under ledning af ofördragsam ortodoxi, i Sverige härdade sin karaktär under Karl IX:s strider och slutligen af Gustaf Adolf inspirerades till ädelt fosterländskt arbete. Se Schück, ”Svensk litteraturhistoria” I (1890), och H. Lundström, ”Undersökningar och aktstycken” (1898). (Hj. H—t.) Johannes’ bref (J:s’ epistlar) kallas i nya testamentet tre af de s. k. katolska (”allmänna”) brefven. — Det första och längsta är synbarligen skrifvet till Mindre Asiens församlingar med anledning af s. k. ”doketiska” villomeningars spridning bland de kristne. Författaren betonar med skärpa, att den, som nekar Jesus Kristus vara kommen i köttet, icke är af Gud, utan är en antikrists ande, samt framställer det sanna kristendomslifvet som ”en vandring i ljuset”. Beviset på denna vandring i ljuset är ställningen till ”det nya budet”, som tillika är ”det gamla”: kärleksbudet. Brefvets 5:e kap. 7:e v. i gamla kyrkobibeln innehåller de bekanta orden om ”de tre vittnena i himlen”, som varit föremål för så mycken strid, men som bibelkritiken afgjordt dömt såsom oäkta och som strukits i alla svenska bibelkommissions-öfv. fr. o. m. 1873. Författaren till brefvet är icke nämnd, men stilen, enskilda uttryck och tankar hänvisa tydligen på förf. till Johannes’ evangelium. Enl. den äldre kyrkans vittnesbörd är också aposteln Johannes författaren. Brefvet ansågs skrifvet från Efesos efter Jerusalems förstöring. — Det andra brefvet, skrifvet till ”en utvald Kyria” (troligen en kristen fru) och hennes barn, och det tredje, ställdt till en viss Gajus, äro af enskild natur och af ringa teologisk betydelse. Dessa båda brefs författare kallar sig ”presbytern”. I 4:e årh. nämnas de som ”antilegomena” (se d. o.) och tillskrifvas en presbyter Johannes från den apostoliska tiden. De kunna dock ha samme författare som det första brefvet. J. P. Johannesbröd, bot. Se Ceratonia. Johannesbrödträdet, bot. Se Ceratonia. Johannesburg, grufstad i brittiska Transvaalkolonien, 26° 10′ s. br. och 28° ö. lgd, 100 km. s. om Pretoria, 1,700 m. öfver hafvet, midt i det beryktade guldfältet Witwatersrand (jfr fig. 1), genom järnvägar förenadt med den 1,620 km. aflägsna Kapstaden och med Delagoabay (d. v. s. staden Lourenço Marques). Den uppstod i sept. 1886 med anledning af guldupptäckterna och hade vid folkräkningen 15 juli 1896 inom en omkrets med 4,8 km. radie 102,078 inv., af hvilka 50,907 hvita af nästan alla nationaliteter (skandinaver voro 311). 1904 var folkmängden 158,580 pers., af hvilka 83,902 hvita, 62,524 afrikanska infödingar och 12,154 andra färgade (mest kineser), och den hade 1908 vuxit till 180,687 pers. (95,126 hvita, 78,781 afrikanska infödingar och 6,780 asiater). Såsom förstäder betraktas byarna Marschalswijk, Doomfontein, Natalwijk, Jeppeswijk, Fordsburg, Branfontein och Boysenswijk. Guldstaden (”the golden city”), som på tio år blef Afrikas största stad söder om Kairo, är mycket regelbundet anlagd, med rymliga torg och bulevarder samt röda tegelstenshus och har till sitt förfogande civilisationens alla bekvämligheter. Den har hotell och restauranter, banketablissemang och butiker, teatrar och klubbar, spårvägar, droskor och elektrisk belysning o. s. v. De publika byggnaderna äro i allmänhet belägna vid de båda hufvudgatorna Commissioner street (fig. 2) och Pritchard str., hvilka genomskära staden. Om än denna sålunda i det stora hela bär prägeln af en storstad, efter europeiska begrepp, har den dock ännu bevarat åtskilligt af sin ursprunglighet. Karakteristiska för J. äro de s. k. dust-stormarna, hvarvid den fina gulbruna sanden hvirflar upp i tjocka moln, som försvåra trafiken på gatorna. Under boerkriget 1899—1902 kringrändes J. af lord Roberts’ armé, efter en del smärre strider — i hvilka stadens hufvudsakligen till skydd mot inre fiender (uitlanders) anlagda fort icke spelade någon roll — 30 maj 1900 och öfverlämnades utan vidare motstånd följande dag. Ett under krigets fortgång gjordt försök, af boerkommendanten Theron, att återtaga staden misslyckades. — V. om J. ligga Krügersdorp (se d. o.) och slagfältet vid Dornkop. (J. F. N.) H. J—dt.

Fig. 1. Guldgrufva (schaktöppningen) vid Johannesburg.

Fig. 2. Commissioner street i Johannesburg.

Johannesburg, en Svenska kyrkans missionsstation i brittiska Transvaalkolonien. Upprättad 1902. Se Mission. Johannes Chrysorrhoas (”guldströmmen”), vanligen efter sin födelsestad, Damaskus, kallad Johannes Damascenus, bland araberna känd under namnet Mansur, den grekisk-bysantinska kyrkans främste och inflytelserikaste teolog. Om