femtandadt foder och vidgadt trattlik blomkrona med snedt femflikigt bräm. Frukten är en tvårummig kapsel, hvars öfre del brister af som ett lock; blomfodret kvarsitter och omger kapseln. I Sverige finnes vid vägar och sopbackar den vanliga bolmörten, H. niger L., en tvåårig, klibbhårig, illaluktande, giftig ört, med smutsgula, violettådriga blommor. Dess blad, folium hyoscyami, bolmörtblad, äro officinella och innehålla flera giftiga alkaloider, af hvilka hyoscyamin (se d. o.) och skopolamin (se d. o.) l. hyoscin äro de viktigaste. Bolmörtsolja, beredd af bladen, verkar smärtstillande. Förgiftning med rötterna af bolmörten har inträffat, i det de tagits för palsternackor (från hvilka de lätt skiljas genom sin grenighet), och till dylika förgiftningar höra ofta mycket glada yrselsyner. Det antages, att bolmörten spelade en roll vid de sorgligt ryktbara häxeriprocesserna under 1600-talet, i det inandningen af de döfvande ångor, som frambragtes af de giftiga bolmörtsfröna, lagda på glöd, framkallade glada yrselbilder och föreställning om fester i Blåkulla. O. T. S. (G. L—m.) Hyotaurokolsyra. Se Galla. Hyotherium H. v. Meyer, paleont. Se Palæochoerus. Hypabyssisk (af grek. hypo, under, och abyssisk, se d. o.), petrogr., beteckning för övergångsformerna i strukturellt afseende mellan äkta abyssiska och rent vulkaniska bergarter, oafsedt om bergarten uppträder som gångar, intrusivlager, randfacies eller mindre lakkoliter. E. E. Hypallage (grek. hypallage, utbyte, förväxling) är namnet på en grammatisk figur, bestående i en skenbar förväxling af vissa satsdelar. Till vanligast förekommande former af hypallage hör, att ett bestämningsord intager hufvudordets plats, t. ex. "dessa soldaters mod" i st. f. "dessa modiga soldater", eller att en bestämning i det språkliga uttrycket hänföres till ett annat begrepp än det, hvartill den egentligen hör, t. ex. "tidernas förflutna händelser" i st. f. "de förflutna tidernas händelser". Jfr Enallage och Metonymi. A. M. A. Hypanis. Se Bug 2. Hypanthium, Receptaculum, bot., flat blombotten (se d. o.). Hypaspister (grek. hypaspistai, "sköldbärare", af hypo, under, och aspis, sköld) kallades i de forngrekiska härarna de tjänare eller vapendragare, som åtföljde de tungrustade krigarna (hopliterna) och under marscherna buro deras sköldar. I den macedoniska hären var det benämning för en klass af lättare rustadt fotfolk till skillnad från den tungrustade hoplitfalangen. En utvald skara af hypaspister tjänstgjorde som lifvakt åt konungen. A. M. A. Hypate (grek. hypate, eg. den yttersta), mus., djupaste tonen i de båda djupare tetrakorden af det s. k. fullkomliga forngrekiska tonsystemet. A. L.* Hypatia (grek. Ὑπατία). 1. En lika mycket genom skönhet och kvinnlig dygd som genom lärdom och skarpsinne utmärkt kvinna, lefde i Alexandria i slutet af 4:e och början af 5:e årh. e. Kr. samt var dotter af matematikern Theon. Hon egnade sig åt lärda studier, var anhängarinna af den nyplatonska filosofien och uppträdde med stort bifall som offentlig föreläsarinna i filosofi och matematik, hvarjämte hennes hus var en samlingsplats för Alexandrias lärdaste och anseddaste män. Hennes stora rykte uppeggade dock de kristnes fanatism, för hvilken hon föll ett blodigt offer (415) vid ett af patriarken Kyrillos anstiftadt upplopp. H. har i senare tider blifvit mera allmänt känd som hufvudperson i Ch. Kingsleys roman "Hypatia" (1852; sv. öfv. 1855, 3:e uppl. 1890). — 2. Astron., en af småplaneterna. 1. A. M. A. 2. B—d. Hypaton (jfr Hypate), grek., mus., det djupaste tetrakordet i det forngrekiska tonsystemet. A. L.* Hyper, grek., öfver, bortöfver, nyttjas i sammansättning med åtskilliga ord i betydelsen alltför stor, alltför mycket, öfverdrifvet, öfvermåttan, t. ex. hyperkritik, hyperestetisk. Hyperakusis (af grek. hyper, öfvermåttan, och akusis, hörsel), patol., stegrad känslighet hos hörselsinnet. Hyperalgesi (af grek. hyper, öfvermåttan, och algesis, smärta), patol., stegrad känslighet hos smärtsinnet. Hyperbasis l. Hyperbaton, grek. (eg. öfvergång), språkv., framflyttning eller markering af innehållsligt viktigt ord. Jfr Emfas. Hyperbaton. Se Hyperbasis. Hyperbel, mat., en kroklinje, hvars alla punkter äro så beskaffade, att skillnaden mellan afstånden från en sådan till två fasta punkter (brännpunkterna) är konstant. Hyperbeln kan lätt uppritas med tillhjälp af en linjal och en tråd. Man fäster trådens ena ända vid ena brännpunkten och den andra vid ändpunkten af linjalen, hvilken kan vridas kring den andra brännpunkten. Om sedan tråden spännes mot linjalen medelst ett stift, beskrifver detta en hyperbel. Hyperbeln, som består af två oändliga U-formiga grenar, är symmetrisk i förhållande till de båda axlarna (transversal- och konjugat-axeln), af hvilka dock blott den förra, som går genom brännpunkterna, skär hyperbeln. Axlarnas skärningspunkt kallas medelpunkt; genom denna gå äfven hyperbelns två asymptoter. Hyperbelns excentricitet är alltid större än 1. Med liksidig hyperbel förstår man en sådan, hvars axlar äro lika. — Hyperbeln kan erhållas äfven genom intersektion mellan ett plan och en kon (se Koniska sektioner). (I. F.) Hyperbol [-bå̄l; grek. hyperbole, öfverdrift], ret., öfverdrift i uttrycket, framkallad af en öfvermäktig känsla eller afsiktligt gjord för att åstadkomma effekt, t. ex. ur Lings "Gylfe": <poem>"Hans insjunkna ögon ej stora voro, men blixtrar därur som norrsken foro."</poem> R—n B. Hyperbolisk geometri [-bå̄lisk]. Se Geometri, sp. 985. Hyperbolisk logaritm. Se Logaritm. Hyperbolisk paraboloid, mat., en speciell yta af 2:a graden. Dess afskärningslinjer med ett plan äro i allmänhet antingen parabler eller hyperbler. Hyperboliska paraboloiden bildar ej en sluten figur, utan är åt alla håll obegränsad; dess midtdel har ungefär formen af en vanlig ridsadel. (I. F.) Hyperboloid, mat., en speciell yta af 2:a graden. Dess afskärningslinjer med ett plan äro i allmänhet antingen ellipser eller hyperbler. Hyperboloiderna äro af två slag: med en mantel eller med två mantlar. En hyperboloid med en mantel består af två symmetriskt belägna, trattformiga,