Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johannes Bothvidi - Johannes' bref ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under ledning af ofördragsam ortodoxi, i Sverige
härdade sin karaktär under Karl IX:s strider
och slutligen af Gustaf Adolf inspirerades
till ädelt fosterländskt arbete. Se Schück,
”Svensk litteraturhistoria” I (1890), och
H. Lundström, ”Undersökningar och aktstycken”
(1898).
(Hj. H—t.)
Johannes’ bref (J:s’ epistlar) kallas i nya
testamentet tre af de s. k. katolska (”allmänna”)
brefven. — Det första och längsta är synbarligen
skrifvet till Mindre Asiens församlingar med
anledning af s. k. ”doketiska” villomeningars
spridning bland de kristne. Författaren betonar
med skärpa, att den, som nekar Jesus Kristus
vara kommen i köttet, icke är af Gud, utan
är en antikrists ande, samt framställer det
sanna kristendomslifvet som ”en vandring i
ljuset”. Beviset på denna vandring i ljuset är
ställningen till ”det nya budet”, som tillika
är ”det gamla”: kärleksbudet. Brefvets 5:e
kap. 7:e v. i gamla kyrkobibeln innehåller
de bekanta orden om ”de tre vittnena i
himlen”, som varit föremål för så mycken
strid, men som bibelkritiken afgjordt dömt
såsom oäkta och som strukits i alla svenska
bibelkommissions-öfv. fr. o. m. 1873. Författaren
till brefvet är icke nämnd, men stilen,
enskilda uttryck och tankar hänvisa tydligen på
förf. till Johannes’ evangelium. Enl. den äldre
kyrkans vittnesbörd är också aposteln Johannes
författaren. Brefvet ansågs skrifvet från Efesos
efter Jerusalems förstöring. — Det andra brefvet,
skrifvet till ”en utvald Kyria” (troligen en
kristen fru) och hennes barn, och det tredje,
ställdt till en viss Gajus, äro af enskild natur
och af ringa teologisk betydelse. Dessa båda
brefs författare kallar sig ”presbytern”. I
4:e årh. nämnas de som ”antilegomena” (se
d. o.) och tillskrifvas en presbyter Johannes
från den apostoliska tiden. De kunna dock
ha samme författare som det första brefvet.
J. P.
Johannesbröd, bot. Se Ceratonia.
Johannesbrödträdet, bot. Se Ceratonia.
Johannesburg, grufstad i brittiska
Transvaalkolonien, 26° 10′ s. br. och 28° ö. lgd,
100 km. s. om Pretoria, 1,700 m. öfver hafvet,
midt i det beryktade guldfältet Witwatersrand (jfr
fig. 1), genom järnvägar förenadt med den
1,620 km. aflägsna Kapstaden och med Delagoabay
(d. v. s. staden Lourenço Marques). Den uppstod
i sept. 1886 med anledning af guldupptäckterna
och hade vid folkräkningen 15 juli 1896 inom en
omkrets med 4,8
km. radie 102,078 inv., af hvilka 50,907 hvita
af nästan alla nationaliteter (skandinaver
voro 311). 1904 var folkmängden 158,580 pers.,
af hvilka 83,902 hvita, 62,524 afrikanska
infödingar och 12,154 andra färgade (mest
kineser), och den hade 1908 vuxit till
180,687 pers. (95,126 hvita, 78,781 afrikanska
infödingar och 6,780 asiater). Såsom förstäder
betraktas byarna Marschalswijk, Doomfontein,
Natalwijk, Jeppeswijk, Fordsburg, Branfontein
och Boysenswijk. Guldstaden (”the golden city”),
som på tio år blef Afrikas största stad söder om
Kairo, är mycket regelbundet anlagd, med rymliga
torg och bulevarder samt röda tegelstenshus och
har till sitt förfogande civilisationens alla
bekvämligheter. Den har hotell och restauranter,
banketablissemang och butiker, teatrar och
klubbar, spårvägar, droskor och elektrisk
belysning o. s. v. De publika byggnaderna äro
i allmänhet belägna vid de båda
hufvudgatorna Commissioner street (fig. 2) och
Pritchard str., hvilka genomskära staden. Om
än denna sålunda i det stora hela bär prägeln
af en storstad, efter europeiska begrepp,
har den dock ännu bevarat åtskilligt af sin
ursprunglighet. Karakteristiska för J. äro
de s. k. dust-stormarna, hvarvid den fina
gulbruna sanden hvirflar upp i tjocka moln,
som försvåra trafiken på gatorna. Under
boerkriget 1899—1902 kringrändes J. af lord
Roberts’ armé, efter en del smärre strider —
i hvilka stadens hufvudsakligen till skydd
mot inre fiender (uitlanders) anlagda fort
icke spelade någon roll — 30 maj 1900 och
öfverlämnades utan vidare motstånd följande
dag. Ett under krigets fortgång gjordt försök,
af boerkommendanten Theron, att återtaga staden
misslyckades. — V. om J. ligga Krügersdorp
(se d. o.) och slagfältet vid Dornkop.
(J. F. N.) H. J—dt.
 |
| Fig. 1. Guldgrufva (schaktöppningen) vid Johannesburg. |
|
| Fig. 2. Commissioner street i Johannesburg. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
