T. Hünengräber (ty., af mhty. hiune, jätte, urspr. hunner, och grab, graf), i Tyskland en folklig benämning på större förhistoriska grafhögar. Hüningen (fr. Huningue), stad och förr fästning i Elsass-Lothringen, området Ober-Elsass, vid Rhen och en arm af Rhen—Rhône-kanalen, 4 km. från Basel. 2,933 inv. (1900). Orten, som förr tillhörde Basel, kom genom köp till Ludvig XIV, hvilken lät Vauban befästa den (1679—81) och sedermera där slå en af en skans försvarad bro öfver Rhen. H. försvarades 1796 af general Abbatucci i tre månader mot de belägrande österrikarna. 1814 höll öfverste Chancel fästningen i fyra månader mot bajrarna, och 26 juni—27 aug. 1815 belägrade 25,000 österrikare under ärkehertig Johan det af endast 135 man under general Barbanègre försvarade H. En bekant tafla af Detaille (1892, i Luxembourg) framställer den lilla besättningens aftåg. Befästningarna slopades 1815. I närheten af H. anlades 1852 af franska regeringen, hufvudsakligen genom professor Costes initiativ, en storartad fiskodlingsanstalt, som årligen utsänder millioner ägg och fiskyngel. (J. F. N.) Hünten. 1. Franz H., tysk pianist, f. 1793 i Koblenz, d. där 1878, var elev af Pradher, Reicha och Cherubini i Paris samt blef där snart eftersökt som pianolärare och ännu mer som kompositör på modet. Hans i den ytligare salongsgenren hållna pianostycken betaltes oerhördt. Sedan 1837 lefde han i sin fädernestad. 2. Emil Johannes H., den föregåendes son, tysk målare, f. 1827 i Paris, d. 1902, gjorde sina första studier i Paris under Flandrin och H. Vernet samt, efter 1848, i Antwerpen. 1851 slog han sig ned i Düsseldorf som Camphausens lärjunge och målade 1852 en episod från sjuåriga kriget. Han deltog i 1864 års krig mot Danmark och målade flera taflor därifrån, bland dem Stormningen af Dybbölskansarna (galleriet i Kiel) och En österrikisk parlamentär. Likaså deltog han i 1866 års fälttåg och i tysk-franska kriget. Af hans målningar märkas den för nationalgalleriet i Berlin på beställning utförda Rytterifäktningen vid Elsasshausen (1877), Striden vid S:t Privat, Chasseurs d'Afrique vid Sedan samt Slaget vid Königgrätz (väggmålning i tyghuset). 1. A. L.* 2. C. R. N.* Hyoglykokolsyra. Se Galla. Hyogo (Hiogo), hamnstad på sydvästra delen af japanska ön Hondo l. Nippon, vid Osaka-viken, öppnades för främlingar 1860. H. har numera sammansmält med Kobe, från hvilket det skiljes endast genom en bäck, och staden kallas ofta Hyogo-Kobe. Se Kobe. J. F. N. Hyolithidæ, paleont. Se Hyolithus.

Hyolithus. a skal, b lock.

Hyolithus (ej Hyolithes), paleont., ett sannolikt redan före mesozoiska tiden till större delen utdödt, af paleontologen Eichwald (1840) uppställdt djursläkte, som hade sin blomstring under den paleozoiska tidens äldre och äldsta skeden. Familjen Hyolithidæ har förut ansetts tillhöra pteropodernas (vingfotingarnas) grupp, men senare undersökningar utvisa, att hyolithiderna bilda en fullkomligt själfständig djurgrupp, som snarast sluter sig till molluskerna (snäckdjuren). Deras skal är pyramidformigt eller koniskt, långdraget och spetsigt, hvälfdt och skulpteradt af täta tillväxtlinjer, parallella med mynningen. Skalet består af kolsyrad kalk, ej (som konulariernas) af kalkfosfat och hornartad substans, och är alltid slutet af ett lock (operculum) o. s. v. Omkr. ett halft hundratal arter är kändt och beskrifvet från Sveriges kambrio-siluraflagringar. Dessa fossil äro vanligen ganska små och inbäddade i gröna skiffrar, sandstenar o. s. v. Af undersläktet Orthotheca (Novák) fanns arten Hyol. Hermelini i de svenska s. k. fjällskiffrarna första gången 1882 (Ramanfjället i Arjepluogs socken). Denna