saltartade gödselmedlen oftast en ofördelaktig inverkan på bakterielifvet i jorden, hvilket är af den största betydelse för växternas upptagande af näring. 1. E. E. 2. H. J. Dft. Jordartmetaller l. Jordmetaller, kem., en grupp grundämnen, hvilkas oxider erhållit namnet jordarter. Ett gemensamt kännemärke för hithörande element är, att de ha stor frändskap till syre, hvarför deras oxider icke förrän vid den elektriska ugnens temperatur kunna reduceras med kol, vätgas eller natrium. Däremot kunna metallerna erhållas af kloriderna och natrium samt genom elektrolys af de smälta kloriderna, bromiderna, jodiderna eller fluoriderna. Deras svafvelföreningar sönderdelas oftast af vatten, till följd hvaraf hithörande metallers salter med lösliga svafvelmetaller gifva fällningar af oxidhydraten, när dessa äro olösliga, under det svafvelvätegas utvecklas. Jordartmetallerna tillhöra ganska olika grupper af grundämnen. 1) Såsom alkaliska jordartmetaller sammanfattar man de tvåvärdiga elementen kalcium, strontium och barium, hvilka långsamt sönderdela vatten vid vanlig temperatur och gifva svårlösliga, frätande baser; sulfaten och de neutrala fosfaten samt karbonaten äro olösliga (eller mycket svårlösliga: gips). De lösliga salterna fällas ej af ammoniak, men af ammoniumkarbonat. En bunsenlåga färgas af kalciumsalter gulröd, af strontium högröd och af barium grön. Radium, som tillhör samma grupp och som har ännu högre atomvikt än barium, färgar lågan karminröd. Medelst sitt alldeles olösliga sulfat kan barium skiljas från kalcium, hvars sulfat (gips) är svårlösligt. De alkaliska jordartmetallerna kunna äfven åtskiljas med hjälp af kloridernas olika löslighet i sprit. Magnesium plägar hänföras till samma grupp, men skiljer sig från de föregående särskildt genom sitt olösliga, icke frätande, men alkaliskt reagerande hydrat och sulfatets lättlöslighet. 2) Nära besläktadt med magnesium är beryllium, det enda tvåvärdiga elementet bland de egentliga jordartmetallerna, hvilka utmärkas af olösliga hydrat utan alkalisk reaktion. Hit hör framför allt det trevärdiga aluminium, som är allmännast och ymnigast bland jordskorpans metaller. Dess närmaste samsläktingar, gallium, indium och tallium, gifva sulfider, som äro beständiga mot vatten. Fyrvärdiga äro titan och zirkonium, det förras hydrat är en syra. 3) De sällsynta jordartmetallerna utgöras af en stor mängd till egenskaper och atomvikter vanligen endast obetydligt skilda, tre- eller fyrvärdiga element, som analytiskt karakteriseras af oxalatens olöslighet i utspädda syror. Dessa metaller träffas blandade i vissa sällsyntare, företrädesvis skandinaviska och nordamerikanska mineral; deras åtskiljande och isolering i rent tillstånd erbjuda stora svårigheter och ha ännu ej fullständigt genomförts. Vanligen går man till väga på följande sätt. Några af de sällsynta jordarterna ge med alkalisulfat olösliga, finkristalliniska dubbelsulfat och utfällas därför i mättad glaubersaltlösning; de kallas ceritjordar (efter cerium, den viktigaste hithörande metallen). Skandium bildar en öfvergång till ytterjordarnas grupp, som ej fälles af glaubersalt. Ceritjordarna åtskiljas sinsemellan genom fraktionerad kristallisation af magnesiumdubbelnitraten eller ammoniumdubbelnitraten och utfalla då i följande ordningsföljd: lantan, cerium, praseodym, neodym, samarium, europium, gadolinium. Genom sistnämnda metod afskilde Auer v. Welsbach 1885 praseodym ur den gamla didymen, och den förra metoden har i Urbains hand 1907 ledt till isoleringen af europium, en metall, som står mycket nära samarium, men kan skiljas därifrån genom magnesiumdubbelnitratens kristallisation med det isomorfa vismutmagnesiunmitratet, hvars löslighet ligger midt emellan samarium- och europiumsalternas. Ytterjordarnas åtskiljande sker delvis med hjälp af etylsulfatens olika löslighet (Urbain), hvarvid terbium, dysprosium, holmium och yttrium utkristallisera i nu nämnd ordning, och delvis enligt s. k. basiska metoder, särskildt upphettning af de smälta nitraten till partiell sönderdelning. Såsom varande minst positivt, afskiljes härvid ytterbium först i form af olösligt, basiskt nitrat, därefter tulium, sedan erbium och sist yttrium. Följande schema visar sammanhanget mellan dubbelsalternas stigande löslighet och atomvikterna (hvilka på sista tiden i flera fall bestämts annorlunda än som uppges i art. Atomvikt och Grundämnen) hos de sällsynta jordartmetallerna: <table b> <td 7 c>Magnesiumdubbelnitrat <td 4 c>Etylsulfat <td>La <td>Ce <td>Pr <td>Nd <td>Sm <td>Eu <td>Gd <td>Tb <td>Dy <td>Ho <td>Y (Er, Tu, Yb) <td>139 <td>140 <td>140,5 <td>144 <td>150 <td>152 <td>157 <td>159 <td>162,5 <td>165 <td>89 </table> En uteslutande fyrvärdig sällsynt jordartmetall är torium, som i vissa afseenden liknar fyrvärdigt cerium, men icke ger svårlösliga alkalidubbelsulfat. Från ytterjordarna kan torium skiljas genom salternas kokning med natriumtiosulfat (hyposulfit), då tor utfaller i olöslig form. De högsta leden inom jordartmetallernas grupper äro radioaktiva ämnen, såsom radium och radiotor (jfr d. o.). Jordartmetallerna och deras föreningar ha vunnit en mångsidig teknisk användning, hufvudsakligen kalcium, aluminium och de sällsynta jordartmetallerna. Kalcium i form af kalksten, marmor och krita utgör ett af råmaterialierna för glasfabrikationen. Kalk användes dels i oförändrad form, dels förarbetad till kalkkväfve, dels i förening med fosforsyra (superfosfat) såsom gödselmedel. Kalciumkarbid tillverkas för acetylenbelysning, klorkalk är desinfektions- och blekmedel, gips ett allmänt användt gjutnings- och byggnadsmaterial. Bränd kalk har stor användning för tillverkning af murbruk och cement. Under det att kalciumsilikat är en hufvudbeståndsdel i cement, består porslin, stengods och eldfast lera (chamotte) till större delen af aluminiumsilikat. Som råmaterial för sistnämnda industrier komma porslinslera, fältspat och plastisk lera främst i betraktande; en annan industrigren, där lera tjänar som råmaterial, är tegelfabrikationen. Vissa sällsynta jordarter, i synnerhet torjord, användas i belysningsindustrien till auerstrumpor och framställas fabriksmässigt ur monazitsand med 3—5 proc. tor. Det bästa auerljuset ernås med torjord uppblandad med 1 proc. cerium. Årligen förarbetas 4,000 ton monazitsand i Europa. H. E. Jordberga. 1. Gods i Vemmenhögs härad, Malmöhus län, med hufvudgården belägen i Källstorps socken n. ö. om J. station å Börringe—Östratorps järnväg. Godset omfattar 19 43/96 mtl i Källstorps socken (nästan hela socknen), jämte två kvarnar och en smedja (tax.-v. 6,000 kr.), 1 7/16 mtl i Gustafs socken, omkr. 2 mtl i Tullstorps socken, 1/2 mtl i Önnarps socken, 9/16 mtl i Grönby socken, ett laxfiske i Lilla Bedinge socken, alltsammans taxeradt