illökade och afslutade, af G. Lindberg påbörjade, arbetet Karlskoga bergslag, historia och beskrifning (1897). Sedan 1895 var J. korresponderande led. af Vitt. hist. och ant. akad. 1909 aftäcktes en minnesvård på hans graf å Nora södra kyrkogård. (V. M.) Johansson, Frans August, teolog, universitetslärare, f. 10 juni 1850 i Elmeboda, Kronobergs län, blef student i Lund 1875, teol. kandidat 1885, prästvigd 1886 och docent i Lund s. å. Efter kortare professorsförordnanden utnämndes han 1892 till e. o. professor i dogmatik och moralteologi vid Uppsala universitet samt kyrkoherde i Hagby och Ramsta prebendepastorat. Han fick 1894 andra rummet på förslaget till biskop i Växjö stift, blef 1895 e. o. professor i exegetisk teologi samt kyrkoherde i Näs’ prebendepastorat och 1897, efter teol. fakultetens Kallelse, professor i exegetisk teologi vid Lunds universitet samt kyrkoherde i Stora Uppåkra med Flackarp prebendeförsamling. 1893 blef J. teol. doktor och var ombud för teol. fakulteten i Lund vid kyrkomötena 1903, 1908 och 1909. Af trycket har J. utgifvit Den heliga skrifts lära om menniskans rättfärdighet inför Gud (1886), Under hvilken grundförutsättning kan en gammaltestamentlig skrift anses ega kanoniskt värde? (Lunds univ:s årsskrift, tom. XXIV), Om inspirationen (1889), Om samvetet (1891) och Profeten Daniel (1893). I förening med A. S. Poulsen och D. Trapp utgaf J. ”Kirklig literaturtidende” 1890—94, och i förening med R. Sundelin och O. Quensel uppsatte J. 1895 ”Kyrklig tidskrift”, i hvilken han skrifvit flera uppsatser. Af K. M:t fick J. 1903 i uppdrag att utarbeta förslag till ny katekes och utgaf på grund däraf 1908 Handledning för den första kristendomsundervisningen med anslutning till Luthers lilla katekes, på nådig befallning utarbetad. J. har flera år varit censor vid mogenhetsexamina. J. P. Johansson, Karl August, uppfinnare, f. 1855 vid Åmmeberg, Närke, d. 1890, var länge kroppsarbetare, men vann 1888 ett namn som uppfinnare genom konstruktionen af extraktorn (se d. o.). Johansson, Karl, botanist, f. 1 maj 1856 i Öggestorp, Jönköpings län, blef student 1875 och filos. kandidat 1879 i Uppsala, adjunkt vid Visby högre allmänna läroverk 1884 och filos. hedersdoktor i Uppsala 1907. Af J:s många vetenskapliga arbeten, som behandla Gottlands växtgeografi, gottländska växters biologi och systematik och särskildt släktet Hieracium, märkes Hufvuddragen af Gotlands växttopografi och växtgeografi grundade på en kritisk behandling af dess kärlväxtflora (i Vet. akad:s ”Handlingar”, 1897). G. L—m. Johansson, Aron, arkitekt, f. 11 jan. 1860 i Ryssby, Kronobergs län, studerade vid Chalmersska slöjdskolan i Göteborg 1876—80 och vid konstakademien i Stockholm 1881—84 samt vistades därefter, till 1889, på studieresor i Tyskland, Frankrike, Spanien och Italien. J. blef 1884 arkitekt i Öfverintendentsämbetet och anställdes 1890 vid riksbyggnadsarbetena på Helgeandsholmen. Hans ritningar till riksdags- och riksbankshus blefvo fastställda 1894. Grundstenen till riksdagshuset lades 13 maj 1897, och byggnaden stod färdig att användas af 1905 års riksdag. Bankbyggnaden fullbordades 1906. (Se ”Riksdagshuset på Helgeandsholmen, en minnesskrift 1905”.) Af J:s öfriga arbeten märkas Stockholms stads sparbank (börjad 1895), byggnader för riksbankens afdelningskontor i Karlstad, Örebro och Kalmar, Gäfle stads sparbank (1900, af granit och marmor), Stockholm—Öfre Norrlands bankbyggnad i Luleå (1903), Landsstatens byggnad i Härnösand, om- och tillbyggnad af gamla riksdagshuset i Stockholm, Rikstelefonens nya centralstation i Stockholm, nybyggnader för Danvikens hospital vid Finnboda — samtliga dessa byggnader började uppföras 1908, första utkastet till den sistnämnda ståtliga komplexen gjordes redan 1892 — samt telegrafhus i Norrköping (påbörjadt 1909). S. å. uppgjorde han förslag till ombyggnad af telegrafhuset i Stockholm. J. blef led. af konstakademien 1906. G—g N. Johansson, Karl Ferdinand, språkforskare, universitetslärare, f. 16 sept. 1860 i Misterhult, Kalmar län, blef 1880 student i Uppsala, aflade 1882 filos. kandidat- och 1885 licentiatexamen, blef 1886 filos. doktor och docent i jämförande indoeuropeisk språkforskning vid Uppsala universitet samt 1893 e. o. professor (sedan 1909 professor) i sanskrit med jämförande indoeuropeisk språkforskning därstädes. Sedan 1897 har J. varit censor vid mogenhetsexamina. Han tillkallades 1907 att biträda inom Ecklesiastikdepartementet vid beredningen af ärenden rörande universitetens omorganisation och löneförhållanden. För vetenskapliga studier har J. dels vistats längre tider i Tyskland, dels företagit kortare utländska resor. J. är den förste ord. representanten för sanskrit vid Uppsala universitet, och under hans energiska ledning har det akademiska studiet af det gamla Indiens språk och litteratur gjort betydande framsteg. Hans många skrifter vittna om vidsträckt beläsenhet och stor idérikedom och röra sig icke blott inom den indiska språkvetenskapen och epigrafiken, utan sträcka sig öfver större delen af den indoeuropeiska språkforskningens område. Bland dem märkas De derivatis verbis contractis linguæ grecæ quæstiones (gradualafh., 1886), Några ord om dialekter, specielt de grekiska (i ”Språkvetensk. sällsk:s förhandl.” 1885—88, tr. i Uppsala univ:s årsskrift, 1887), Der dialekt der sogenannten Shahbazgarhi-redaktion der vierzehn edikte des königs Açoka (i ”Actes du 8:e congrès international des orientalistes 1889”, utg. 1893), Morphologische studien 1—3 (i Bezzenbergers ”Beiträge zur kunde der indogermanischen sprachen”, bd 14—16, 1889—90), Gotische etymologien (i Paul och Braunes ”Beiträge” 15, 1891), Sanskritische etymologien (i ”Indogermanische forschungen”, 2, 1893), Zur feminin-bildung in den indogermanischen sprachen, besonders im griechischen (Kuhns ”Zeitschrift” 30, 1890), Bidrag till Rigvedas tolkning (i ”Skrifter, utg. af Hum. vetenskapssamf. i Uppsala”, 1897), Om den indiska konstpoesiens ålder (i ”Språkvetensk. sällsk:s förhandl.”, 1897—1900; tr. i Uppsala univ:s årsskrift, 1900), Indiska sagor, öfversatta från sydbuddhistiska originaltexter (1907) och Ur Indiens heliga skrifter (i ”Främmande religionsurkunder i urval och öfversättning”, utg. af Söderblom, 1908), hvilka båda sistnämnda arbeten 1908 belönades med Letterstedtska priset för utmärkt öfversättning. Dessutom har J. författat en mängd artiklar i Nordisk familjebok, åtskilliga uppsatser i andra publikationer samt recensioner i svenska och utländska