reformerta läran. Troligen skedde detta redan 1659. Under de sista fyra åren af hans lif höllo hans trosförvanter sina religiösa sammankomster i hans hus. A. L. R.

Satyren gästar bonden, målning af Jordaens (Bruxelles)

Jordafsöndring, jur., upplåtelse af visst egoområde af hemman eller lägenhet, hvarvid särskildt skattetal ej åsättes den afskilda delen. För att ej egendomens förmåga att utgöra allmänna utskylder skulle minskas, meddelades i äldre tider gång på gång förbud mot sådan afsöndring från skattskyldig jord. Dylika stadganden gåfvos i plakaten 2 maj 1673 och 21 juli 1677. Samma ståndpunkt intager ock 1734 års lag i Jordab. 4:e kap. 9:e §. Förbudet, som äfven sedermera upprepas, mildras genom tid efter annan i åtskilliga författningar meddelade tillåtelser att anlägga torp. Genom enskiftesförfattningarna i början af 1800-talet vinnes, hvad angår enskiftade hemman, en mera omfattande rätt till jordafsöndring. Utan nämnda begränsning medges jordafsöndring genom förordn. 19 dec. 1827 ang. hemmansklyfning och jordafsöndring. Afsöndring kunde ske antingen för alltid under eganderätt eller ock till innehaf under viss tid, ej öfverstigande 50 år. I regel fick från ett hemman ej afsöndras mera än 1/10 af dess jordrymd; för afsöndrad lägenhet fastslogs jämväl en minimistorlek af 4 tunnland (i Norrland 6); var hemmanet beläget inom 1 mil från stad eller köping, sattes dock, beträffande afsöndring för viss tid, minimum till 1/2 tld. Vare sig lägenhet upplåts för alltid eller på viss tid, skulle å densamma till förmån för stamhemmanet läggas en årlig afgäld, som ej fick vara mindre än att den motsvarade, hvad af hela hemmanets utskylder borde vid en jämförelse mellan de respektiva egoområdenas storlek och beskaffenhet belöpa å den afsöndrade delen. Genom förordn. 6 aug. 1864 om hemmansklyfning och jordafsöndring upphäfdes bestämmelsen om minimum för afsöndrad lägenhet. Förordn. 6 aug. 1881 ang. samma ämnen tillät regelmässigt, att från ett hemman afsöndrades högst 1/5 af egovidden i en eller flera delar. — Sistnämnda förordning har aflösts af lag 27 juni 1896 om hemmansklyfning, egostyckning och jordafsöndring. I anslutning till den föregående rätten behandlar denna lag i sitt ursprungliga skick dels afsöndring för alltid, dels afsöndring till besittning på viss tid eller till besittning på lifstid. Afsöndring tillåtes icke blott från hemman, som innehafves under enskild eganderätt, utan ock från sådana hemman, som äro upplåtna under stadgad åborätt, dock härvid ej med annan rätt än författningarna för besittningen af stamhemmanet föreskrifva. Afsöndring från jord af fideikommissegenskap medgifves, för så vidt den öfverensstämmer med lag och fideikommissbref. En kung. s. d. stadgar, att från boställe eller annat publikt hemman eller lägenhet, som icke under stadgad åborätt besittes — kungs- och kungsladugårdar samt öfriga under kronans omedelbara dispositionsrätt varande hemman eller lägenheter likväl undantagna —, kan med tillstånd af vederbörande ämbetsverk afsöndring ske på viss tid eller lifstid i enlighet med de i 1896 års lag stadgade grunder. Hvad 1896 års lag innehöll ang. afsöndring af jord till besittning på viss tid eller lifstid har sedermera upphäfts genom 1907 års nyttjanderättslagstiftning. Dylik jordafsöndring är numera att bedöma enligt lag om nyttjanderätt till fast egendom 14 juni 1907. — Som ett särskildt rättsinstitut kvarstår alltjämt afsöndring för alltid. För denna gäller som allmän regel, att från hemman eller lägenhet ej får afsöndras mera än 1/5 af egovidden. K. M:ts befallningshafvande kan, där omständigheterna därtill föranleda, medgifva, att afsöndring må ske utöfver nämnda maximum. Från afsöndrad lägenhet kan principiellt afsöndring ske utan inskränkning till viss del af egovidden. Afsöndring kan afse äfven vattenfall, fiske eller annan dylik lägenhet. K. M:ts befallningshafvande meddelar fastställelse å afsöndring. Med afsöndring skall lagfaras, såsom i allmänhet om fast egendom finnes föreskrifvet. I 1896 års lag ha icke upptagits några bestämmelser om afgäld från afsöndrad lägenhet. Beträffande afgäld från äldre afsöndringar se lag 25 maj 1905 rörande afgäld från afsöndrad lägenhet, lag 19 april 1907 ang. aflösning af afgäld från afsöndrad lägenhet. Afsöndring får ej ske från lotshemman; icke heller från nyhemman eller nybyggen å kronans mark, så länge frihetsår därför åtnjutas eller desamma icke erhållit bestämda områden i skog och mark. K. H. B. (A. E—g.) Jordafång, jur. Se Laga fång. Jordagods, jordegendom å landet af större omfattning, företrädesvis sådan, som tillhör kronan, korporationer eller ”herremän”, i motsats till de smärre jordlotter, som egas af bönder. Hufvudgrupper af jordagods i Sverige ha varit adliga och andliga gods samt kronogods. Den moderna benämningen för de sistnämnda är domän (se d. o.). De bägge förstnämnda termerna ha numera förlorat sin betydelse. Jfr Adel, Frälse, Frälsehemman, Frälseköp, Reduktion. C. O. M—n.* Jordan (hebr. Jardēn, af jārad, stiga ned, med afseende på flodens fall, se nedan; arab. Urdun, men vanligast Scherī‘at-el-kebīre, ”det stora vattningsstället”), Palestinas största flod, flyter fram i en djup dal, från trakten af berget Hermon i n. till Döda hafvet i s. J. bildas af 3 sammanflytande mindre strömmar: Nahr el-ḥāṣbānī, som har sin hufvudkälla 1/2 timmes väg n. om byn Ḥasbējā vid västra foten af Hermon och flyter mot s. genom Wādi et-teim, Nahr el-leddān, som har sitt ursprung i ett par källor vid foten af den vulkaniska höjden Tell-el-ḳāḍi (det gamla Dan) och Nahr Bānijās, som framspringer ur en grotta i berget Hermon v.