Stockholm. Med särskild förkärlek egnade han sig emellertid åt sällskapet ”W. 6”, där han med kraft skötte ordförandeskapet i 30 år. I välgörenhetssällskapet Jultomtarne var han ordf. i 31 års tid. Efter J:s död utgåfvos hans valda versstycken, I glada stunder och allvarliga (1907). <img l>

Johansson, Martin, biskop, f. 9 sept. 1837 i Villstads socken, Jönköpings län, d. 26 juni 1908 i Härnösand, blef student i Uppsala 1858, filos. kandidat 1862, filos. doktor 1863, teol. kandidat 1865, docent i nya testamentets exegetik vid Uppsala universitet 1866, adjunkt i pastoralteologi 1870, teol. doktor 1877, professor i dogmatik och moralteologi s. å. samt biskop öfver Härnösands stift 1888. Under sin universitetslärartid företog J. som stipendiat 1866—67 en utländsk studieresa, förestod tidtals dels adjunkturen, dels professuren i pastoralteologi, var 1879—83 led. af bibelkommissionen, representerade i kyrkomötet ärkestiftets prästerskap 1878 och Uppsala teol. fakultet 1883 och 1888 och var 1868—75 medredaktör för samt 1876—89 ensam utgifvare af ”Teologisk tidskrift”, där han författat ett större antal uppsatser och recensioner. Bland hans utgifna skrifter märkas en afh. om Det lutherska kyrkobegreppet samt ett större arbete, De nya evangeliiperikoperna, till vägledning för studerande och präster praktiskt behandlade (3 dlr, 1869—77; nya uppl. 1886—97). Tills med A. N. Sundberg och C. A. Torén utgaf han 1882 års proföfversättning af nya testamentet. Som biskop nedlade J. ett nitiskt och kraftigt arbete såväl på det vidsträckta stiftets vård i kyrkligt och kulturellt hänseende som på den 1903 genomförda lösningen af frågan om dess delning. J. T. B. <img l>

Johansson, Johan, riksdagsman, ortsbeskrifvare, tillhörande en gammal bergsmanssläkt, f. 1 nov. 1840 i Ringshyttan i Nora församling af Örebro län, d. 2 febr. 1905 i Stockholm, studerade en tid vid Örebro och Nora läroverk, men öfvertog efter faderns död 1858 fädernegården Ringshyttan. Han innehade 1876—80 egendomen Bergsäng och därefter hemmanet Noraskog i sin hemtrakt. Skolunderbyggnaden vidmakthölls dock genom oaflåtliga själfstudier, bl.a. å landtmäteriets område. J. var 1869—84 led. af Örebro läns landsting samt valdes 1869 till led. af Andra kammaren för Nora domsaga, hvilket förtroende han (med undantag af senare delen af majriksdagen 1887) sedermera oafbrutet åtnjöt t. o. m. 1902 års riksdag. Från början ställde han sig utom partierna, men med lutning åt ”intelligensen”. Sedermera anknöt han sig allt närmare till landtmannapartiet, som kände sig väl betjänt af hans statistiska utredningar Historik om grundskatterna (1880) och Försvar och grundskatter (1884). Den skärpa och talang, hvarmed han såväl i kammaren som i bevillningsutskottet (1880—86) häfdade sin frihandelsvänliga åskådning, gjorde honom särdeles förhatlig för protektionisterna, hvilka 1887 åvägabragte hans förflyttning till konstitutionsutskottet och sedermera höllo honom utom allt utskottsarbete samt 1888 aflägsnade honom från riksgäldskontoret, där han varit led. sedan 1884, och från platsen som en af kommitterade för tryckfrihetens vård, hvilken han innehaft sedan 1885. Under denna period torde J. ytterligare tagits i anspråk som det skrifkunniga biträde åt mindre förfarna riksdagsmän, för hvilket hans forskningslust och kunskapsrikedom länge gjort honom särskildt lämpad, och många motioner ha flutit ur hans penna, om ock i andras namn. 1890 års val omkastade maktställningen i kammaren, och som en af det frihandelsvänliga ”gamla landtmannapartiets” främsta män insattes han åter åren 1891—95 i bevillningsutskottet (där han 1892—95 var vice ordf.), fick 1892 åter plats som fullmäktig i riksgäldskontoret, där han fungerade till sin död, och var 1891—94 samt från 1900 tryckfrihetskommitterad. J. hade städse ansetts ganska liberalt anlagd, och det väckte därför stor förvåning, när hans namn 1895 återfanns under inbjudningen till ”sammansmältningen” af landtmannapartierna. Hans mandat var också sedermera städse hotadt, tills han vid 1902 års val föll igenom. Under sin senare riksdagstid var han 1897—1902 vice ordf. i bankoutskottet, 1897—1902 led. af talmanskonferensen och 1898—1902 ordf. i landtmannapartiets förtroenderåd. J. var led. af skatteregleringskommittén (1879—83), läroverkskommittén (1883—84), bevillningskommittén (1893) och prästlöneregleringskommittén (1897—1903). — De få motioner han i eget namn framställde angå hufvudsakligen lagstiftningen om sprängämnen och bergslagernas skatteförhållanden. Bland hans utgifna skrifter må, utom ofvan nämnda, anföras Något om vederlaget för tackjernstionden (1872), Försök till historisk beskrifning öfver Stadra och Finnå bruk (s. å.), Om Noraskog, äldre och nyare anteckningar, rörande Örebro läns historia och topografi (I—III 1875—87), Indelningsverket. Ett bidrag till statistiken öfver skatternas fördelning i Örebro län (1883) samt Äldre bref och resolutioner rörande städernas tolag (s. å.; har ingått i skatteregleringskommitténs betänkande rörande tolagen), Ekonomiska uppgifter ang. de treklassiga läroverken (till läroverkskommittén 1884), Noraskogs arkiv (3 bd, 1889—97), bergshistoriska samlingar och anteckningar, Bidrag till Karlskoga krönika (1895), Statens vinst af kyrkan inom Nerike genom reformationen (i ”Medd. från Örebro läns fornminnesför.”, 1896). Under hans ledning, på uppdrag af riksgäldsfullmäktige, utarbetades dels ”Sakregister till Rikets ständers protokoll med bihang 1809—66” (2 bd, 1893), dels ”Register till riksdagens protokoll med bihang tiden 1867—99” (4 bd, 1899—1901). Likaledes redigerade han afd. ”Riksdagen 1896” af ”Svenskt porträttgalleri” och utgaf det af honom