- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare /
73-74

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johnstown - Johnstrup, Johannes Frederik - Johnstrupit - Johol - Johor, Djohor, Dschohor - Joigny - Joint-stock-bank - Joinville - Joinville, Jehan de - Joinville, François Ferdinand Philippe Louise Marie d’Orléans - Joinville-ön - Jojada - Jojakim

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

staten New York, n. v. om Albany, strax vid Gloversville. 10,130 inv. (1900). Handsktillverkning. (J. F. N.) Johnstrup [jōn-], Johannes Frederik, dansk geolog, f. 12 mars 1818, d. 31 dec. 1894, blef teknologie kandidat 1844 och docent i mineralogi och naturlära vid Sorö akademi 1846. Vid akademiens upphörande 1848 blef han adjunkt i Kolding, 1851 öfverlärare i Sorö och 1866 professor i mineralogi och geognosi vid Köpenhamns universitet och polytekniska läroanstalt. Han visade stort nit om utvecklingen af mineralogiska museet och ledde dess inflyttning i ny byggnad (1893). J. var sedan 1876 ledare af undersökningarna på Grönland och sedan 1888 af Danmarks geologiska undersökning. Utom en kort lärobok i kemi (1855, 3:e uppl. 1863) författade J. blott en rad afh., men främjade genom dem i hög grad kännedomen om Danmarks geologiska förhållanden, särskildt kritformationens enskilda skikt och de glaciala fenomenen. Framhållas må Faxekalkens dannelse (1864), Faxekalken ved Annetorp i Skaane (1867), Grönsandslagene i Danmark (1874), Overs. over de palæozoiske dannelser paa Bornholm (s. å.), Om hævningsphænomenerne i Möens klint (s. å.), Om grönsandet i Sjælland (1876), Om cyprinaleret i Danmark (1882), Om de geologiske forhold i den nordlige del af Vendsyssel (s. å.) och Abriss der geologie von Bornholm (1889). Han utsträckte dock sina undersökningar äfven till Färöarna (Om kullagene paa Færöerne, 1873), Island (Indberetning om den i sommeren 1876 foretagne undersögelsesreise paa Island, 1877 och Om de vulkanske udbrud og solfatarerne i den nordöstlige del af Island, 1886) och Grönland (Om kryolitens forekomst, 1882); han utgaf äfven (tysken) ”Gieseckes mineralogiske rejse i Grönland” (1878). 1894 blef han hedersdoktor vid universitetet. E. Ebg. Johnstrupit Brögger, miner., bruna, prismatiska kristaller, förmodligen hörande till epidotgruppen; ett silikat af Ca, Na, Ce, La, Di och Ti, funnet vid Barkevik (Langesundsfjord). A. Hng. Johol, malajstat. Se Negri Sembilan. Johor, Djohor, Dschohor [dʃå͡uhå’ə], litet malajiskt furstendöme under brittiskt skydd (sedan 1885) på södra spetsen af Malakka-halfön, 23,300 kvkm., med omkr. 200,000 inv., af hvilka 150,000 kineser, 35,000 malajer och 15,000 javaneser. Riket J. var förr vida mäktigare än nu; det omfattade samtliga ö. om Sumatra till Banka belägna småöar, hvilka, sedan holländarna 1641 togo Malakka från portugiserna, gingo förlorade till de förre. 1824 sålde rajan af J. Singapore till Ostindiska kompaniet. Hufvudstaden, Johor Bharu, 23 km. n. ö. om staden Singapore, har omkr. 20,000 inv. och besökes mycket från Singapore i egenskap af ett österländskt Monte Carlo. (J. F. N.) Joigny [ʃωanjī], arrondissemangshufvudstad i franska depart. Yonne (Bourgogne) vid floden Yonne. 6,045 inv. (1901). Tillverkning af cement, skor och korgar; handel med vin, spannmål och boskap. (J. F. N.) Joint-stock-bank [dʃå͡i’nt stå’k bä’ȵk], eng. (af join, förena, och stock, kapital, fondaktier), aktiebank. Jfr Aktie, Bank och Clearing-house, sp. 422. Joinville [ʃωä̃vi’l]. 1. Stad i franska depart. Haute-Marne (Champagne) vid högra stranden af Marne. 3,757 inv. (1901). Järntillverkning. — Staden var förr hufvudort i det gamla baroniet J., som Henrik II 1551 upphöjde till furstendöme åt François de Lorraine, hertig af Guise. Stamslottet refs 1791. Bland de äldre baronerna af J. märkes historieskrifvaren Jehan de J. (se nästa art.), åt hvilken en staty restes i staden 1861. — 2. Hufvudort i Dona Francisca (se d. o.). 3,000 inv. (J. F. N.) Joinville [ʃωä̃vi’l], Jehan de, fransk memoarförfattare, f. 1225, d. troligen 1317, tillhörde en gammal adelsfamilj i Champagne, hvars medlemmar utmärkt sig i korstågsstriderna. Själf deltog han under Ludvig den helige i korståget 1248, tillfångatogs och återvände först 1254 jämte konungen från Egypten. Sedan var han ståthållare hos Johanna af Navarra. Det var på hennes uppmaning, som han skref sitt berömda verk Histoire de Saint Louis, som han påbörjade 1304 vid åttio års ålder. Hans höga ålder förklarar, att minnet stundom svikit honom; men som memoarer, skildrande honom själf och hvad han sett och hört under korståget, är denna skrift utmärkt genom mycken naivitet och ett lifligt och åskådligt berättelsesätt. Konungen framstår öfverallt som en hjälte och ett helgon, ett efterföljansvärdt exempel. J. är dessutom författare till en liten uppbyggelseskrift Credo (skrifven 1250 och omarbetad 1287). Af krönikan finnas endast två manuskript bevarade. Den hade fallit fullständigt i glömska, då den 1547 utgafs första gången af P. A. de Rieux (många nytryck). Litt.: A. Debidour, ”Les chroniqueurs” (bd I, 1888), densamme och E. Étienne, ”Les chroniqueurs français au moyen âge” (1895) samt Delaborde, ”J. de J.” (i ”Revue des deux mondes”, 1892) och ”J. de J.” (1894). J. M. Joinville [ʃωä̃vi’l], François Ferdinand Philippe Louis Marie d'Orléans, prins af J. Se Orléans. Joinville-ön [ʃωä̃vi’l-], den nordligaste ön i den antarktiska Dick-Gerrits-arkipelagen under 63—63° 30′ s. br. och 55—56° 30′ v. lgd, upptäckt af Dumont d’Urville 1838. Ön är bergig och helt och hållet betäckt af snö och is. J. F. N. Jojada, judisk öfverstepräst, som räddade den davidiska dynastien från undergång, då drottning Athalia, för att själf komma på tronen, ville röja tronarfvingen, sin ettårige sonson Joas, ur vägen. Joas räddades af sin faster Joseba, sannolikt öfversteprästen J:s hustru. Sex år därefter störtade J. Athalia samt upphöjde Joas på tronen (omkr. 878 l. 868 f. Kr.), förstörde baalstemplet och upprättade Jehovahs dyrkan. Så länge han lefde, var han konung Joas’ rådgifvare (2 Kon. 11; 2 Krön. 22: 10 ff.). J. P. Jojakim, konung i Juda (609—599 f. Kr.), son till konung Josia, uppsattes af den egyptiske konungen Neko på tronen i st. f. sin yngre broder Joahas. Neko förändrade vid detta tillfälle hans ursprungliga namn Eljakim till J. Den slösande och afgudadyrkande konungens första regeringshandling var hopsamlandet af den skatt, som Neko vid Joahas’ afsättande pålagt folket. Efter att ha varit den egyptiske konungens vasall, tvangs han af Nebukadnessar två år efter slaget vid Karkemisch (605), där Neko besegrades, att underkasta sig den babyloniske eröfraren. Under denne var han skattskyldig i tre år, hvarefter han afföll. J. dog, innan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 21 16:12:20 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbm/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free