Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johannes' bref ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hofpredikant hos hertig Karl. Af honom sändes
J. 1592 till Polen, som rekommendationsbrefvet
angaf, i studiesyfte, men sannolikt faktiskt för
att söka utforska Sigismunds planer, och han
lyckades vinna anställning som predikant hos
prinsessan Anna vid polska hofvet, hvarifrån
han obemärkt brefväxlade med hertigen och
flera hemmavarande prästmän. Sedan denna
brefväxling röjts för Sigismund af sekreteraren
Olof Sverkersson, blef J:s ställning vid polska
hofvet snart ohållbar; han återvände hem i juni
1593 och utnämndes af sin gynnare hertig Karl
till dennes biktfader. J. var sedan ständigt i
Karls närhet, följde honom bl. a. till Linköpings
riksdag 1600 och på krigståget till Livland
1605, under hvilket han dog i Wenden. J. utgaf
bl. a. nya upplagor af några bland Olaus Petris
smärre skrifter.
Johannes’ evangelium, det fjärde evangeliet i
nya testamentet, skiljer sig i både innehåll
och framställning mycket från de tre första, de
s. k. synoptiska, evangelierna. På flera ställen
synes detta evangelium förutsätta de föregående
och enligt regeln upptaga endast sådant, som
icke är i dem omtaladt eller beskrifvet. Under
det att de synoptiska evangelierna behandla
Jesu verksamhet i Galiléen samt endast
obetydligt hans verksamhet i Jerusalem och
Judéen, är det hufvudsakligen kring den senare
Johannesevangeliet rör sig. Och under det att
de förra evangelierna omtala företrädesvis Jesu
underverk, är det egentligen Jesu tal, som det
fjärde evangeliet framställer, och af dessa mest
sådana, som ha Jesu gudamänskliga personlighet
till sin medelpunkt. Bland de underverk, som
Johannesevangeliet ensamt omtalar, är Lazarus’
uppväckande det förnämsta. Egendomlig för
det fjärde evangeliet är dess s. k. ingress,
framställningen af Kristus som det eviga ordet
(logos), ”som i begynnelsen var hos Gud och var
Gud”. Denna logoslära påminner starkt om den
alexandrinske juden Filons logoslära, men skiljer
sig i väsentliga punkter från denna. Såväl
denna ingress som evangeliets hela hållning
låter förmoda, att dess författare skrifvit
med tanke på såväl cerinthisk-gnostiska (jfr
Johannes, aposteln) som ebionitiska läror om
Kristi person. Evangeliets afslutning sker redan
i 20:e kap., och 21 kap. får därför anses som
ett tillägg, en efterskrift. Författaren nämner
ingenstädes sitt namn, men betecknar sig bestämdt
som ögonvittne, och den gamla kyrkan ansåg honom
vara aposteln Johannes. Denna betviflade aldrig
evangeliets apostoliska ursprung, hvilket dock
var fallet med 2:a och 3:e s. k. johanneiska
brefven och Uppenbarelseboken. Den
s. k. Tübingenskolan utströk det fjärde
evangeliet ur de apostoliska skrifternas led. En
vidlyftig strid utspann sig därom. Bland
försvararna af dess äkthet är den bekante
textkritikern Tischendorf en af de förnämste. —
Om tiden för författandet kan ingenting
med visshet sägas. Helt säkert är det dock
skrifvet långt efter Jerusalems förstöring. Om
”den Johanneiska frågan”, d. v. s. striden om
Johannesevangeliet se Bibelkritik, sp. 240.
J. P.
Johannes Fastaren (J. IV Jejunator), patriark
i Konstantinopel (582—595), invecklades i den
ödesdigra titelstriden med påfvarna Pelagius
II och Gregorius I med anledning af titeln
”ekumenisk patriark”, som patriarkerna i
Konstantinopel redan
förut burit. På en synod 587 i Konstantinopel
gafs åt J. denna titel, hvilken påfvarna ansågo
innebära ett anspråk på primatet inom kyrkan
och hvars antagande af J. Gregorius I i ett bref
jämförde med Lucifers själfupphöjelseförsök. J:s
namn inskrefs i den österländska kyrkans
helgonkalender. Flera skrifter tilläggas honom.
J. P.
Johannes Fidanza, skolastiker, mystiker. Se
Bonaventura.
Johannes från Capistrano, italiensk predikant. Se
Capistranus.
Johannes från Gaëta. Se Gelasius, romerska
påfvar, 2.
 |
| Fig. 1. Den gamla Johannes kyrka (1871). |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
